Torsdag på svenska!


Som jag tjatar:

Torsdagen den 17 september går du till Bonden Bar. Ny Klubb och klubb Hej Stockholm! hyllar musik på svenska genom att bara spela låtar på svenska hela natten lång. Gratis inträde och det hela är öppet mellan 19.00 och 01.00.
Stefan Randström med band spelar live!
Ni känner igen honom från punkpopkanonerna Den Stora Sömnen och från uppviglarna i The High Heeld Honeys. Stefan Randström ÄR 00-talets ränstenssöder, en explosion som dansar fram jazzpop, slow rockabilly och morgondrömmar på svenska. En osannolik kombination av originalitet och igenkänning.
Stefan kommer bli en stjärna. Det finns liksom inget annat för honom.

Inte missa den här kvällen, jag kommer spela mycket nytt men också en radda svenska goa klassiker, låtarna du kanske glömt att du gillar!
Hela härligheten på Facebook.



Onsdagen var sommarens sista suck, åkte buss ut till skärgården för ett minibesök, drack öl på Medis och på balkong. Gick upp till Södra teatern för att se Jennie Abrahamsson som hade släppkalas... tyvärr var alla andra också där så det blev att titta genom dörren. Men det är en sällsamt vacker och mystisk röst hon har. Jennie skimrar av mystik, det lyser urskog och neon om vart annat. Storstad och landsbygd. Mitt i allt en stor saknad. Den där trevliga saknaden man ibland vill ha, en välgörande längtan. En stund för sig själv, självvald då hjärnan får vänta. En bön. Hon ser lite ut som en präst där hon sitter vid sitt piano. En kyrkanskvinna så som Bruno Liljefors skulle målat henne. Musiken är vacker och insvept i dimma. En smal sval bäck genom mossiga stengator. Tunga träd som viskar. Samtidigt glimmret av en barskylt i skitigt stadsvatten. En ensam cigg på balkongen, med blicken ut mot horisonten och framtiden. Nostalgi och nuet smälter samman. Den perfekta combon av sommarstuga och andrahandsetta på bra adress.



Tillsist:
Oj, det här var visst inlägg 700 här på bloggen! I snart fem år har jag babblat här i mitt eget universum... det betyder alltså fem år och ett inlägg i snitt var tredje dag. Kanske inget att hänga i granen i bloggvärlden (där man blir stor och känd med copy-paste inlägg var annan timme), men de flesta inläggen här har handlat om konserter jag varit på och det är fan lite imponerade!
Nu siktar jag mot 1000! Hoppas ni är med mig!

Jerry Boman