Tre akter på lika många timmar kan bli för mycket.
Först ut är Gisela, en multikonstnär från Malmö.
Vid första anblicken en stenhård tjej som skär sig och skall vara mot hela världen.
Det är fel.
Gisela verkar vara en väldigt timid person med en återhållsam frustration. Hon levererar sorgsna berättelser som känns. Speciellt ”The worst is yet to come”. En vacker låt som kunnat avsluta vilken magisk Broder Daniel kväll som helst. Stenhård med en fantastisk stämma, för hon sjunger väldigt vackert.
Tyvärr håller hon på alldeles för länge. Mot slutat klarar hon knappt av att överösta alla tisdagsfulla människor. Synd, för det finns där inne någonstans. Om hon bara skippar hälften av låtarna, och inte bara spelar igenom vissa låtar utan fokuserar sig på några få till att börja med, så kommer jag tillbaka nästa gång.
Billie the vision & The dancers
Band nummer två är en samling helt osannolika människor. Typ orkan på Myrorna. Vi hittar en indier i högtidskläder, en tjej med röd bas och röda byxor med rakbladsvassa pressveck, en vagabond wannabee, en spanjor i rödslips och ”Bo Kasper hatt” och så har vi Lars Lindqvist. Lars är sån där kille som tjejerna älskar för han är totalt ofarlig. En kille som killarna önskar att de var, innerst inne. En kille man vill ha som kompis, som man vill ha med på tråkiga möten med folk i pullover.
Han klär sig som en tjej (och får det att se ut som det mest naturliga i världen) men sjunger som det mesta mannliga du kan komma på. En sån röst! Yehaaa!
Tillsammans kallar de sig Billie the vision & The dancers.
Ett så jäkla skönt namn! Som på något sätt passar precis.
Musikaliskt så är det popeurofori med känsla av gatufest i Mexiko. Fast med fiol.
Första ”Ask for more” är dock lite lugnare.
Hela baren stannar upp när Lars och manskap drar igång. Han blir en bankrånare som skriker ”Freeezz!” och vi lyder. Rösten skapar ett hål i tiden och man vet att man kommer komma ihåg den här stunden.
Stunden när jag hörde Lars röst för första gången..
Sen rumlar hela hallen runt i ett glädjerus som ökar och ökar…
Det är The Ark made in Sydamerika och Jens Lekman goes Rio! Go go GO!
Det sjungs om män från Argentina och om Paulo.
Det är fullt av referenser till musikhistoria och musiknutid. Det sjungs om Budukan och Miss Universum och så någon vacker rad om Nobeltorget i Malmö.
Hela grejen är en orgasm i glädje och musik!
Tjohooo!!!
Billie the vision & The dancers jag har en order till er: Kom tillbaka till Göteborg! Snabbt!
The Pipettes.
Tillslut så var det dags för The Pipettes. Jag hade längtat ungefär sedan den sista låten ekat bort i den småländska natten på årets Emmabodafestival. (ett ord som mitt Word faktiskt kan stava till…de ni!)
Då var jag helt betagen.
Tyvärr så var mina förväntningar för höga, de tre sockersöta riot grrrl flickorna är faktiskt inte roliga längre. Tråkigt tråkigt. De har en packe låtar som verkligen skulle kunna bli bra, men just nu känns det bara sökt och yta.
Att de sedan, trots flera rop från publiken vid olika tillfällen, inte kör sin bästa låt ” I Like A Boy In Uniform (School Uniform)” fick mig på dåligt humör.
Vid tillfällen som det känns det skönt att man har en låt i sin mp3 spelare som får en på bra humör igen.
Den här veckan är det Kristian Anttilas ”Ingenting, ingenting... INGENTING!!!”.
Tack för bra popmusik om svåra saker från smarta människor!
Så en hälsing till Kristian: Tack, tack…TACK!!!
Jerry Boman
8 kommentarer:
Tack för fin recension! :)
Bara en fråga. Vad menar du med raden "en stenhård tjej som skär sig"? Skär sig? Bara nyfiken.
Det jag menade var att du vid en snabb blick, och med fördomsradarn på, kan se ut som en tjej med dålig själförtronde som söker uppmärksamhet genom att tex skära sig i armarna. Det finns många tjejer som tragiskt nog gör det för att få lite "tyck synd om mig" cred (ofta beror det ju såklart på att de mår dåligt). Dessa brukar om, man skall generalisera kraftigt och bara utgå från mina egna erfarenheter, ha svarta kläder och se ut ungefär som du... Det var befriande skönt att märka att du inte var sån! Det märktes nämligen i både ditt sätt på scen och i dina texter!
Jag är ganska förvånad över att du låter dessa fördomar ta en sådan plats. Jag var på Pustervik i egenskap av uppträdande artist, inte i syfte att få "tyck synd om mig"-cred som du kallar det. Jag tycker nästan det är lite oförskämt att skriva om mig på det sättet, även om du menade att det var dina egna fördomar. Folk som inte var där och såg mig kan lika gärna tolka ditt inlägg som att mina armar varit fulla av ärr eller så, och det är helt fel. Jag förstår att du inte menade att såra mig, men det känns ändå orättvist. Varför inte fokusera på musiken - det var ju den jag var där för att framföra? Är det så viktigt hur man ser ut? Ska jag klä mig "snällare" för att slippa fördomar och på så sätt ge med mig för dem?
Det är ju precis det där jag är ute efter, folks fördommar. Jag har dem tråkigt nog (även i fallet musik), jag bara försökte förklara att det lätt blir så att utseendet på en artist tar över musiken. Jag är den första att beklaga det.
Genom att skriva om fördommarna som finns så kanske det får en och annan att tänka över just sina fördommar. (och jag får tänka över mina, för även jag har fördommar. Några kanske är riktiga andra helt helt fel..men jag vet att jag har dem och försöker tänka på dem) Talar man inte om att fördomar finns så slutar ju folk tänka på dem, och då blir det än värre.
Jag menade ju inte alls att du var sådan, som skulle få "tycka synd om" cred. Tvärtom. Och jag hoppas absolut att du inte på något sätt ändrar stil!
Jag kanske är otydlig men inlägget var menat som som en komplimang...Jag menar att du INTE är som de som jag beskriver att man med fördomsradarn på först kan tro.. Att männsikor som du bryter mot konventionerna och bara gör det du vill och måste är det bästa man kan tänka sig! Sen måste man ju inse att en konsert även är synintryck, som ibland kan förvilla. Både positivt och negativt. Därmed inte sagt att man skall ändra sig. Men hur en artist ser ut och beter sig på scen är en del av den totala upplevelsen. Om någon skulle göra tokbra poplåtar men spotta på sin publik eller se ut som djävulen själv, så kan man ju inte bortse från det. Då skulle jag förmodligen tycka att konserten var sådär, trots att jag gillade musiken. Bra eller dåligt är upp till var och en att bedömma.
Herregud, var världen full av "Giselas" skulle vi förmodligen må mycket bättre!
Jag tycker inte dina fördomar tog nån plats alls och jag förstår precis hur du menar även om jag inte håller med om de brutna konventionerna.
Jag tackar dig för att du menar väl, men håller inte med om att vi måste påminna oss om fördomar hela tiden. Att prata om dem och ständigt upprepa dem kan faktiskt bara befästa dem i värsta fall.
Jag tyckte det var onödigt att du fick det att låta som om jag skar mig själv, bara för att jag hade svarta kläder på mig. För den som inte var på Pustervik och såg mig kunde det lätt låta så. Det var det jag reagerade mot, sedan tror jag nog att vi håller med varandra i många saker.
äh, det här har ingenting med ovanstående att göra. men tv4 verkar ha strul med sin mailserver, så jag inkräktar lite här för att meddela jerry följande:
"hej!
thehelpmeplease har släppt en julsingel (mp3) för gratis nedladdning. skriven och inspelad på en dag, ta det för vad det är :)
"hear the bells ring"
http://www.thehelpmeplease.tk
Hej.
En person som står mig väldigt nära "skär sig". Jag blir ledsen när du kallar det ett försök att skaffa sig "tyck synd om mig-cred", eftersom detta är ett allvarligt problem.
Den här personen jag känner klär sig inte som nån goth-fjortis som hänger på Java, utan hyfsat "vanligt". Hon gör sitt bästa för att vara en social och trevlig person utåt som oss andra.
Detta vet ni antagligen redan, men att skära sig handlar om att omvandla psykisk smärta till fysisk (som uppfattas lättare att hantera och är mer konkret).
Jag förstår att det du är ute efter är att göra en målande beskrivning, och det funkar förvisso men jag tycker att det är olämpligt. Jag kanske är PK men vafan, jag tog illa vid mig. Jag har läst mycket av dina grejor förut och uppskattar ditt skrivande. Försök att hoppa klichéerna nästa gång och beskriv med lite mer finess.
Skicka en kommentar