Jazzhuset. Jo, vänner det är kvar. Ser typ ut som när jag senast gick ut därifrån, det kan var nog några år sedan. Packat med folk och trevlig stämning, bekanta ansikten och nya trevliga människor. Roligt att få hälsa på folk som gör så mycket fint, och få ansikten på webbfolk. Det kändes väldigt hemma på något sätt. Till och med toaletten luktade lika mycket piss som vanligt...
Det här blir på inget sätt en komplett text om Bluekicks konsert på Svanen igår. Anledningen är att jag bara hörde fyra låtar... så går det när Irene-Tobbe vill spela upp gamla demos (vissa riktigt jävla riktigt bra!) och när han vill spela upp en ny Irene låt. Riktigt bra den också...Imorgon ser ni Irenen på Storan!
Nåväl, Bluekicks hade släppkalas och man fick en singel gratis. Fint.
Av det jag hörde lät det som en mängd Engelska band, ni vet med de där chaka chacka chacka gitarrerna. Staccatopop. BK gör det bra, och i en låt blixtar det till ordentligt. Det hela blir som bäst när bandet är riktigt hala och slirar. Sången som kommer ur deras munnar dryper av olivoljeindränkta plastbitar, halkar runt och nuddar bara lätt. Då är bandet oslagbara!
Nu hörde jag som sagt bara en liten del, men det var fint. Eller ja, det kanske blev lite präktigt på sina ställen. Men va fan, det var ju dansvänligt och svängde som attans! Mer olja bland orden, mer olja på gitarrena och det här kommer svänga likt ett bowlingklot på halkbanekurs.
Dock fattar jag inte varför de valt Louise till singel låt? Det fanns mycket bättre låtar. Kanske vill man spara det bästa till sist...
Den nya Irene låten...
Tillsist: I kväll blir det berget i Gamlestan. En nöjestidning kallade det Indieberget... Märkligt, för Indieberget är ju det berget jag bor på.
Tillsist2: Jag hör rykten om att det blir "Drinkbar" på Koloni på fredag. Lyxigt! Men en plåtöl för tjugan är också fint... Love Is All missar du INTE!
Tillsist3: Kräftskivefestivalen tar sig... redan nu!
Tillsist: Det var inte igår! Love Is All spelar på Koloni, i berget i Gamlestan. Alla måste komma, alla måste vara där. Hitta genom att klicka här.
Tillsist2: Kolla in Nyhetsmorgon Göteborg Väst i TV4 på torsdag, kvart över nio börjar det. Då kommer ett fin fint inslag med Shiloh. Inte missa...eller ja det kommer ju såklart att finnas på nätet efteråt...
Om allt går vägen kommer du här att se de första rörliga bilderna på Palpitation, bara minuter efter att de gjort sin första livespelning på Join Our Club. Det bör finnas video på bandet här omkring 24.00 iallafall...
(Om du kollar in här innan 24.00 kan det hända att det ligger andra bilder i spelaren, tex Pinto från Cafe Hängmattan. Dem kan du också lyssna på...)
Tillsist:
Kollade på Liars och HTRK igår. Pustervik var stället och priset skyhöga 150 pix... Och det kan man ju säga, det där var inte min påse...Liars lät ju bra på nätet men live var det påklistrat tråkigt. Billigt. HTRK stelt och intetsägande... Jaja, nu pratar jag inte mer om det. För er som funderar, kolla på Pen Expers istället. Btw: Är det bara jag eller har inte ljudnivån varit tokhög de senaste gångerna på Pustervik?
Tillsist2:
På den här fyrkantiga spelaren ligger just nu en helt underbar låt. Ny sångare (eller den gamle är också kvar och den nye är ju med i bandet sedan innan...) men den nya låter helt jävla underbart. Vilket ljud, vilken låt och än en gång vilken röst!. Det går bara uppåt. Låten heter Endless Summer och det är bara att komma ihåg, för om inte du inte kommer gilla den låten...rättelse...om du inte kommer jubla högt när du hör den låten skall jag skrika "Spela snabbare!" på valfri konsert med Göteborgs Symfoniker. Bandet? Det får ni klura ut genom att titta på bilden...
Jag vet inte riktigt vad James Kinn menar, men orden går in i mig. Har jag undvikit Pinto, bandet som James spelar gitarr i? Eller menar han att jag undvikit det andra bandet han spelar i, Hanif. Förmodligen är James inte så allvarlig, han ler när han pratar men det känns ändå. Och efter den här kvällen inser jag att han skulle varit på mig mer, han skulle kidnappat mig, kört mig till närmaste Pintospelning med milt våld. Då hade jag inte suttit där igår på Hängmattan med andan i halsen, förbannat mig över att jag inte sett Pinto förut. Då hade jag inte ryst, kroppen hade kanske inte reagerat okontrollerat och fysiskt på musiken. Då hade jag kanske inte...
Men vi tar saker i tur och ordning, först är det Racingpaperplanes. Richard Wilson och Glen Gilbert är det perfekta förbandet. Förlåt, det låter nedlåtande, men den här kvällen är det perfekt. Väldigt duktiga låtar, välspelat och närvarande nycountry om dammiga vägar runt Staterna. Glens elektrifierade lapsteel gör svepande ljud som går fint ihop med spårvagnarna utanför. Höstmusik, det skulle inte funka att sitta på en våräng med det här. Det är inåtvänt, samtidigt här och nu. Richard verkar ärlig. Men det kanske inte är den musik som jag skulle lyssna på, men det är som sagt ett alldeles underbart litet förband.
Nu vet jag inte riktigt var jag skall börja. För å ena sidan är Pinto ett handklappsband med upptempo som studsar runt. Å andra sidan är Pinto ett ballad band som gör låtar med stämsång som får regnet att upphöra, som får stormen utanför att stilla sig och som får alla i Majorna att krama varandra. Vilken sida som är bäst går inte att bestämma, för Pinto är lika bra på båda.
Pinto var från början Andreas Magnussons enskilda angelägenhet. Men när man sitter där så förstår man att han plockade in folk, eller att folk kanske helt enkelt kom fram och villa vara med. För så bra är Pinto. Jag tror att ingen skulle tacka nej till att lira med i de här låtarna, känna samma saker som Andreas.
Om man nu är lagt år hållet att man vill promt veta: Pinto är pop. Det är in-i-huvudet-ut-i-venen-runt-benen-fram-i-fingrarna-via-öronen-och-tillbaka-till-hjärnan-pop. Visst, man kan höra både country och några rocksutflykter men om jag får bestämma är det här pop. Men egentligen är det där ju oviktigt, Pinto är underbara melodier. Lyssna på This picture needs a frame i klippet nedan och undvik att sjunga med, undvik att klappa med och försök att undvika den där varma känslan av kärlek.
Mot slutet kommer Greens leaves falling down... Då överväger jag att sjukskriva mig i förskott, för att ha tid till den där låten i regnet hela natten. Vandra runt och uppfyllas av den där lilla underbara skapelsen till låt. Sluta mig in i mig själv och skita i att regnet kommer göra min kropp svag. Strunta i dagarna som kommer, låta natten ta över och fortsätta en envighets vandring som kallas mitt liv. Känna att ensamheten finns där mitt i flersamheten, att bara vara för sig själv. Det är en sådan där låt, som likt minuter här och där, får mig att känna mig levande och död på en gång. En känsla av dödlighet och odödlighet på samma split sekund. En vaggvisa och en visa som passar när solen går upp över husen i öster, som passar när västkusten visar sitt värsta nylle en höstnatt och som likväl kan plocka fram känslor av sommar i långsamma båtar på väg under bron.
Fan, James du skulle varit på mig mer! Och jag lovar, om jag undvikit Pinto innan så kommer jag aldrig göra det mer.
Tillsist: Jag tryckte iväg några frågor till Palpitation. Lite enkla frågor, rätt lika dem som man ofta ställer till nya band som man är upp över öronen nyfiken på. Den här bilden fick jag som svar:
Klicka på bilden för att granska den närmare...
Jag vet inte hur jag skall tolka det där, men roligt är det! Nu längtar jag ännu mer till lördag! Läs längst ner i förra inlägget för all information... Kortfattat: på lördag är alla på Join Our Club och bevittnar efterkrigstidens bästa spelning. Så är det med det. Jag tror att den kommer gå under namnet Spelningen framöver.
Ser också med glädje att just Palpitation är Kräftskivefestivalens första bokning...
Tillsist2: Känslor och brev gör gällande att Indiedagis kommer bli av även nästa år i Emmaboda. Bara så ni vet. Husvagnen kommer även nästa år vara plats för de bästa artisterna, helt utan ström. För tredje året... Själva festivalen kommer bredda sitt utbud en smula, men ingen oro. Jag vet att Håkan och de andra har så in i bänken god smak att det kommer bli underbara dagar i augusti, även 2008. Och då även med Indiedagis...
