Det var ingen vanlig festival, långt i från. Men det var en väldigt väldigt bra idé. En skön midsommar med bra musik live, det vill säga en midsommar som äntligen var värd namnet. Inte en festival, men en skön helg. Jag gillade det väldigt mycket.
(här hittar du mina små direktrapporter från festivalen)
Det var märkligt att stå där. På klassisk popmark men ändå inte. Mycket mindre folk och jävligt mycket kallare nätter. Skogenscenen såg ut precis som vanligt fast med väldigt lite folk framför. Inte för att det gjorde något men det var en form av mentalt hinder som tog en stund att komma över.
Först ut var Samtidigt Som. Och trots enorma ljudproblem (brukar vara så för band ett i Emmaboda) gjorde de en riktigt bra spelning. Väldigt mycket energi. De är säkrare än någonsin, allt sitter bättre. Det är mer punk än vanligt, kanske har det med ljuset att göra. För det är ju egentligen musik för mörka rum, så när solen är i ögat gäller det att höja sig tre snäpp för att liksom motarbeta ljuset. Det funkar hur bra som helst! Constant in motion är helt överbra!
Sist får bandet hjälp av Almedal-Adam i Liket Levers “Levande begravd”. Då brakar det loss, de gör låten mer rättvisa än Alkberg för något år sedan. Den är mer levande. Plötsligt känns det som vi är hundra till i publiken. Riktigt gött!
Se själva:
Efter paus och "vila" ser jag Almedal.
Det är märkligt, bandet verkar triggas av lite folk, bland de spelningar jag har sett har de med lite folk alltid varit de bästa. Så även här. Halva Göteborg (mycket västkustbor i Emmaboda över midsommar) är på benen och det hjälper ju så klart till men den stora grejjen är hur sköna Almedal blivit som enhet. De var var bra bra bra i början men nu är de helt överjävliga! Herregud! Det blir fanclubsdans och hela dagen står still!
Hela Göteborg på scen!
Snabbt fram till 64 Revolt som gör en fin spelning, dock inte lika bra som på Henriksberg. Men det är ju klart, man kan inte ge nattensmusik till folk i den ljusa midsommar kvällen. Det skär sig totalt. 64 Revolt är ändå väldigt väldigt bra, det säger mycket om dem som artister. De får mig att dansa och tro att jag står där i mörkret. Strålande!
Jag såg Din Stalker aka Hannes Stenström från Slagsmålsklubben på Parklife för något år sedan störde jag mig en del på att han bara stod där rak upp och ner. Nu gör jag inte det längre, för Stalkern gör så bra musik att han skulle kunna göra precis vad han vill och ändå få hundra poäng i min kalender. Det är så grymt sväng att mossan trillar av träden i den småländska skogen, älvorna på Ängen bilder dansring och benen kommer i självsväng. Det är väldigt organiskt så det kan vara det som gör att den här dansmusiken passar så otroligt bra till mygg och midsommar. För när årets ljusaste natt peakar kan då inte jag tänka mig något bättre än mjuk-skogsliknade-dansmusik! Din Stalker några timmar före midnatt en midsommar kan vara årtusendets bästa tidsbokning! Eller egentligen, Hannes kan spela när han vill, det kommer svänga av guds nåde närsomhelst!
När vi ändå pratar om tid, Sagor och Swing är inte kul på natten. Man blir ju bara trött...och mossan kröp upp på träden igen.
Dag två börjar med spex. För även om Svensk pop gjort "Hon bor i Farsta" som är en av de bästa politiska poplåtarna någonsin så är de bara ett spexband. Det är lite för mycket hopp-i-rolig-hatt-och-flaxa-med-benen-som-om-du-vore-på-maskerad-med-din-gamla-klass-som-du-inte-sett-på-tio-år. Jag, du fattar... Det är putslustiga popvidunder som oftast bara blir lustiga. Lite nyårsrevy.
Om man då inte räknar "Hon bor i Farsta". Den låten är riktigt riktigt bra!
Sen fattar jag aldrig varför det blev som uppståndelse över "Prinsessan Madeleine" när det begav sig. Den är ju inte farligare än Hjalmars revy.
Ja, jo jag har pratat mig varm över Svart, jag har pratat mig varm över sångaren Carl Carlssons soloprojekt. Nu fick jag äntligen se dem live.
Och vet du vad, de stod upp mot förväntningarna! Alltså, det var ändå en mur att komma över, för jag var så pepp. Men Svart utstrålar "Nu jävlar har vi vår chans i livet!" och det är bra. De sparar inte på något, lägger vartenda ägg i samma korg och skiter i konsekvenserna. Det är underbara poplåtar de får till, små bagateller som går sönder och splitras framför oss. Precis som det skall vara!
Superhitten "Carl du lever i en dröm" blir ännu bättre med inledning av Krakelspektakels ABC. Ja, det är precis så märkligt och genialisk som det låter!
EN liten liten grej bara: Mellansnack är svårt, och här blir det en aningens för mycket...
Men strunt samma, Svart kommer du höra mer av, var så säker. 15 augusti spelar de på Klubb Existens, inte missa!
Jag har svansat runt på Emmabodafestivalen i tolv år nu men jag kan faktiskt inte påminna mig om ett enda band som faktiskt kommit från Emmaboda på festivalen. Lite märkligt ändå, men jag kan ju ha fel. Hursomhelst, Television keeps us apart har folk från stan och det är ju kul!
Ännu bättre att Television keeps us apart faktiskt gör Midsommarfestivalens bästa spelning! Rent musikaliskt.
Det är musik precis som jag vill ha den, svävande snygga synthljud och en tillbakalutad attityd. Om någon får för sig att göra en remake på Kubricks "2001: A Space Odyssey" så har ni musiken här! TKUA brer på med allt, skämmer bort oss med musik mångt mycket större än landet, finare är det mesta och ett under huden förtroende i texterna. Bäst är "Never be alone", med sitt upprepande.
Fint också med ett band som tar mjukbasen på allvar! Ingen synthbas här inte!
Jag gillar att se band utvecklas. Från de första magiska konserterna, som man just då inte för sin värld kan förstå hur de skall bräcka, till stunderna många månader senare när de visar att allt går framåt.
Kusowsky är ett sån´t band, för just nu går allt så mycket framåt att varenda låt är en bättre än den förra. Favorit just idag är "Jonny". Men de finns ju så många att välja på!
Kusowsky gör ingen stor grej på scen, de låter låtarna tala för sig själv. Och visst, det räcker så bra så bra! För sanningen är den att Daniel Karlsson kan vara den person i Sverige som just nu har det enkelt för sig, för han gör de bästa låtarna och det verkar han göra väldigt snabbt och konstant.
Konserten är en enda uppvisning i bra svensk pop, du har de snillrika texterna, du har den där slingan som fastnar i huvudet UTAN att vara irriterande. Kanske är det just det sista som gör det så bra, att Kusowsky bjuder på musik som är hittig utan att vara radiohittig (med det menat supersuperkommersiell och tråkig). Daniel och bandet har helt enkelt hittat formen och formeln för alla goda ting.
Sista bandet jag ser är gamla favoriter, Billie the vision & the dancers. De gör en aldrig besviken, men den här gången heller inte taggad. Det kan bero på att de spelar för nästan tomma platser, visserligen sitter en hel del framför scen men det blir ingen stämning. Det smittar, även om bandet försöker.
Sen märker jag hur jag tröttnat, för nu har jag hört de här låtarna i flera flera år och inget nytt verkar hända. De är som ett band som har gjort några skivor och sedan turnerar ständigt. Visserligen berättar de att de spelat in en ny skiva och vi får höra lite nytt, men tyvärr låter de som de tappat allt som var bra med Billie the vision & the dancers. Trött och tråkigt.
Så jag håller med sångaren Lars Lindquists när han säger "-Det här är den konstigaste spelningen vi gjort"...
Sen var det över, hör några låtar med Simon G af Las Palmas och tänker att han borde släppa Las Palmas när inte Kalle Thörn är med. Offerprästens Orkester bryr jag mig inte om alls...
Så var den då slut, den första Midsommarfestivalen i Emmaboda. Bra bra var det hela!
Här kommer en bunt extrabilder:
Mer midsommar än så här kan det inte bli.
Snart med folk.
Natten är vacker.
Hårdast jobbande musikern i hela stan! Han är överallt!
Tillsist:
Henriksberg kan förlora sitt alkoholtillstånd... FÖR TRE ÅR FRAMÅT! Ojoj, hur skall det gå!
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar