UPPDATERAT:Ute är inne och tvärtom.

Ikväll ska jag göra ett experiment, jag ska gå på konsert utan att lämna hemmet. Två stycken till och med. Känner mig som gammelfarfar när jag sitter hemma men vad gör man inte för att hänga med.
Först är det Tutankamon som spelar i en jeansaffär på Skånegatan. Ja, man kan ju tycka att jag kunde gå dit istället, men jag väljer alltså att se den här konserten hemifrån. Allt sänds på nätet. Ska bli kul! (jag sände ju som ni kanske minns Skansros konsert live över nätet för snart ett år sedan, det uppskattades av många)

Nästa spelning är 21.30, kanalen är P3 och det är Emmon på "scen". Man kan ju som bekant lyssna på radio över nätet så det blir att jag stannar framför skärmen även här.

Kommer jag uppleva samma saker som om jag varit där? Är det nyttigt att välja bort live momentet ibland? Kommer folk sluta gå ut nu? Vad tror du?

Jag återkommer senare i kväll med en rapport om mina upplevelser.

UPPDATERAT:

Då var den första konserten avklarad, Tutankamon direkt från jeansbutiken på Skånegatan.
Jag var lite avigt inställd till det här superbandet, just för att de kallades ett superband. Med personer från både Shout out louds och Peter Bjorn and John så finns alltid risken att det blir ett evigt snyggjamande på scen. Minihiten Have you ever been in love är efter några lyssningar bra... bara bra. Inget jag gapar på torg om, men den är...bra.
Live är det lite mera avslappnat, jag sitter som sagt hemma och kollar. Det är rutinerade personer det märks. Men jag saknar glöden, glädjen, hoppet och ljuset. Kanske är det just för att jag sitter hemma och tittar ner (kameran sitter i taket) som jag missar allt. För inget går igenom rutan som man säger på tvspråk. Det är som att dyka ner i en replokal fast ändå inte. Man är flugan på väggen och alla skiter i mig.
Nu är ju detta inte en text om hur konserten var, jag var ju inte där så jag vet faktiskt inget alls. Att sitta hemma i soffan och kolla gav inte så där värst mycket. För att detta ska bli roligt måste man ha mer än en kamera. Det blir väldigt tråkigt i längden.
Sen saknar jag möjligheten att kolla på spelningen i efterhand. Det är det som gör internet stort, att jag kan se saker i realtid men att jag också kan kolla efteråt. Jag hittar inte den här CCTV spelningen någonstans.
Sist: Det är en viss spänning i att sitta och kolla på något som sänds live från en butik på Skånegatan. Jag tror upplevelsen är ännu större om man sitter i Berlin eller London.



Jerry Boman

Videokollen, Public Relations och Ny klubb.

När jag nu ser att mina filmer av årets med upp hajpade konsert, JJ på Landet, nått upp i över 1300 visningar så fortsätter jag med lite härligt visuella klipp. (JJ-klippen är tre till antalet, men alla verkar bara kolla på del 1. Er förlust.).



Tvärvägen - Pingvinvärmen.

Som vanligt, en en helt helt fantastisk video av Henrik Öhberg. Där har vi en kille som kan allt, sätta älvliknande sånger och göra vackra videos.
Efter en konsert i en lägenhet skrev jag så här om fina Tvärvägen:

"Det är knepigt som fan i början, men sedan kommer melodierna. Likt änglar sänker sig melodierna över oss. Låtarna är som hopklistrade av vackra ljud, som fragment av vågor som satts ihop varsamt. Ibland är det haikukänsla, minsta möjliga väg till målet. Övernaturligt skulle man kunna kalla det. I den bemärkelsen att det samtidigt är organiskt, samtidigt mekaniskt. Statiskt men väldigt väldigt elastiskt."




Portrait Painter(s) - A Future Crime

Klichékollen: Musikvideo från Göteborg.

Springa på gator. Check.
Cykla på gator. Check.
Sitta på hustak. Check.
Efterfestkänsla. Check.
Dricka Törley. Check.
Fler killar än tjejer. Check.
Hamnen. Check.
Ruffiga gator. Check.
Bandet spelar på scen. Check.
Åka bil. Check.
Fokus/Ofokus. Check.

Men det är en förbannat bra låt Alex!

Tillsist:

Tobias Isaksson, ni vet Laurel Music/Irene/Djputte i alla stora städer i Sverige/klubbarrangör/bandbokare-Tobbe, har släpp en låt från sitt nya projekt Public Relations.
Överstora ljudmattor, svävande sång och en känsla av övergivenhet som de flesta ungtuppar inte ens kommer i närheten av. Det är den svåra länken mellan våra föräldrars naiva upplyftande ungdomsmusik och våra egna uppvaknade till 90-talets bitterljuva symfoni. Nu är det fan i mig allvar, ensam i en bar, när man inte kan sjunka längre. Allt man ser är andra människors ryggar, ingen ler, ingen ser och ingen är där för dig.
1:35 och framåt i låten ryser jag.

Lyssna här alltså.

Tillsist2:

På fredag är det Ny Klubb på Sugar Bar igen. Och de brassar på med fina Steso Songs.
Så här skrev jag efter hennes spelning på Landet för någon månad sedan:

"Karolina Stenström alltså. Karolina, vad gör du med mig? Ett piano och en sorgsen röst, ett hål i verkligheten och jag blir helt uppslukad. Igen. Varje gång. Steso Songs är ett fyrverkeri som aldrig får explodera, i den meningen att det aldrig ska explodera. Steso Songs är all uppbyggd frustration kanaliserad till några enkla pianomelodier. Jag känner mig så fånig, så dum. Rummet försvinner, som det bara gör när riktigt stora saker händer. Tiden försvinner, spelade du i en timme? Tre? Eller kanske hundra?
Här bokade Cosy Den in ett riktigt geni. En ensam själ som satte hela stället i trans. Var det bara jag men nog fan pratade folk lite mindre under en halvtimme? Nog lyste lamporna lite svagare? Nog fan var ljudet strået vassare och mer genomträngande än under resten av kvällen? Karolina kom med mörkret som lyste upp hela Landet."

Sen blir det Saralunden också... eller? Jag förstår inte riktigt, det står New Age men länken pekar på Saralunden... Saralunden har jag missat så många gånger nu att jag tappat räkningen!

Hela härligheten på Facebook.

Jerry Boman

UPPDATERAT: JJ på Landet

Svett i tre delar.







Sinnessjukt mycket folk!

UPPDATERAT:
Det frågas om vad jag tyckte. Det måste man ju såklart lyssna på, smeka bloggbesökarna medhårs. Jag är ju så förbannat bra på det.
Så, här kommer det, mina innersta tankar om JJ på Landet den 23 september 2009. Tag i bejakande att jag vänder ut och in på mitt hjärta här, jag låter orden flöda fritt till er glädje.

_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________ _____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________

Tillsist:
Makthaverskan, bästa Makthaverskan, spelar på Debaser Slussen på lördag.
Jerry Boman

Erik, BK Borsten och 19 december.

Tiden är elak mot sånger som "ligger i tiden". På ett litet kick kan sånger kännas föråldrade. Detta gäller speciellt sånger som tar upp dator/internet fenomen. Här kan det vara över på månader och artisten får känna sig mossig och gammal.
Ett tydligt exempel är Hello Saferides "Highschool stalker":

I've been looking for you, baby
Anyway but I can't find
And I was searching for your sweet name
'Cause you never leave my mind
I've been on the Altavista
I went twice on the Yahoo
And everywhere I go, there is always a clue
Always something about you that may help me get my hands on you

Låten är från runt 2005 dvs typ fyra år. Men men minns Altavista och Yahoo i dag? Redan när låten kom kändes den daterad och ... äldre.
Det är härligt med daterad musik. Jag gillar det. Pop ska gå sönder framför mig, finnas här och nu. Vara viktig i dag men inte i morgon. För då kommer det något nytt. Precis som att det kommer komma något bättre efter Spotify, Facebook och Webb 3.0.

Sommaren 2005, det är slutat av augusti och det regnar i Stockholm. Jag har tagit tåget upp från Göteborg för att gå på Parklife, endags festivalen vid Gullmarsplan. Då kunde jag aldrig gissa att jag några år senare skulle sitta i ett hem några stenkast därifrån. Tiden går med andra ord.
Erik Halldén är en av de första som spelar på den lilla festivalen, han ser för att vara ärlig skiträdd ut. Men han gör stort intryck på mig. Hans raka berättade om det lilla livet är en stor upplevelse.
Efter spelningen gick jag fram till Erik och gav honom en kram. Han såg så rädd ut att han behövde det.



Nu är det något annat, Erik på scen nere i den där källaren under Southside på klubben High Drama är mycket mer självsäker. Han skojar med oss, har fina mellansnack och bjuder på strålande berättelser. Om det lilla lilla livet med de stora händelserna. Ingen händelse är för liten för att göra en sång om.

Du känner igen upplägget, det finns många som gör samma. Skillnaden här är att Erik är så härligt daterad, han sjunger om Spotify och andra prylar som vi har här och nu. Musiken seglar runt kobbar och skär av lofisamba, jamicapop och ibland en snudd av Prince. Om än en Prince klädd i stråhatt.

Texterna och musiken har också utvecklats, Erik leker mer. Jag vet aldrig vad ska komma. Det är härligt. Det inspelade backtracket rymmer kreativitet deluxe. Detta tillsammans med texterna, överfyllda av kopplingar till såväl populärkultur som impopulärkultur sätter Halldén på den översta trappan av berättade artister. Musiken har ibland dragning åt 80-talet numera, de plastiga trummorna och casioljuden tar oss med på en promenad, inte till en lägereld utan till en dvdlägereld sedd på en neongrön lcd-apparat.

Det är alltså låtar som inom en kort tid kommer kännas inaktuella, inga evighetsdängor. Och det är det jag gillar med Erik, för när låtarna inte åldras med värdighet kommer han att skriva nya. För det finns alltid nya berättelser att berätta, nya personer att nagelfara och kärleken kommer alltid vara en källa.

En liten men väldigt rolig notering: I början av "Huvudsta was made for love" här man en röst säga något i still med "Jävla gött/de va la gött" på redigt go göteborska! Kul! Och meningen "Roses from Coop" är subtilt tragikomisk.

Erik Halldén har härmed bevisat att man som artist kan hålla sin linje men ändå utvecklas. Mycket. Tack för den!

Tillsist:

Helgen avslutades för Hej Stockholm!-crew på söndagen på Nada. Vi spelade skivor hela kvällen och lyckades glädja ett helt gäng grabbar i guldhatt. BK Borsten hade precis säkrat serieseger i division 7 H genom att tvåla till Träsket borta med 1 - 2 på Hammarbyhöjden och firade detta spontat på Nada. Som för att hylla dessa guldgossar drog vi iväg några punkiga 80-tals klassiker som lyfte taket och hattarna! Grattis till guldet och lycka till i division 6 gubbar! Hurra för BK Borsten!
Hoppas du kille som somnade framför djbåset vid halv ett hittade din hatt och att måndagen inte var för svår på jobbet...
Tack till Nadafolket, ni är så trevliga varje gång!

Tillsist2:
Det kan nu avslöjas att Hej Stockholm!-crew kommer spela i baren på Send in the clowns den 19 december. Debaser Medis är platsen och två band kommer spela.
De är lite hemliga de där clownerna men det är två riktigt bra grejer som kommer stå på sen! Så fort jag får lov att avslöja det hela kommer du läsa det här!
Hej Stockholm! kommer göra all för att fler ska dansa i baren än på stora golvet!
Alla är välkomna. Speciellt segerrusiga fotbollskillar i guldhatt!

Jerry Boman

Stefan är Stefan och skit i kyrkovalet.

Som ni alla vet men totalt struntade i så var det Ny Klubb feat Hej Stockholm! igår på Bonden Bar. Vi körde bara låtar på svenska och det var jätteskoj.



Ännu roligare var mannen och bandet i klippet här. Ni vet hur det känns i magen när ni är säkra på att att en kommande skiva blir en hit. Ni vet hur ni känner er när ni står där och är med om något stort, något som andra kommer fatta långt senare. Ni känner er utvalda, storslagna och odödliga.
Precis så var det igår, Stefan Randström med band är faktiskt det ni kommer snacka om i vinter. Ni tror mig kanske inte, men det han gör är inte ens i närheten av vad någon annan sysslar med. Plötsligt känns Göteborg väldigt långt borta, där självhatet mot staden fortsätter fascinera. Det är bra så men just nu gäller andra mer mjukare poetiska rader. Stefan blandar verkligheten med absurditeter fast det riktigt eleganta är att han inte går i fällan "Tyck synd om mig". Istället tar han upp berättandet till en annan nivå, plockar ord lång inne i sig själv, dit de flesta posörer och genomtänkta gnällspikar till poppojkar inte vågar gå. Håkan-eran är över mina vänner. Nu gäller ickecensuren igen.

Okej, ni kanske inte kommer snacka om det här i vinter men det är er förlust. Det berör mig på ett väldigt bra sätt, det är fan på riktigt.

Hittar följande på nätet:



Jag gillar att vara tillbaka där jag började, på små små klubbar och se fina fina saker. Snart kommer ni efter.

Tillsist:
På söndag spelar jag och Anna (dvs hela Hej Stockholm!) skivor på Nada. Det ligger på Åsögatan och är jättetrevligt på söndagar. The forest and the trees spelar live vid 21 och det vill ni inte missa!
Kom och häng, skit i kyrkovalet!

Jerry Boman

Torsdag på svenska!

Som jag tjatar:

Torsdagen den 17 september går du till Bonden Bar. Ny Klubb och klubb Hej Stockholm! hyllar musik på svenska genom att bara spela låtar på svenska hela natten lång. Gratis inträde och det hela är öppet mellan 19.00 och 01.00.
Stefan Randström med band spelar live!
Ni känner igen honom från punkpopkanonerna Den Stora Sömnen och från uppviglarna i The High Heeld Honeys. Stefan Randström ÄR 00-talets ränstenssöder, en explosion som dansar fram jazzpop, slow rockabilly och morgondrömmar på svenska. En osannolik kombination av originalitet och igenkänning.
Stefan kommer bli en stjärna. Det finns liksom inget annat för honom.

Inte missa den här kvällen, jag kommer spela mycket nytt men också en radda svenska goa klassiker, låtarna du kanske glömt att du gillar!
Hela härligheten på Facebook.



Onsdagen var sommarens sista suck, åkte buss ut till skärgården för ett minibesök, drack öl på Medis och på balkong. Gick upp till Södra teatern för att se Jennie Abrahamsson som hade släppkalas... tyvärr var alla andra också där så det blev att titta genom dörren. Men det är en sällsamt vacker och mystisk röst hon har. Jennie skimrar av mystik, det lyser urskog och neon om vart annat. Storstad och landsbygd. Mitt i allt en stor saknad. Den där trevliga saknaden man ibland vill ha, en välgörande längtan. En stund för sig själv, självvald då hjärnan får vänta. En bön. Hon ser lite ut som en präst där hon sitter vid sitt piano. En kyrkanskvinna så som Bruno Liljefors skulle målat henne. Musiken är vacker och insvept i dimma. En smal sval bäck genom mossiga stengator. Tunga träd som viskar. Samtidigt glimmret av en barskylt i skitigt stadsvatten. En ensam cigg på balkongen, med blicken ut mot horisonten och framtiden. Nostalgi och nuet smälter samman. Den perfekta combon av sommarstuga och andrahandsetta på bra adress.



Tillsist:
Oj, det här var visst inlägg 700 här på bloggen! I snart fem år har jag babblat här i mitt eget universum... det betyder alltså fem år och ett inlägg i snitt var tredje dag. Kanske inget att hänga i granen i bloggvärlden (där man blir stor och känd med copy-paste inlägg var annan timme), men de flesta inläggen här har handlat om konserter jag varit på och det är fan lite imponerade!
Nu siktar jag mot 1000! Hoppas ni är med mig!

Jerry Boman