Musik enligt Jerry

Jag läser Filter, jag läser Sonic, Metro, City, Mitt i Södermalm, DN. Svd, PSL, bloggar, Situation Stockholm, Qvag-trådar, fler bloggar, statusrader, krönikor, kommentarer och allt annat som handlar om musik. En våg av ord fyller mitt huvud, allt handlar om musik. Artister, band, deras kusiners band, konserter, studiobesök, en tromb med snurrade meningar som alla går ut på samma sak. Att skriva om musik. Tusentals tecken om ditten och datten. På papper, på nätet, i mobilen.

Jag blir matt. Varför gör vi det här? Va fan håller vi på med?

Joy Divison är från Brooklyn

Landet är den mörka årstidens hydda. Huset är precis så varmt man önskar ha det när löven faller likt JJ-hajpen, när kalla vindar och sommarminnen samsas på huden. Denna kväll var jag inbjuden av Klubb Heimat att spela skivor i fyra timmar. Jag älskar det! Helt själv i fyra timmar, ingen som stör, ingen som önskar något (det är ju ändå en riktig klubb) och bara bara jag som bestämmer. Jag körde svenskpunk-popuri, Göteborgshyllningar och jag spelade låtar från världens bästa soundtrack. (Välkommen till festen-skivan slår Fucking Åmål-skivan).

Men nu skulle inte det här handla om mig, det skulle handla om de två band som spelade.

Snack: Negga ger oss hopp

Lovisa Negga sitter och finslipar på det sista inför spelningen på Debaser Medis. Innan jag ens hinner fråga lovar hon både ”uppiffade” versioner av låtarna men också saker att titta på. Hon pratar snabbt men tar tid på sig med svaren. Tänker efter.

I början av sommaren hittade jag Negga, då skrev jag ”En självklar korsning mellan Raymond & Maria, Familjen och Compute. Avrundade elektroniska rytmer, filtrerade genom myllan och skogen och till det en röst från en svävande älva... Isdansösen tacklar dig rakt in i sargen... Det här är världens första Tonya Harding-pop.”

Det visade sig att kopplingen till Familjen var mer än mina tankar.

VIDEO: Alla vill se dig röka nu som Håkan Hellström

6 kommentarer

Hur mycket kan man röka i en musikvideo egentligen?

Tillsist:
Här hittar ni originalet. Varning på den, Håkan Hellström röker. Lite.

Sneakpeak: Hellströmgate

I morgon smäller det. Då fyller Håkan Hellström 10 år som artist och släpper skivan "2 steg från paradise". På dagen exakt tio år sedan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" släpptes och livet aldrig blev sig likt. Som vi under tio år har dansat, hoppat, lipat och känt att den där Håkan talat precis till oss. Jag håller faktiskt hans dubbelkonserter i Lisebergshallen som mina topp ett. Dela första plats. Han fick alla på fötter, känslan som var där inne de två dagarna har ingen någonsin lyckats återskapa. Inte ens Håkan själv när han i somras rev av hela debutskivan på Way Out West, och gav oss en försmak av det nya när han premiärspelade "River en vacker dröm"... och när vi ändå är inne på den låten, det har seglat upp en debatt på internet (vi kan kalla det en Facebookfreakout) om det är så bra att Håkan röker i videon, på skivomslaget och i Gaffa. Till och med GP har yttrat sig i denna superviktiga fråga.

Efter midnatt (samma dag som det är tio år sedan) kommer jag släppa min syn på hela "Hellströmgate" här på bloggen. Ni ser en sneakpeak här till till vänster... jag har ingen aning om hur jag ska förklara det, ni får helt enkelt hålla er tilltåls.