Hemma bäst

Onsdagar betyder att Fanny Bergne flyttar ner på Pet Sounds Bar och spelar fin musik. Igår spelade också You Say France & I Whistle och jag passade på att filma det hela. Så här kommer låten Second thoughts, live på klubb "Hemma hos Fanny":



Ibland är det bra att följa den här bloggen eller hur?

Jerry Boman

Du kommer leva av bara helvete

Låter solens tidiga hemgång visa vägen mot mörkret. Släcker ner. Så lyser endast cdspelares röda display upp mot väggen. En klarröd strimma och svaga skuggor från lcdsiffrorna tecknar mönster. Två små röda lampor på förstärkaren mäktar inte med något alls, de blir endast svaga referenspunkter i det kompakta mörkret.
Det är mörkret, jag och de röda skuggorna.


27 minuter senare sitter jag här. Överväldigad. Musiken har slagit mig sönder och samman. En stark upplevelse. Det trycker för bröstet, mattan av enkla ljud har sådan energi. Rösten skär stål. Sådan uppgivenhet. Avgrundsdjup. Sådan ärlighet. Det är allvar nu.




Makthaverskans debutskiva är helt förtrollade. Det är en ny era av uppriktighet. I det kompakta mörkret vågar vi, du är dig själv närmast. Många har varit kallade men ingen, ingen, har ens varit i närheten av den här intensiteten. Däremot framstår många andra band just nu som känsloknarkare utan innehåll, blöjromantiker som med vackra ord gav oss bilden av kärleken.
I Makthaverskan hör jag fyra personers själar genom nio låtar. På ett sätt som jag aldrig gjort förr. Det är allvar nu.

Makthaverskan är just nu det viktigaste bandet i Sverige.

Så skrev jag i början av juli och det gäller än. Det här är bandet som tar oss över gränsen, från lallandet, från hattarna, blåset och lekfullheten. Från euroforin, tramset och hitta-på-ledsamheten. Leken är över nu vänner. Stå upp. Du är den du är och var det meningen att du skulle ha tvångströja är det bara att bita ihop. Du styr inget. Försök inte samla poäng på falska känslor. Du är inget och allt på en gång, men bara om du är ärlig.

Makthaverskan är det viktigaste bandet i Sverige, för de berättar om kärleken på det bästa sätt jag vet. Enkelt. Det finns inga gråskalor. Det är antingen av eller på. Du måste ge för att få. Hänge dig till vad du vill, ingen bestämmer. Samtidigt kan du inget bestämma, du har ingen makt. Makten är outsourcad och du har inte tillgång till koderna.

Det kommer bli en lång resa mot gryningen. Det kommer bli mörkare. Du kommer lida. Vi kommer gråta. Men vi ska göra det med värdighet.

Life is mad
Life is sad
You love me
I don´t love you

Rakt i ansiket.

Det är lätt att få uppfattningen att skivan är misär. Men det är en kärleksskiva, en hyllning till den starkaste av krafter, den som både har makten att stärka oss och att förgöra oss totalt. Är man naken inför den makten finns inte så mycket att göra. Du kommer lida. Du kommer älska. Du kommer bli stor. Du kommer bli liten.
Framför allt kommer du leva. Du kommer leva av bara helvete.

Jerry Boman

Stråkar, spelkort och guilty pleasure

Ny vecka, nya saker.
Jag ska ta och börja med en ny ruta till höger här i bloggen: "Just nu enligt Jerry". Det blir en uppdatering om det jag lyssnar på just nu. Hoppas ni gillar det!

Så här slutade förra veckan:

Torsdag:
Hej Stockholm! spelar skivor på Nada. Eller nja, jag har börjat gå över till att spela från datorn istället. Känns så larvigt att bränna ut saker på en cd, man har ju ändå allt där i burken. Funkar bra.
Kvällen var kul, några dansade en smula och Nada har ändå sinnessjukt god risotto! Avslutade i vanlig ordning med Göteborgs symfonikernas samarbete med Håkan, den magnifika versionen av Bara dårar rusar in. Dessa stråkar!





Fredag:


Hej Stockholm! spelar skivor på Debaser Medis afterwork. Kul som FAN! Bäst under kvällen går nog Guldgossen, vi drar i väg hela två låtar med denna fantastiska artist, Gillar Gillar inte och CP-fingret. Båda gångerna stegar folk fram och frågar vad det är. Några dansar också till låtarna. Det är det bästa betyg en artist kan få! Heja Guldgossen!
Tydligen hade gästerna lika roligt som vi, egentligen skulle vi slutat spela 21 men ingen ville gå ner så det blev att spela en timme extra. Tackar!

På den lilla scenen stod Tiny Boys:



Jag säger det så här: Det kan bli något, men just nu känns det lite ofärdigt. Spretigt. Den stora behållningen är Jon på trummorna. Undergångstrummor är alltid rätt!
Jag tror det handlar om att bandet inte kändes på tå, det verkade inte viktigt. Någon solade på gitarren, någon sjöng och någon spelade bas. Inga stora grejer, bara att göra det. Jag vill se jävlarannama! På död eller på liv! För låtarna finns där!

Efter afterworken gick jag ner till stora salongen, i samma sekund gick Boris & The Jeltsins på.



Jag gillar Boris och gänget. Mycket. För varje gång jag ser dem blir de lite bättre, de slipar argumenten. Större under hållning. Den här kvällen hända något, de tog steget. Fyllade upp större, blev ett större band. Framför allt blev de en enhet, alla är med. Låtarna börja sätta sig i publiken hjärnor också, detta hjälper till. På många sätt känns deras släppkalasspelning på Strand för någon månad sedan väldigt långt borta. Nu är det absolut de större scenerna som gäller.

Boris & The Jeltsins vill säga något viktigt och de gör de med en öppenhet och ärlighet som inte många andra mäktar med. Om de inte gillar en politik så låter de personen som står bakom politiken hänga ut genom fönstret för allmän smädelse. De går inte omvägar för att berätta budskapet. Det är väldigt skönt! Elias är en självlysande stjärna, en predikant mitt uppe bland nyhetsflöden och Twitterbladder.



Framtiden kommer hålla Boris & The Jeltsins högt. För att de tog bladet från munnen.



Jag har skrivit det förr, jag gillar Florence Valentin bättre när de inte är så många på scen. Även om det är roligt och kul att se stora band så verkar de tappa fokus en smula när de är många. Några låtar verkar gå på förvånansvärt mycket rutin. Det kanske blir så efter en miljon spelningar och mycket folk. Som vanligt är det Love själv som räddar upp det hela, hans mellansnack (man känner sig som 100 år när man börjar påpeka mellansnacken…) är bra. Han utnyttjar tiden i ljuset till att framföra personliga åsikter från hjärtat.



Det är här jag tydligast ser utvecklingen, för man kan dra små halvtransparenta likhetstecken mellan Florence Valentin och Boris & The Jeltsins. Men de senare är mer barn av sin tid, de vet att rakt-på mentaliteten är viktig. Ingen orkar längre, i sorlet av uppdateringar och Google Wave floder, tänka längre. Vi vill bara ha det skrivet på näsan.
Det gäller att vara precis så rakt på sak som Love är i sina snack. Som band snurrar FV numera ofta upp sig i snygga formuleringar. Synd.

Jag längtar till nytt med FV, om de lyckas översätta Loves prat till låtar kommer de bli fantastiskt.

Det är märkligt vad tiden går fort.

Lördag:
Ingen musik alls…eller jo, jag gick förbi Pet Sounds Bar. Happy endings heter klubben och det är Pontus De Wolfe & Daniel Odelstad i båset.
Man skulle kunna kalla det för en guilty pleasure-klubb, låtarna vi gillar man ibland är för pretto för att säga att vi gillar. Mycket bra!



Och vad är grejen med kortet i taket på Pelikan?

Måndag:



Ikonen Gustav Gelin har totalt lagt beslag på måndagarna. Fint. Numera håller Lyckliga Måndagar till på Tranan. Bra musik och trevligt på alla sätt. Det blev en del allsång mot slutet!
Den 30 november spelar jag och flickan i grönt, Åsa Hjalmarsson, den bästa musiken på just Lyckliga Måndagar! Mycket roligt!

Tillsist:
Här kommer då alltså den uppdaterade listan över när man kan se mig i ett djbås:

Hej Stockholm! (Anna och Jerry)
Söndag 6 dec: Nada (vi letar julpop redan nu!)
Fredag 11 dec: Fabriken (preliminärt: Någon form av konstfest)
Lördag 19 dec: Debaser Medis Send in the clowns (Makthaverskan och Pintandwefall spelar… kommer bli en galen kväll!)
Söndag 20 dec: Nada (så mycket julpop att du smälter!)

Jerry
Måndag 30 november: Lyckliga Måndagar på Tranan med Åsa Hjalmarsson (jag tror vi kan utlova en del allsång till västkustklassiker! Gamla som nya!)

Tillsist2:
Stort tack till den vakt som eskorterade in Anna Hamilton på Debaser Medis. Hon kom med en skiva till mig och den är såklart väldigt bra! Jag har skrivit om henne tidigare så in och lyssna på Walk Of Shame!

Tillsist3:
Missa INTE You Say France & I Whistle på "Hemma hos Fanny" på Pet Sounds Bar nu på onsdag!

Jerry Boman

Gladare är bätte!

Först:
Hej Stockholm! spelar låtar hela hösten! Det är väldigt roligt!

Torsdag 29 okt: Nada 21-01
Fredag 30 okt: Debaser Medis After Work 17-21
Söndag 6 dec: Nada
Fredag 11 dec: Fabriken (preliminärt)
Lördag 19 dec: Debaser Medis Send in the clowns
Söndag 20 dec: Nada

Kom och säg hej!

Det är bara att höra av sig om man vill ha mig och Anna i båset, vi spelar den bästa nya musiken (ofta låtar du inte hört) och det bästa från gitarrkillar med skägg. Folk har vi flera tillfällen tagit av sig kläderna när vi spelat…

Resten:
Det är ju sinnessjuk enkelt ändå. Att spela musik handlar ju bara om att vara glad. Att bli glad. Att ha kul. Även band som levererar en mer svart syn på livet har förmodligen tokroligt när de spelar. För annars skulle de inte hålla på. Jag tror vi har en spärr i hjärtat mot saker som inte är kul, det är därför ingen vill jobba…egentligen.

Onsdag i Stockholm. Hösten är här, ett fint tunt lager av vatten lägger sig på mitt ansikte när jag sticker ut huvudet genom fönstret. Trots att det bara är några kvarter bort lockar inte promenaden till Lilla Hotellbaren. Men ibland ska man göra saker ändå, för jag hade något på känn…

Friska Viljor har det märkligaste bandnamnet, det passar liksom inte ihop. Är förmodligen något internt skämt som jag inte fattar. Men efter en minut glömmer jag det där! Daniel Johansson & Joakim Sveningsson med band är den perfekta combon av Franz Ferdinand och Bon Iver. En helt omöjlig blandning om det inte vore för det här med glädjen, Friska Viljor har så otroligt roligt! De ler och verkar innerligt glad när publiken stämmer upp i både spontant handklapp och kör. De ser nästan ut att rodna. Lite sött sådär.

Friska viljor låter som Shot out loads vill göra men har blivit för präktiga för att göra… sen slänger de in Klezmer, men bara en väldigt liten liten del som tur är. De sprejar med Bee Gees körer i samma låt… Ja du fattar, det är en salig blanding av allt som gör en glad! Det är dans i varje låt och små underfundiga texter. Så har de jävligt kul hela tiden, och det har vi på golvet också! Det blir en uppvisning i hitts, var enda låt är en golvfyllare… om det nu inte var för att vi är på Lilla Hotellbaren, jag tror inte de har danstillstånd…



Tillsist:
Samme kille som gjort den fin fina videon till Jonathan Johansson har gjort till igen:


Vad jag tyckte om Magnus Weideskog när han spelade på Petsounds Bar kan du läsa här.

Tillsist:
En vacker skiva hamnade på min hallmatta idag.



Universal Zoo skrev jag om härom veckan, ni måste lyssna.

Jerry Boman

Betongens Kate Bush i vår nya kyrka

Det finns ett problem med psalmer. Kontexten. Det kan ju vara de mest fantastiska små musikstycken om det inte var för den detaljen att det är religion inblandat. Oftast spelas de också i en kyrka, en miljö som inte precis är min hemmaplan.
Nu är det så bra ställt här i världen att någon intelligent människa har tagit tillvara på psalmen som inspiration, satt den i en helt ny kontext och uppdaterat innehållet.
Lux Lumen ger rysningar . Inte bara under någon stund här och där, inte bara under en låt. Jag ryser av välbehag under en hel konsert.

Mira Eklund aka Lux Lumen är sakral. Ska man likna henne vid något i nutiden är det Motoboy. Psalmer för nattens barn i en perfekt akustik, Högkvarteret är vår kyrka.
Uppfinningsrikt och fruktansvärt vackert. Filmiskt. Skrämmande.




Lux Lumen är det borttappade ljudspåret till stumfilmsklassikern Körkarlen. Inspelad genom linserna på grönskimrande night goggles och med Skynet bakom hörnet. Lux Lumen reser sig efter undergången och pekar på allt vackert.

Det finns inget elakt i Miras musik, den är varm och inbjudande. Det är just där det fantastiska händer, i det kompakta mörkret hon levererar möter hon med svarta lysrör på discogolvet, leende och snäll. Jag blir inte rädd, jag blir intresserad. Lyssnar mer noga för varje minut, uppslukas helt av denna betongens Kate Bush.

0.35 in i klippet nedan, "You happen twice", är en sådan rysare att det inte ens går att förklara hur bra det är! Jag vill hävda att Mira i den stunden nuddar samma moln som just Kate Bushs Wuthering Heights. Helt galet!



Jag är mållös.
Vackert.

Skrev jag att det var vackert?

Jerry Boman

Glädjetjut och hopp!

Vad glad jag är nu! The Joy Formidable kommer till stan den 21 november! Det kan vara det bästa bandet på mycket mycket länge som kommer utomsockens i från.
The Joy Formidable låter som en korsning av Matt & Kim och Glasvegas. Montomt skrikmangel med glädje. Upp med kravallstaketen på Debaser!
Hej åh hå hurra!

Och att Sonic Surf City gör nya låtar är en sådan nyhet att jag hoppar högt! Ola Hermanson sjunger nog "Ohioiii Oioooo" fler gånger än någonsin men annars är allt som vanligt hos Norrköpings turbosurfare. "Vote for summer" är en popsmocka som kommer riva ett dansgolv när som helst! Jag röstar på sommar!

När vi ändå är inne på Myspace hela bunten och snurrar kan man ju ta och lyssna på följande:

Anna Hamilton
Små elektroniska ljud blandas med skimrade nätters mystik. Sitter här och tänker på vinjetten till Cheers. Sinatra möter Miss Lee. Bitar av klubb, bitar av natur. Hög hatt och Fjällräven, allt i ett.
"Walk of shame" är helt helt jävla briljant! Veckans fynd!

Gå in HÄR och klicka på ljudklippet längst ner, en väldigt bra cover på favoriterna The Bombettes "The Thief". Väldigt bra!

Emma Boman
Här håller vi folk med samma efternamn bakom ryggen. Vi är inte släkt vad jag vet men det är så vackert att det inte går att undanhålla er. Levande ljus-musik. Jag vill sommna till det här, inte för att det är tråkigt på något sätt, utan för att det är så inbäddat.

Cass McCombs
Vi kommer bråka om vilken låt som är bäst när året är slut. Men det kan mycket väl vara "Dreams-Come-True-Girl". Jag vet inte, men det verkar som han missar Sverige? Eller ser ni honom någonstans? Tjoa till i så fall!

Här är det i allafall Girls som gör en fin version av låten:

Girls "Dreams Come True Girl" (Cass McCombs) from Left | Right Hand on Vimeo.

Jerry Boman