Emmaboda, Indiedagis och Cosyden.

Så där såg postern ut för Emmaboda 1994

I runda slängar precis klockan tio så lättar silverbilen och silvervagnen mot Småland och Emmabodafestivalen. Planen är att det ska vara fem i bilen: Musik enligt Jerry-Jerry, TLBN-Joel, Rockfoto-Pauline, BT-Kalle och Ljudtekniker-Anna. Jag skall köra och slipper därmed sitta i trånga baksätet...

Årets lineup är topp tre bland de tio gånger jag varit i Emmaboda. Helt fantastiskt!
Saker som jag inte ska missa:

Torsdag:
I love you baby - The Knife Jr och in i micron med pop.

Irene - Solskenspop från Göteborg och rösten vill jag ligga med.

Sibiria - Som Joel en gång sa: Det är så mesigt så man blir förbannad...

Hets - Nu har jag lite abstinens...

Agent Simple - Stefan älskade Stefan, jag kanske svimmar.

C.Aarmé - Skräm mig igen, snygga människor!

Deltahead - Huuuu det kommer bli magiskt mitt i natten.

Fredag:

Strip Squad - Skall vi byta kön med varandra?

047 - Det är underhållning vänner!

The Pipetts - Ännu en gång i Emmaboda! Det trodde jag aldrig...Spelar ni inte "Uniform" den här gången så...Äh det är klart de gör!

På fredagen är det också Frukostpop och då få man inte missa:
Utah Rangers - Spelar de bara monotomt blir jag glad igen.

Lördag:

Pascal - Nej jag kommer nog inte orka se dem en gång till fast jag vill...

They Live By Night - De nya låtarna är superb och Biffen på trumma...mmmm

Cats on fire - Finlands svar på England.

Navid Modiri - Det är viktiga saker det där, med ett jäkla sväng. Smart kille.

Trallala - När jag såg att de kom höll jag på att gå i bitar!

Hemstad - Fyller fyra år!!! Kom och fira!!!

Även på Lördagen är det frukostpop på förmiddagen:
We are soldiers we have guns - Malins röst alltså...


Nu får jag ju se om det här håller. Visst, det kommer säkert skrikas en hel del om Camera Obscura, The Magic Numbers eller Chicks on speed. Men man vet ju hur det blir, jag har rätt i slutet och andra säger "Äh de var rätt tråkiga och jag blev besviken".


Indiedagis!
Under festivalen kommer jag att hålla till i en husvagn som sagt. Om allt går i lås, läs om folk skärper till sig, så kommer det att hållas en del konserter vid husvagnen också. En minifestival i festivalen. Eftersom band och artister verkar vara ett lynnigt släkte så håller jag ännu inne med infon. Men så mycket kan jag säga att det kan bli oförglömliga konserter mitt i natten... om man har tur...
Det hela går under namnet "Indiedagis!".
Skall du till Emmaboda och spelar i ett "bra" band men inte blir bokade av de stora snurriga festivalerna men känner att du/ni är jättebra så kom förbi vagnen. Jag står till tjänst med en stålsträngsgitarr, en nylonsträngad, en tamburin, två ägg och en kazzo. Lite ljus kommer det att finnas också.
"Indiedagis!" är till för dig!
Blir det inga band som spelar så kan du ju komma förbi och hänga lite på dagiset ändå...

Tilsist:
Om ni inte känner för Henriksberg på onsdag så är det ju ännu bättre på Pustervik. CosyDen har nedräkning till Bräckne-Hoby. Väldigt bra band! Gå dit och upplev underjorden.

Så kan vi ju se om jag lyckas spräcka 25.000 besökare här på bloggen!
Det vore något att fira det, Göran Johansson!

Jerry Boman

Andra bloggar om: Emmabodafestivalen, Indiedagis, Cosyden, Heriksberg, Göteborg, Musik

Ödmjukt, larvigt och dans dans dans...

foto:Beatrice Törnros (c)

De är enerverat larviga, killarna i Slagsmålsklubben. Från att de testar ljudet till sista låten. Berättar bland annat om hur de haft sten-sax-påse maraton på tåget, i hela 47 minuter. Samtidigt så lyser det av kärlek från de till Berlin emigrerade SMK. De är ödmjuka och gör sig inte till. Då är det helt OK i min bok att vara hur larvig som helst.

Jag vet egentligen inte när jag såg dem första gången. Det kan ha varit i Emmaboda 2002. Ett vet jag iallafall, jag blev slagen till marken av deras musik och framträdande. De var fulla på scen och hoppade runt, samtidigt som den ena tokiga bitpoplåten efter den andra pumpades ut i natten.
Då som nu är det helt omöjligt att stå på samma ställe längre än några sekunder. Även om låtarna numera liknar varandra mer och mer så är det stor glädje och sprittade energi från scen att man blir glad.
Frej är den store underhållaren och självklare ledaren. Ibland funderar jag på om han överhuvudtaget spelar något under konserten, han hoppar mest runt och gör roliga danser. Någon gång springer han tillbaka till de andra, bara för att skruva på någon knapp. Men det gör inte så mycket för utan Frej tror jag inte det skulle vara så mycket med SMK. Han håller ihop laget och pekar framåt.


foto:Beatrice Törnros (c)

Musiken har tagit det gladaste trudelutterna från tvspelesbarndom och skruvat upp hastigheten. På med en matta av dansanta basgångar och du har en hit ingen kan säga nej till. Det blir fruktansvärt hett inne i tältet redan efter några minuter. Allas händer är uppe och folk dansar sig tokiga. Någon blir utslängd för han dansar lite väl mycket. Men han blir utslängd med ett leende. Som att dö mitt i ett gapflabb.

Tyvärr har jag nog tröttnat på SMK. Låtarna flyter in i varandra och den stora behållningen är mellansacket. Bo Kaspers Orkester blir offentligt hånade och deras nya låt har inte Frej speciellt mycket till övers för. Men även här blir det aldrig elakt. Mer lite mjuka, kärleksfulla sugpropps pilar de skjuter omkring sig.


foto:Beatrice Törnros (c)

Sen ger sig SMK in i rappensvärld. Big mistake! Det blir bara tråkigt och inte ens publiken är med. Tur då att det blir lite extranummer som ger oss den där fina känslan tillbaka.

Slagsmålsklubben kommer för alltid vara en liten, mysig, lustig parantes i Sveriges musikliv. Men det kan vara den roligaste parentesen du kommer stöta på.

Tillsist:
Henriksberg på onsdag. För alla er som inte är i Emmaboda. Slut på meddelandet.

Jerry Boman

Andra bloggar om: Slagsmålsklubben, Göteborg, Musik

En bomb, ett fiasko och Håkan på rätt ställe.

Jag sa någon gång att jag skulle vilja se ett mesigt popband från förorten. Lite gränsöverskridande. Några lallande sånger på bruten svenska. Det skulle vara uppfriskande.
Efter det jag såg igår så vet jag inte om det där gränsöverskridandet är en så bra idé faktiskt.



Men jag börjar mitt i kvällen.
Pistol Disco har kallats Kolonis husband. Det är själva essensen av vad Christian och de andra vill visa upp. Nya saker, fina saker. Saker som får dig och mig att tänka efter vad som är rätt och fel. Ingen som mässar, utan mer visar upp alternativet.
Även om Mikael och Alexander säger sig fokusera på ljudet och inte melodin så strålar det om musiken. Det bubblar fram små melodier här och var. Lik solstrålar genom molnen direkt efter en regnskur.
Jag blir varm och mysigt trött. Sjunker längre ner i Gamlaarbetarteaterns fåtöljer och låter tankarna vandra.
Det har varit inbrott i den mekaniska verkstaden. Pistol Disco har tagit alla lågvarviga verktyg och gör musik på dem. Det blir en grund för fria tankar och experimentell lust.
Allt stöldgods står nu uppställt på en solig glasveranda. Med blyspröjsade fönster. Utanför pågår sommaren.
Där mitt i det varma, ljusa rummet blir det stora känslor. Pistol Disco pekar inte med fingret på vilka känslor du skall ha, men känslor sköljer över dig. Du kommer dras med in i en karusell med tankar. Du kommer tappa bort dig själv men samtidigt hitta det som verkligen är du. Du kommer bli du.



Men innan jag hittar mig själv på det här sättet så hittar jag något riktigt roligt. Inte roligt på det där bra sättet utan mer roligt för att det inte är bra.
Som jag skrev i början på den här bekännelsen så hade jag någon form av idé i mitt huvud om gränsöverskridande musik. Att man tog något som inte var "ens eget" och gjorde det till sitt. Att man slängde bort fördomar om vilka som gör vilken musik.
Men det där funkade inte alls igår. För först ut under lördagens helkväll i Gamlestan kom ett klezmer/punk band från Stockholm. Tyvärr så missade jag namnet. Ärligt talat så gör det faktiskt inget för det var så parodiskt och plumt att jag inte bryr mig.
Ja, det var alltså en bunt med folk som klätt upp sig i alla romerska attiraljer du kunnat hitta. Sjalar, hattar och sjalar igen. Tillsammans såg de mer ut som några gamla sleazerockers som fått spelning på den lokala pizzerian. Smaklöst och utan känsla.
Nu skall jag ju ändå ge bandet att de inte hade någon lätt uppgift, sittande publik passar inte till den här sortens balkanröj. Men även om vi skulle stått upp hela bunten hade det här bara varit en musikaliskkuliss. Bandet kan inte handskas med musiken, det blir bara copycats som tar det mest utmärkande från "Svart katt Vit katt" soundtracket och försöker göra något eget. Allt bli bara en enda röra av sjalar och "eeeeee AAAA Hepp Hepp hepp"-rop. Cirkus minus trapets. Hoppas de missade skyddsnätet på vägen ner.




Så till kvällens riktiga bomb. The big A-bomb!
Hösten 2004 var jag i Beijing och gjorde punk/rock dokumentär med TLBN-Joel. Vi hängde på rockklubbar och i replokaler.
En kväll fick vi åka ut till den kolsvarta förorten. Ja, det där med gatlyktor på små vägar är de inte så mycket för i Kina. Vi såg pensionärer dansa till E-type liknade musik och porslinsförsäljarna hade öppet dygnet runt. Men mitt i det största betonggettot hittade vi The Subs. De bjöd in oss och visade sin skivsamling i den dragiga lägenheten. Mest förvånade blev vi av First Floor Power skivan, men vi hittade även en The Hives platta där i hyllorna.
The Subs är punk från Kina. Sångerskan Kang Mao har med sig sin pojkvän, sin bror på trummor och en snubbe till. De gör punk på sitt sätt.
Melodiös punk med en satans massa energi. Kang Mao hoppar och sliter sin kropp i bitar i varje låt.
Nej, det gick inte att sitta ner! Det finns inte en lugn stund under hela tiden The Subs står på scen.
Sången är en blandning av kinesiska och "hitta på" engelska. Och för att komma från det stora kommunistiska landet så är texterna väldigt vågade. De drar sig inte för att kritisera systemet. Något som faktiskt är rätt farligt i Kina.
The Subs håller hög klass. Jag tycker faktiskt att de hör hemma på betydligt större scener än den här. Det är inte ofta jag tycker det, men kineserna har grym energi och ett scenframträdande som på samma gång är lika självklart som förvånade. De ber inte om ursäkt. De ställer sig rakt upp och ner och säger "Den bästa punken kommer från Kina!"
Och ja, just nu är det nog så. För där borta i öster har de så stora problem att det kanske finns något verkligt att sjunga om. Verklig frustration.
Jag skulle bli förvånade om vi inte snart får se The Subs i Sverige igen. Det här var första gången i Göteborg och jag hoppas de kommer tillbaka.
Tills dess säger jag "Xie Xie!!"

Sen måste jag berömma den fenomenala DJ:en på Underjorden igår. Hon kallar sig DJ Clark om jag fattat det rätt. Skön musik i helt rätt känsloläge hela kvällen. När jag gick ut efter The Subs så överraskade hon mig totalt med att spela Håkan Hellström och "Nu kan du få mig så lätt". Vilken träffsäkerhet!

Tillsist:
I kväll bär det av till Piren och Slagsmålsklubben. Har jag tur får jag fint sällskap. Och har NI tur får ni jättefina bilder av Frej & Co att titta på i morgon.

Jerry Boman

Andra bloggar om: The Subs, Pistol Disco, Koloni, Gamlestan, Musik, Göteborg

Besvikelse gånger två.

Jag hade tänkt kolla in The Slaves. De var ju bäst i början av sommaren och det kanske var lika bra nu.
Men tydligen så var det fel på det spelschema som jag fått i min hand, slavarna började spela fem över tio och inte fem över elva.
Tråkigt.
Jag missade hela konserten.

Eftersom jag ändå var på plats på den kalla piren och TSOOL skulle spela snart tog jag mod till mig och väntade kvar.

Jag ångrar mig idag.


Bra budskap.

Alltså, Ebbot och killarna är ju väldigt duktiga och så men...det är så gubbigt!
För att förklara lite bättre hur illa det var så kan jag berätta att rakt över älven, det kan ha varit på Barken Viking, spelade igår kväll ett coverband. De brassade på för fullt med U2 låtar...och i vissa stunder hörde man ingen skillnad. De båda banden flöt in i varandra.
TSOOL är en parodi på sig själva, ett stadiumekomonster som rör sig i slowmotion.
Ebbot försöker vara rolig och lägger tamburinen på huvudet, men allt har vi sett förut. Det är trötta poser och trögstartat.



Nä, Soundtrack är nog inte för mig. Frågan är för vem de är?
Vem skall lyssna egentligen? Det kan ju inte vara något för de yngre i allafall, och de äldre hittar ju alltid något bättre i sin gigantiska skivsamling.
För de yngre låter det här som något föräldrarna kan lyssna på samtidigt som de har räkfrossa, och de äldre har hört allt förut och fortsätter käka räka.
Kanske är det så att allt är över för Göteborgs största band.

I kväll kommer jag inte missa Gamlestan iallafall. Pistol Disco, The Subs och premiärvisning av The Knifes nya video. Christian är min hjälte!

Tillsist:
Var är alla människor normalt? Tänk om alla gick ut mer, även vanliga helger mitt i vintern, att alla umgicks med sina vänner ute istället för att kolla på sin stora widesceeen tv i hemmets vrå.
Då skulle vi inte bli så chockade över hur mycket folk det finns i den här stan.
Nu blir man ju mörkrädd.

Jerry Boman

Andra bloggar om: The Soundtrack of Our Lives, TSOOL, Em festen, Göteborg, musik

En bra sak en dålig sak.

Jag börjar med den bra saken:

SUBS från Kina (Beijing) kommer till Gamlestan!
Detta punkband från landet i öster är några riktigt sköna lirare, jag och TLBN-Joel var och träffade dem i en förort till Beijing hösten 2004. De hade bla en First Floor Power platta i skivsamligen! Och The Hives!
Riktigt galen show också, trots att jag tyvärr bara fick se den på video den gången.
Texterna är väldigt vågade för att komma från Kina om man säger så...

Så över till det riktigt dåliga:

Jag läser över hela internet om Storsjöyrans egendomligt dumma beteende mot artisterna som spelat där i år. Det är nämligen så att de bara får komma in på festivalen den dag de spelar. Vill de in någon annan dag så är det bara att veva fram penagrna. Helt makalöst!
Jag menar det är ju för fan artisterna som gör festivalen och det är väl trevligt om de vill hänga kvar på festivalen någon dag extra? Vad kommer härnäst, bandet får betala för att soundchecka?
Nä, det var riktigt dumt gjort! Hoppas Storsjöodjuret äter upp er!

Jerry Boman

Andra bloggar om: Subs, Koloni, Storsjöyran, Vapnet, Göteborg, Musik, Gamlestan

EM eller EMmaboda?

Jo, visst är det så, det finns några fördelar med att hela stan är avspärrad. Du kommer att få gå mycket. Det är bra för vaderna.
Annars kan man ju ta sig runt och kolla in lite fin musik under EM. Jag tänkte guida dig runt på några saker som du kanske inte för ditt liv skall missa under den såkallade EM-festen.

Fredag
Typ bästa konserten på Hultsfred kanske inte säger så mycket men The Slaves kommer kasta konfetti ner i halsen på dig, samtidigt som de fyller dig med champagne och dansar med dig till månen. Själmusik med mycket stön.
The Slaves 23.15 Frihamnspiren

Lördag
Göteborgs mest karismatiske sångare, kanske den snyggaste, och ett band som tryckte in sväng i punken. CAarmé kommer på ett smart sätt skrämma skiten ur dig, men de är faktiskt jättesnälla och jättebra.
CAarmé 18.30 Frihmnspiren

Från Malmö kommer universums bästa liveband…fast inte riktigt säkert. För man vet inte vad som händer.
The animal five 23.30 Frihamnspiren

Söndag
De sover i lådor och gör musik när de är vakna. Dataspelarna och nördarna från, numera, Berlin. Slagsmålsklubben kommer få oss att glömma morgondagen. Bitpop in the year of 2006.
Slagsmålsklubben 23.05 Frihamnspiren

För er som skall vara lite cred och så väldigt mycket ”jag har koll fast ändå inte en susning”, ni kan gå och kolla på Dolly Parton tribute. Med Nina, Robyn och Christian. Typ något för Kai Martin…
Dolly Parton tribute 22.00 Kungstorget

Måndag
Ja du, Orgelakademin spelar i Domkyrkan och är dumma nog att ta betalt, de snåljåparna. Lycka till säger jag, är inte Guds hus till för alla?

Onsdag.
Inte ett EM fest arrangemang, inte på långa vägar. Cosy den räknar ner till I'M FROM BRÄKNE-HOBY och på scen står hjältarna från Finland Cats On Fire samt The Bobby McGee's och makalösa skojgrimearna Dialog från Luleå. Om du är i stan går du dit!
BRÄKNE-HOBY TEASER 19.00 Pustervik

Torsdag
Gud på scen i hamnen! Henrik ger sig aldrig och det är ju bra! Allsång med Broder Daniel låtar till förbannelse!
Henrik Berggren 18.40 Frihmanspiren

Fredag
Om det är bra låter det som Kent-94. Är det dåligt är det Kasst -06.
Oscar III 19.20 Frihamnspiren

Lördag
Timo är ju ändå Timo och han får alla glada! GO Gadget GO!
Timo Räisänen 20.30 Frihamnspiren

Två tjejer som gör den mest känsliga svängpopen på denna sidan kanalen. Drömmar blir sanna.
Montys Loco 21.35 Frihamnspiren


Själv åker jag såklart till Emmaboda på onsdag. Kan bli den bästa festivalen i mannaminne!
På söndagen, när man vill åka hem, kan man ta vägen om Bräckne Hoby och Cosyden/Tallets lilla festival. Fint den!

Tillsist:
Till den det berör mest av allt:

Come back from San Francisco.It can't be all that pretty,when all of New York City misses you.Should pretty boys in discos distract you from your novel,remember I'm awful in love with you.
The Magnetic Fields


Jerry Boman