Galen måndag och vacker torsdag.

NYHETER:

Fotograf (Sophie Rimheden): Åse Bengtsson Helin

Inte missa mitt lilla barn Klubb Frimåndag på … ja måndag såklart! Suger Bar är platsen och det blir två artister som du garanterat vill se även om du inte vet det än: Love Lindblom och Magnus Weideskog.
Love spelar nästa hela december på Globen. Ja, det är helt sanslöst, men han gör en paus för att hälsa på nere på Sugar Bar och Frimåndag! Hans låt "Till min syster" har satt sig, och det är i klass med Staffan Hellstrand!
Magnus Weideskog känner ni trogna läsare igen, det är killen som lyckas förena Jumper med singer/songwriter känslan.

NYHETEN: Som en supersuperbonus kommer ingen mindre än Sophie Rimheden feat. Annikafiore fira sin nya låt, en Springsteencover,I'm On Fire med oss på Frimåndag! Detta är så tokigt att du bara måste komma bara för att höra den för första gången!
(Annikafiore känner ni igen från Alcazar)
Sveriges electrodrottning kommer också släppa sitt andra album "Miss" (2004) digitalt denna dag! Sophie bjuder såklart in till lyssning av den nya låten och låtar från "Miss" men kommer även spela lite annat i djbåset!

Klubb Frimåndag 7 december är nu så bra att jag knappt vet var jag ska bli av! Det är ett hopplock av olika genrer, för nyfikna människor, precis som jag själv. Man kan inget annat än att fixa klubben man själv vill gå på! Du kommer ångra dig om du inte var där!

All info finns på Facebook!

(Nästa måndag, den 14 december, är det ytterligare en Frimåndag. Då kommer det blir en helt unik spelning med en väldigt känd artist, denna gång i helt nytt band. Once in a lifetime-upplevese! Och nu börjar ni se ett mönster här, jag vill ge er speciella kvällar som bara händer en gång, inget tragglande med samma band om och om igen.)


----------------------------------------------

Jag lovade er mer och här kommer det, en liten film om hur det gick till när Love & Happiness spelade på Svanen i torsdags:



Tillsist:
Nästa onsdag 9 december är det dax för Hemma hos Fanny igen på Pet Sounds Bar med hemlig gäst… jag vet ju såklart vem det är och jag säger er, inte missa för alla knivar i Finland! Den hemliga gästen kommer också ha en ännu mer hemlig gäst med sig…

Tillsist2:
Bryr sig någon om P3 Guld? Det enda roliga är att Timo är programledare och jag vet att han kommer bli fantastisk! Annars är det mest ett skämt, jag menar Lars Winnerbäck är nominerad till Guldmicken…ett pris som man ska få för extraordinära live shower… ja, du kan göra matten själv.
Skoj dock att härliga killarna i Babian (som släppte nya låt igår! Finns på Klicktrack.)är med på ett hörn! Tyvärr kommer väl något bakåtsträvande metallband ta hem den klassen...

Jerry Boman

Ett smakprov.

Här är ett klipp från helgen, det kommer mer sedan bla mycket härligt backstage från Svanen... På bilderna ser ni The Fume på Belle.

Åkte en del spårvagn också, kolla in GP här för att se hur det gick till! Glöm inte heller The Tram Sessions för att se exakt hur bra Universal Poplab var!

Måndag kväll och jag spelar skivor på klubbikonen Gustav Gelins klubb "Lyckliga måndagar" på Tranan. Släpp Söder och kom! Jag och Gustav kommer nog båda spela en del grejer från Göteborg...

Jerry Boman

Här har du din framtid

The Tram Sessions LIVE!

Vill du uppleva The Tram Sessions LIVE? I helgen befinner vi oss i Göteborg och så här ser schemat ut:

Lördag 28 november:

17.00 Masthuggstorget: Dom kallar oss mods
18.00 Mariaplan: Anton Kristiansson

Söndag 29 november

14.00 Mariaplan: Universal Poplab
15.00 Järntorget: Henrik Lindén
17.00 Drottningtorget: Alibi Tom

Det vore svinkul om ni kom hela bunten!





Hej Stockholm!

Så här ser framtiden ut för lyckliga djduon "Hej Stockholm!":

*) Måndag 30 nov: Tranan (Lyckliga Måndagar
Gustav Gelin har bjudit in mig och Åsa Hjalmarsson till det klassiska stället på Odenplan. Räkna med mycket glad musik från Götelaborg!

**) Söndag 6 dec: Nada
Ladda inför julen på Nada. Vi lovar spela mycket jullåtar!

*) Måndag 7 dec: Sugar Bar (Klubb Frimåndag)
Jerry och Indie-Millis spelar den bästa popen!

**) Fredag 11 dec: Fabriken (Kungl. Konsthögskolas julkalas)
Det här kommer bli galet!

*) Måndag 17 dec: Sugar Bar (Klubb Frimåndag)
Jerry och Indie-Millis spelar den bästa popen!

**) Lördag 19 dec: Debaser Medis (Send in the clowns)
Vårt mål är att få fler att dansa i baren än på dansgolvet...

**) Söndag 20 dec: Nada
Jul i kubik!

*) = Bara Jerry
**) = Jerry och Anna

Hej Stockholm! är jag och Anna Flytström (Sofies Mode)



Min klubb med det svåra namnet är tillbaka!

7 december: Magnus Weideskog
Läs mer om den kvällen här!

14 december: Knock Knock feat Christopher Sander

En helt unik spelning! En gång i livet upplevelse! Hemliga medverkade i detta allstarband, men ta och googla på Christopher Sander vetja…
De kommer enligt egen utsago spela "nån slags improviserad flumkraut. syntar, gitarrer och melodika typ".
Jag är lika nyfiken som du!


Efter det kan vi kanske ta jul hela högen?


Jerry Boman

Historielektionen

Städer är fulla av hål. Mitt på väggarna som är själva förutsättningen för att en stad är en stad hittar man hål. Glapp i verkligheten som de stora glömmer. En dörr, ett fönster och en avlång lokal. Det är där inne staden finns, inte i gallerior eller tågstationer. I dessa hål kan du gömma dig undan regnet och ensamheten. Stig här in, du är mer än välkommen. Det svåra är att hitta dessa hål.



Platsen är Noel´s på Skånegatan. Det hela påminner om en lokal som fått sitt i ett lågbudget inredningsprogram, det är stiligt men själlöst. Inte ens människor förmår den här lilla parentesen att leva. Men det spelar ingen roll, klubb A family affair med Cosy Den-Mattias och On our honeymoon-Gustav sätter sig där och drar igång ett avslappnat Itunes-djset. Då blir det genast trevligare. Det slutar inte där, för i fönstret placerar de en osedvanligt begåvad kille med gitarr.

Ni kommer i håg hur det var i Göteborg för runt ett år sedan, missunnsamhet och svarta blickar. Från idylliska Sätila kom en sprattelgubbe till pojk och satte hela stans musiker i skampålen. Alex Gustafsson kallade sig Portrait painter(s) och allt verkade så jävla lätt. Han klämde in låt efter låt i våra hjärnor och varje gång log vi ännu lite mer.

Nu hittar jag en ny Alex, Alex Rigaud. Om folk inte är arga på honom än så kommer de bli, för den här Alex:en gör låtar i klass med…sitt ner och andas in… Lennon/Mccartney. Det är framför allt deras mest kreativa period i samband med Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band som jag sitter och tänker på. Alex verkar inte ha några spärrar alls, han blandar skiffle med soul, listpop med lo-fi och det är en resa som han tar med oss på. Faktiskt, han sammanfattar hela pophistorien där och då i ett fönster på Skånegatan. Efter varje låt tänker jag att det inte kan bli bättre. Det kan det! Alex för fan, du kommer inte sitta i ett fönster mycket längre till!

Somewere in Goodville, jaha här seglar plötsligt Bowie in från vänster, blandar sig med stråhattsförsedda gatumusikanter och livet ter sig sommar och sol. Glam goes Kiviks Marknad! Och slutet såg man inte komma! Fantastiskt!

Alex Rigaud verkar ändå lite smått nervös där han sitter, han vet inte riktigt hur han ska föra sig. Det är vackert. Detta gäller bara när han inte sjunger, då stiger en färdig artist fram. En som jag tycker bör spela på Debaser eller ännu hellre: Ge Alex en helkväll på Södra Teatern och ni kommer få se era nackhår resa sig.



Gå nu in och lyssna på Alex hur han låter på Myspace, lyssna tex på Pinky toe:s vars svängiga organiska synthmattor får dig att rota bland Brian Wilsons 90-tals bomber. Herrejävlar så bra Alex!

Jerry Boman

Tänd eld på dig själv (för det du tror på)

Livet kan alltid sammanfattas i en mening. Eller rättare sagt: Livet bör kunna skrivas i en mening. Ord förklarar hela din skapelse och samtidigt tar dig framåt. Ger dig en ny riktning. Håller dig under armarna och likt en riktig vän knuffar dig in på rätt spår.
Genom åren har de här livsavgörande meningarna varit många, allt som oftast har jag hittat dem i låttexter/titlar. Varje gång blir jag lika imponerad att någon annan kan beskriva det jag känner bättre än jag själv kan. Men det är kanske därför jag sitter här och ni står där.

Just nu har det kommit en ny mening som kanske kan kvala in i den där klassen:

Tänd eld på dig själv (för det du tror på)/Symfoniorkestern



En helt färsk video!. Jag har skrivit om Symfoniorkestern tidigare, då handlade det mest om instrumentala utflykter i samma anda som Sibiria men numera sjunger de också och musiken har hittat ett eget hem. Mycket vackert och de där orden får mig att tänka efter, vad är värt att brinna upp för?
In och lyssna på mer fina låtar på deras Myspace!

Det finns ju såklart fler exempel på när en endaste liten mening kan betyda allt:

Happy people never fantasize/Broder Daniel



Ja, det var ju oväntat, att en BD text skulle komma med på den här listan… Men faktum är att de där fyra orden kan vara något av det bästa som skrivits inom svensk popmusik. Här vänder Henrik Berggren på allt, ger sorgsenheten legitimitet och ger en hel generation hopp om gemenskap. Han säger att det är okej att må dåligt, att du inte är ensam. Sist men inte minst, det gör dig till en bättre människa i långa loppet. Allt detta i fyra ord. Storslaget.

And I am much too bored to die/Bad Cash Quartet



Kanske är det det värsta av allt, att man är så tråkig att man inte får dö. Att livet inte riktigt har gett en allt det där som man vill ha innan det tar slut. Så mycket frustration i den meningen, och så mycket att göra något åt. Ord som får en att ta tag i saker.

God only knows what I'd be without you/Beach Boys



Sinnessjukt smör, men ändå så ärligt. En väldigt fin kärlekssång. Man behöver inte tro på Gud för att känna igen sig i den meningen, för när allt kommer kring, det enda sättet att leva är här och nu. Att vara totalt uppslukad. Det kan handla om en annan människa, ett djur, en skiva eller en cykel. Att leva genom någon/något annat är vackert. Samtidigt som det är skrämmande och konstigt.


Universum är ett monster, men det har sparat dig och mig/Håkan Hellström




Jag är helt övertygad om att vi när vi sitter på ålders höst verkligen kommer fatta hur stor den där Håkan egentligen var. Hur han kunde ta in allt ogripbart och ge oss det, mata oss direkt ur sin hand med världsalltets stora frågor. Jag får tårar i ögonen vare gång jag hör den här raden. Den är obeskrivligt vacker.
Den som inte får rysningar till den här versionen tillsammans med Göteborgs Symfoniker har ett hjärta av sten.

Jerry Boman

Mystiken spricker upp

"Kommun är Vapnet", säger någon. "Nä, det är Sibiria", säger en annan.
Den otroligt insatte säger "Det är ju Hospitalet" Kommun är allt det där och lite till. Martin Abrahamsson, Martin Hanberg och Erik Laquist har lyckats med det nästintill omöjliga, att skapa ett nytt band med samma personer.

Det finns så mycket som är intressant med de här tre personerna, de har på egenhand skapat ett eget universum, med egna regler och arbetssätt. Eller så är det precis de som de vill få oss att tro. Ingen kan säga emot om jag hävdar att de sprider ett visst skimmer av mystik kring sig. Det började redan med de tidigare banden, länge fick både Sibiria och Vapnet frågor om vilken stad som var bandens hemstad, vem bodde var, hur jobbade de när inte alla var på plats. Svaren var inte sällan osmickrade, ofta fick reportern skämmas en smula för sin konstiga frågeställning. Det här är människor med stor integritet. Inget jävla lallande, nu var det slut på artisternas tacksamhet för att någon brydde sig. Samtidigt är det otroligt sympatiska människor. Man kan säga att de här tre och personerna runt om kring dem skapade ett nytt sätt att se på bandet som kollektiv, om musik som arbetsätt. De spelade en roll och förändrade något, det ser jag nu.



Systemet håller i sig. Är Kommun ett band från Stockholm? Göteborg? Östersund? Skit samma, jag tycker vi släpper det där nu. Kommun är.
Samma sak med arbetssättet, de har tydligen skrivit fyra låtar var på nya skivan. Och det är här det blir riktigt intressant, för trots att de är tre olika individer, som förmodligen har mycket gemensamt i sättet att se på musik, så borde det spreta och tre olika håll. Jag tänkte mig att jag skulle ha lätt för att peka ut de fyra låtarna. Men det går inte, setet hålls ihop på ett förbluffande vackert sätt. Man känner igen de luriga texterna, de fina melodierna och känslan för "igenkännings-hitten" finns kvar. Men det finns saker som lyft. Martin Abrahamsson på gitarr är kanske den mest tydliga, tidigare la jag inte märke till hans gitarrspel så mycket men nu. Herregud! Det är som killen inte gjort annat under tiden sedan sista Vapnetskivan. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är, men allt verkar vara mer avslappnat nu. Det gäller också Martin Hanberg, han verkar mer tillfreds med allt.

Övergången från svenska till engelska… Ja, man måste ändå påpeka att det är intressant det som händer nu, för här står då de personer som länge varit fronten i den nya svenska poplyriken, Martin Abrahamsson var med Vapnet generation Y:s musikern som verkligen tog det dystra upp på banan, han var en av dem som satte oss i den ironiska generationen på pottan med sitt allvar. Och det var allvar på svenska. Det det nu skriver på engelska har inte tagit udden av texterna, kvar är allt det vi lärt oss älska. Men det är inte direkta översättningar, det hade ju varit lite för enkelt. Istället har man renodlat och trimmat sin ord. Det är ett nerkok. Saker blir tydligare samtidigt som tolkningsföreträdet finns kvar, man kan inte direkt säga vad som avses.

Som du förstår, Kommun är en komplex varelse att förhålla sig till, det är inte ett revolutionerande band, men det är ett viktigt band. Det växer. Och skillnaden mellan live och skiva är slående, som två olika världar. I ljuset av minnet från konserten är skivan rätt blek, något jag absolut inte tyckte innan jag sett dem. Märkligt.

Mystiken kring Martin, Martin och Erik kvarstår. Samtidigt som den lättar. Och jag gillar det som fan!







Tillsist:



Den här herren spelade också, Harvey Williams. Nu blir det till att svära i kyrkan, jag kände inget alls. Ja, jag vet vem han är, men det spelar faktiskt ingen roll. Det är så uttjatat nu att det får vara nog. Sorry, han var ju duktig och så, texterna är riktiga pärlor och det är trevligt likt en barpianist när man har en riktigt god gratis drink i näven, men det får vara nog nu.
Men arrangörerna gick nog både upp och ner i brygga.

Jerry Boman