Okej, här kommer krönikan som Rockfoto tydligen inte vill ha:
Om alla lät som Henrik Berggren
Barn är små och obehagliga. De beter sig som smarta schackrobotar när det kommer till språk, snappar upp det som de får till sig och bearbetar det inte alls. Det går bara rakt in utan filter. Ut kommer exakt samma fraseringar som originalet, exakt samma dialekt men ofta med helt andra ord. Helt förvirrade ord.
Jag snackar om barns förmåga att totalt skita i hur de låter. De bryr sig inte alls om hurvida de kommer från Göteborg, Närke, Norrland, Stockholm eller... Saltkråkan. För i deras lilla värld kommer alla från det sistnämnda. Varenda kotte kommer från den där ön som ständigt badar i sol, där alla är så chokladsmetigt trevliga att jag börjar tro på "Den dagliga fetingen till frukost".
Men det språket som förbryllar. Ett högtravande förnuftigt språk, totalt befriat från nyanser. De vuxna pratar som om de läste ur en pamflett propagerande för överdriven artikulation. De små pratar som de vuxna men med ännu värre översittarmanér. De vet allt!
Det riktigt skrämmande inträffar när jag sitter på Älvsnabben, en båt som tar oss göteborgare mellan Hisingen och resten av stan. En liten vit båt, som om man verkligen vill kan föra tankarna till båtarna som tog sommargästerna ut till Saltkråkan. Men då får man verkligen anstränga sig.
När jag sitter där hör jag en gäll barnröst:
-Titta! Jaaa, kan see enda till byggan! (hård betoning på alla vokaler)
En helt autentisk Saltkråkan-dialekt, lite för mycket diskant och den där översittarmentaliteten. När sedan föräldrarna öppnar munnen blir det än mer märkligt:
Njahaja... Kan tro inte dje.
Med andra ord, de kommer från Örebro med omnejd.
Hur har då detta gått till? Hur kan den lille schackroboten plötsligt snacka så totalt olikt sina föräldrar? Svaret är lika enkelt som självklart: Även de som växer upp idag får kolla på Saltkråkan. Alltid. Det är som tiden står still när det kommer till vilka filmer barn skall kolla på. Detta i tider när internet svämmar över av Youtubklipp och andra influenser från jordens alla hörn.
Jag tycker det skulle vara intressant om någon liten övergullig barnfamilj kastade den här traditionen överbord och satte ungen framför en dator. Knappade in youtube.com och sedan sökte på "Broder Daniel + intervju". Om då allt fungerar som det ska så kommer ungen efter två tre veckor låta... som Henrik Berggren. För er som inte riktigt vet hur Henrik låter så kan man enkelt förklara det med följande ord: nasalt. I stället för att som i Saltkråkan betona vokalerna så ombildas de till ljud lång inne i näsan. Den konstanta förkylningens ljud. Luften stängs in och piper ut på ställen där den inte skall pipa ut.
-Tjttja! Mjja, kajn sje jenda till bjyggan!
Jag tror vi skulle få ett bättre samhälle om alla barn började prata som Henrik. För så som man pratar som barn, så fungerar man mentalt när man blir äldre. Kolla själv runt i din vänskapskrets, gå igenom vännerlistan på Facebook och försök kommaihåg hur dina gamla vänner lät när de var små. Nog är det så att advokaten lät väldigt lillgammal? Nog lät den manliga tvkändisen precis som en tjej? Och visst var det så att hon som gifte sig med ungdomsförbundets ordförande lät precis som kvinnorna i gamla journalfilmer?
Om nu alla började snacka som Henrik, då skulle de växa upp och bli...snälla. För det finns inte en människa som inte får moderskänslor när de hör Henrik, man vill rå om killen. Det barn som lät så skulle få så mycket kärlek och omsorg att det tillslut skulle leva i tron att välden var snäll. Därmed skulle den lilla människan växa upp och tro snällt om alla, och förmodligen inte koppla det alls till sin nasala språkbegåvning.
Så, ni som har barn: Ut på nätet med ungarna, ladda hem Berggrens röst och byt ut de där gamla mossiga ljudböckerna i lilla pluttens mp3-spelare. Här skall skapas en bättre värld!
När man minst anar det så slår den avslappade, sköna konserten till. Den där stunden som man så gärna vill uppleva, planera för och pricka in när man behöver den. Helst skulle jag vilja veckoprenumerera på den, att minst en gång i veckan (jag inser att jag förmodligen skulle behöva den mer) hamnade på den där avslappnade tillställningen genererade ett leende. Ett uppåtpiller till musikalisk föreställning av god kvalité. Coup de temps! Rakt i hjärtat!
Irene börjar bli bandet jag sett flest gånger av alla, nästan fler gånger än Broder Daniel... eller ja kanske inte ändå, man liknelsen haltar. Man får ta med i beräkningen Irenes livslängd, men om man ser till det så kan det vara det band jag sett procentuellt flest gånger.
Lägsta nivån är hög, det vill jag inte hymla med. Nog har jag kastat ett och annat mentalt ruttet äpple på dem någon gång, men innerst inne har det hela tiden bara varit kärlek sedan den där första gången 2004.
Nu står de ytterligare en gång på Pusterviksscenen, det är inte överfullt i salongen (jag känner mig som en överklass musikskribent/stelbentskribent när jag använder ord som salongen).
Så händer det då, det tar typ en - två låtar sedan släpper allt för Irene. Bandet blir en levande varelse som istället för att vara enskilda musiker och människor blir en enhet. Det låter så in i helvete bra! Alla strålar och det svänger utav bara fan! Vet inte riktigt vad som hände där, men det var One Halleluja Moment Good Damn! Nya låtar, gamla låtar och ännu äldre låtar som aldrig varit bättre! Jag rös flera gånger.
Samtidigt som de ser ut att mysa på scen är det fokuserat och inspirerat. Att de precis har funnit varandra igen efter en lång lång tid. De är så goda polare att häften kunde vara nog...eller nä det kunde det inte, för jag vill ha band så där, att de ler och älskar varandra. Samt vågar visa det!
På Irenes Myspace har sångare Tobbe lagt upp en akustisk version av en ny låt, I,ll be missing you. Lyssna på den, den är väldigt bra. Här kommer en annan sida av hans låtskrivande, en lite mer personlig. Så kanske är jag partisk, jag förstår. Men det hela framgår nog rätt tydligt ändå. Hursomhelst, det är en bra bra låt!
Igår var det livepremiär på låten, och ja den är ändå en helt makalös låt i det lilla. Samtidigt som den är helt enorm.
En liten liten sak bara, var det inte en låt igår som lät skrämmande likt Lou Reeds "Walk on The Wild Side"?
Ikväll tänkte jag ta på mig mina finaste mintgröna byxor, promenera ner till Pustervik och lyssna på Irene. Det är ju lite märkligt det hela, Tobbe och Nils har klubb (Mint Condition) och så bokar de in sig själva. Eller är det så konstigt? Att ha klubb handlar väl alltid om självförverkligande, det gör det för mig i allafall. Då är det ju bara att boka in sig själv på alla platser som finns. (ja, jag vet att Gaston också är med och fixar, men just i det här härvan av hybris är han ansvarslös)
Men nu lägger jag undan de där konstiga tankarna och trippar ner. The Spurts spelar också, akustiskt. Eller heter de inte Love Spurts? Skitsamma. Det blir nog en trevlig kväll.
Tillsist: Saker jag blir glad över just nu:
Sak 1
Kom igen, Lena (video)
Det går inte att komma i från den där låten och den tokrusiga glädjen i videon smittar like hell! Det är knappt man kan fatta att två studsbollar, Håkan och Timo, faktiskt lirade i samma band...
Jag hade ingen aning om att den här tidningen faktisk fortfarande existerade. Första numret köpte jag en gång i forntiden av Irene-Tobbe under valven på Nef, sedan hörde jag aldrig något mer om tidningen. Jag gillar att man kör på som svartvitt kopierad tidning. Mycket coolare än en sleten blogg...
Jag fick ett brev från Henriksberg idag, med anleding av nyheten att de kan bli av med sitt alkoholtillstånd:
Bästa gäster. Förklaring gällande skriverier om vårt tillstånd. Alkoholtillståndet kommer att dragas in om ca 14 dagar men vi kommer att överklaga och ansöka om inhibition då beslutet delvis är fattat på felaktiga grunder. Vi räknar med ett positivt beslut gällande inhibition och isåfall är verksamheten öppen som vanligt tills ärendet blir prövat i länsrätten som tar ca 3-5 månader.
VI HAR ALLTSÅ ÖPPET SOM VANLIGT I MINST 14 DAGAR TILL OCH RÄKNAR MED EN FRAMTID ÄVEN EFTER ÖVERKLAGANDET
Ledningen på Henriksberg
Nu vet vi det! I två vecker till kan vi njuta av stans bästa uteservering! Och kanske hoppas att allt löser sig till det bästa och om någon gjort fel så kan ju de göra om och göra rätt. För det måste ju vara fixat till 15 augusti för då är det Klubb Existens och SVART spelar...
Tillsist: Nä, jag förstår fortfarade inte vem som tagit bort "fitta" ur Anttilas fina låt. Nu säger folk att de hört att det INTE är SR...
Alltså, jag lyssnar inte överdrivet mycket på direktradio, så jag kanske är sist i landet med att höra Kristian Anttilas superlåt "Smutser" på just radio. Min Ipod börjar vänja sig vid att låten upprepas flera gånger per dag dock. När jag väl får höra den på radio blir jag helt paff:
LÅTEN ÄR FAN CENSURERAD!
I hela mitt liv har jag väntat på livet Jag mest tog den roll som man mig gav Jag fick min plats i din smutsiga (tystnad) Jag fuktar läpparna och kysste mig iväg
Så här skall det ju vara:
I hela mitt liv har jag väntat på livet Jag mest tog den roll som man mig gav Jag fick min plats i din smutsiga fitta Jag fuktar läpparna och kysste mig iväg
Jag har aldrig hört talas om att en svensk låt blivit censurerad på det sättet. Jag är förbluffad! Alltså, ordet fitta är på inget sätt farligt Sveriges radio! Men genom att censurera det (om det nu är ni eller skivbolaget) gör ni det laddat och "förbjudet". Helt galet!
Därför gör jag just nu så här, och jag uppmanar alla andra att göra samma, gör Ctrl C och Ctrl V på följande text:
------------------- Hej Sveriges Radio!
Jag gillar inte att ni censurerar låttexter på Sveriges Radio. Jag vill att ni spelar Kristian Antillas låt "Smutser" precis så som den var tänkt att låta. Jag sänder också med några "fitta" till er som kompensation för de gångerna ni censurerat låttexten.
Med vänlig hälsning En som inte gillar censur ------------------------------ Sänd i väg det hela till: lyssnarservice@sr.se
OM det nu är skivbolaget som klipp bort ordet så kan ni ju dra i väg ett liknade brev till: information@emi.se. Ändra då "Sveriges Radio" till "EMI". (ordet är borta på singeln men med på albumet, det är märkligt. Alltså borde SR spela den "rätta" versionen kan man tycka)
Jag fattar inte att man skall behöva gör det här, men att censurera låtar är typ i stil med FRAs avslyssningar. "Tysta" och "avlyssna" är ord som borde skrivas in i den svenska nationalsången...
Det var ingen vanlig festival, långt i från. Men det var en väldigt väldigt bra idé. En skön midsommar med bra musik live, det vill säga en midsommar som äntligen var värd namnet. Inte en festival, men en skön helg. Jag gillade det väldigt mycket. (här hittar du mina små direktrapporter från festivalen)
Det var märkligt att stå där. På klassisk popmark men ändå inte. Mycket mindre folk och jävligt mycket kallare nätter. Skogenscenen såg ut precis som vanligt fast med väldigt lite folk framför. Inte för att det gjorde något men det var en form av mentalt hinder som tog en stund att komma över.
Först ut var Samtidigt Som. Och trots enorma ljudproblem (brukar vara så för band ett i Emmaboda) gjorde de en riktigt bra spelning. Väldigt mycket energi. De är säkrare än någonsin, allt sitter bättre. Det är mer punk än vanligt, kanske har det med ljuset att göra. För det är ju egentligen musik för mörka rum, så när solen är i ögat gäller det att höja sig tre snäpp för att liksom motarbeta ljuset. Det funkar hur bra som helst! Constant in motion är helt överbra!
Sist får bandet hjälp av Almedal-Adam i Liket Levers “Levande begravd”. Då brakar det loss, de gör låten mer rättvisa än Alkberg för något år sedan. Den är mer levande. Plötsligt känns det som vi är hundra till i publiken. Riktigt gött!
Se själva:
Efter paus och "vila" ser jag Almedal. Det är märkligt, bandet verkar triggas av lite folk, bland de spelningar jag har sett har de med lite folk alltid varit de bästa. Så även här. Halva Göteborg (mycket västkustbor i Emmaboda över midsommar) är på benen och det hjälper ju så klart till men den stora grejjen är hur sköna Almedal blivit som enhet. De var var bra bra bra i början men nu är de helt överjävliga! Herregud! Det blir fanclubsdans och hela dagen står still!
Hela Göteborg på scen!
Snabbt fram till 64 Revolt som gör en fin spelning, dock inte lika bra som på Henriksberg. Men det är ju klart, man kan inte ge nattensmusik till folk i den ljusa midsommar kvällen. Det skär sig totalt. 64 Revolt är ändå väldigt väldigt bra, det säger mycket om dem som artister. De får mig att dansa och tro att jag står där i mörkret. Strålande!
Jag såg Din Stalker aka Hannes Stenström från Slagsmålsklubben på Parklife för något år sedan störde jag mig en del på att han bara stod där rak upp och ner. Nu gör jag inte det längre, för Stalkern gör så bra musik att han skulle kunna göra precis vad han vill och ändå få hundra poäng i min kalender. Det är så grymt sväng att mossan trillar av träden i den småländska skogen, älvorna på Ängen bilder dansring och benen kommer i självsväng. Det är väldigt organiskt så det kan vara det som gör att den här dansmusiken passar så otroligt bra till mygg och midsommar. För när årets ljusaste natt peakar kan då inte jag tänka mig något bättre än mjuk-skogsliknade-dansmusik! Din Stalker några timmar före midnatt en midsommar kan vara årtusendets bästa tidsbokning! Eller egentligen, Hannes kan spela när han vill, det kommer svänga av guds nåde närsomhelst!
När vi ändå pratar om tid, Sagor och Swing är inte kul på natten. Man blir ju bara trött...och mossan kröp upp på träden igen.
Dag två börjar med spex. För även om Svensk pop gjort "Hon bor i Farsta" som är en av de bästa politiska poplåtarna någonsin så är de bara ett spexband. Det är lite för mycket hopp-i-rolig-hatt-och-flaxa-med-benen-som-om-du-vore-på-maskerad-med-din-gamla-klass-som-du-inte-sett-på-tio-år. Jag, du fattar... Det är putslustiga popvidunder som oftast bara blir lustiga. Lite nyårsrevy. Om man då inte räknar "Hon bor i Farsta". Den låten är riktigt riktigt bra! Sen fattar jag aldrig varför det blev som uppståndelse över "Prinsessan Madeleine" när det begav sig. Den är ju inte farligare än Hjalmars revy.
Ja, jo jag har pratat mig varm över Svart, jag har pratat mig varm över sångaren Carl Carlssons soloprojekt. Nu fick jag äntligen se dem live. Och vet du vad, de stod upp mot förväntningarna! Alltså, det var ändå en mur att komma över, för jag var så pepp. Men Svart utstrålar "Nu jävlar har vi vår chans i livet!" och det är bra. De sparar inte på något, lägger vartenda ägg i samma korg och skiter i konsekvenserna. Det är underbara poplåtar de får till, små bagateller som går sönder och splitras framför oss. Precis som det skall vara! Superhitten "Carl du lever i en dröm" blir ännu bättre med inledning av Krakelspektakels ABC. Ja, det är precis så märkligt och genialisk som det låter!
EN liten liten grej bara: Mellansnack är svårt, och här blir det en aningens för mycket... Men strunt samma, Svart kommer du höra mer av, var så säker. 15 augusti spelar de på Klubb Existens, inte missa!
Jag har svansat runt på Emmabodafestivalen i tolv år nu men jag kan faktiskt inte påminna mig om ett enda band som faktiskt kommit från Emmaboda på festivalen. Lite märkligt ändå, men jag kan ju ha fel. Hursomhelst, Television keeps us apart har folk från stan och det är ju kul! Ännu bättre att Television keeps us apart faktiskt gör Midsommarfestivalens bästa spelning! Rent musikaliskt. Det är musik precis som jag vill ha den, svävande snygga synthljud och en tillbakalutad attityd. Om någon får för sig att göra en remake på Kubricks "2001: A Space Odyssey" så har ni musiken här! TKUA brer på med allt, skämmer bort oss med musik mångt mycket större än landet, finare är det mesta och ett under huden förtroende i texterna. Bäst är "Never be alone", med sitt upprepande. Fint också med ett band som tar mjukbasen på allvar! Ingen synthbas här inte!
Jag gillar att se band utvecklas. Från de första magiska konserterna, som man just då inte för sin värld kan förstå hur de skall bräcka, till stunderna många månader senare när de visar att allt går framåt. Kusowsky är ett sån´t band, för just nu går allt så mycket framåt att varenda låt är en bättre än den förra. Favorit just idag är "Jonny". Men de finns ju så många att välja på! Kusowsky gör ingen stor grej på scen, de låter låtarna tala för sig själv. Och visst, det räcker så bra så bra! För sanningen är den att Daniel Karlsson kan vara den person i Sverige som just nu har det enkelt för sig, för han gör de bästa låtarna och det verkar han göra väldigt snabbt och konstant. Konserten är en enda uppvisning i bra svensk pop, du har de snillrika texterna, du har den där slingan som fastnar i huvudet UTAN att vara irriterande. Kanske är det just det sista som gör det så bra, att Kusowsky bjuder på musik som är hittig utan att vara radiohittig (med det menat supersuperkommersiell och tråkig). Daniel och bandet har helt enkelt hittat formen och formeln för alla goda ting.
Sista bandet jag ser är gamla favoriter, Billie the vision & the dancers. De gör en aldrig besviken, men den här gången heller inte taggad. Det kan bero på att de spelar för nästan tomma platser, visserligen sitter en hel del framför scen men det blir ingen stämning. Det smittar, även om bandet försöker. Sen märker jag hur jag tröttnat, för nu har jag hört de här låtarna i flera flera år och inget nytt verkar hända. De är som ett band som har gjort några skivor och sedan turnerar ständigt. Visserligen berättar de att de spelat in en ny skiva och vi får höra lite nytt, men tyvärr låter de som de tappat allt som var bra med Billie the vision & the dancers. Trött och tråkigt. Så jag håller med sångaren Lars Lindquists när han säger "-Det här är den konstigaste spelningen vi gjort"...
Sen var det över, hör några låtar med Simon G af Las Palmas och tänker att han borde släppa Las Palmas när inte Kalle Thörn är med. Offerprästens Orkester bryr jag mig inte om alls...
Så var den då slut, den första Midsommarfestivalen i Emmaboda. Bra bra var det hela!
Här kommer en bunt extrabilder:
Mer midsommar än så här kan det inte bli.
Snart med folk.
Natten är vacker.
Hårdast jobbande musikern i hela stan! Han är överallt!
Tillsist: Henriksberg kan förlora sitt alkoholtillstånd... FÖR TRE ÅR FRAMÅT! Ojoj, hur skall det gå!
