Jag hade tänkt kolla in The Slaves. De var ju bäst i början av sommaren och det kanske var lika bra nu.
Men tydligen så var det fel på det spelschema som jag fått i min hand, slavarna började spela fem över tio och inte fem över elva.
Tråkigt.
Jag missade hela konserten.
Eftersom jag ändå var på plats på den kalla piren och TSOOL skulle spela snart tog jag mod till mig och väntade kvar.
Jag ångrar mig idag.
Bra budskap.
Alltså, Ebbot och killarna är ju väldigt duktiga och så men...det är så gubbigt!
För att förklara lite bättre hur illa det var så kan jag berätta att rakt över älven, det kan ha varit på Barken Viking, spelade igår kväll ett coverband. De brassade på för fullt med U2 låtar...och i vissa stunder hörde man ingen skillnad. De båda banden flöt in i varandra.
TSOOL är en parodi på sig själva, ett stadiumekomonster som rör sig i slowmotion.
Ebbot försöker vara rolig och lägger tamburinen på huvudet, men allt har vi sett förut. Det är trötta poser och trögstartat.
Nä, Soundtrack är nog inte för mig. Frågan är för vem de är?
Vem skall lyssna egentligen? Det kan ju inte vara något för de yngre i allafall, och de äldre hittar ju alltid något bättre i sin gigantiska skivsamling.
För de yngre låter det här som något föräldrarna kan lyssna på samtidigt som de har räkfrossa, och de äldre har hört allt förut och fortsätter käka räka.
Kanske är det så att allt är över för Göteborgs största band.
I kväll kommer jag inte missa Gamlestan iallafall. Pistol Disco, The Subs och premiärvisning av The Knifes nya video. Christian är min hjälte!
Tillsist:
Var är alla människor normalt? Tänk om alla gick ut mer, även vanliga helger mitt i vintern, att alla umgicks med sina vänner ute istället för att kolla på sin stora widesceeen tv i hemmets vrå.
Då skulle vi inte bli så chockade över hur mycket folk det finns i den här stan.
Nu blir man ju mörkrädd.
Jerry Boman
Andra bloggar om: The Soundtrack of Our Lives, TSOOL, Em festen, Göteborg, musik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar