Kvinnliga dj:s och brinnande skelett.
Ok, nu är det för alltid bevisat: Tjejer spelar så in i helvetet mycket roligare musik än killar! Alltså, Storan i lördags. Jag vet inte vem hon var men plötsligt började det spelas intressant och rolig musik. Och där stod hon, stans räddare.
Vem är hon? Låt henne spela mer! Tack!
Jag sa någon gång att Elenette var synthprogg. Nu förstår jag egentligen inte var jag fick vare sig synth eller proggen i från. Det innehåller ju visserligen en del synth element, och sen har vi de samhällskritiska texterna. Eller snarare samtidskritiska texterna. Det är som Vapnet gått och hängt lite under kristallkronorna.
För när allt kommer kring är det inte synthen i centrum, inte live. Då spritter saxofonen till liv och tar över. Ibland är det till och med två böjda stålstrutar på scen. Det är tjusigt och låter... jag vet inte alls vad det låter som bara att det är väldigt bra! Det är inte precis tokdans, men det är heller inte sitta still. Härligt gung... Nu låter det som en avdomnad orkester, men nej nej. Elenette är allt annat än lama, de förnyar och tar oss framåt.
Elenette vågar sjunga om svåra grejjer, om obehagliga saker. Händelser man faktiskt inte vill höra talas om. Vad skall man göra? Kanske är det bra att någon sjunger om de här sakerna, kanske inte. Ibland smiter orden i väg och gömmer sig bakom musiken. Det är tråkigt, fram med orden! Men överlag sitter allt precis där det ska, och jag blir glad.
Palpitation har blivit mitt huvuds husband. Bättre och bättre för varje gång, de slipar på sin helt egna stil och ja vad skall man säga. Vi har att göra med det smartaste bandet i Sverige. Taktfast driven dansant och sen den där rösten som bara dyker upp från intet. Likt en dimma på en Anders Zorn målning, lika genomskinlig som närvarande. Spröd jo, men tillika med ett självförtroende värdigt Napoleon i nederlagets timma.
Jag tror Palpitation kommer skrämma skiten ur Emmaboda, för där kan ingen bättre spela just nu. De två bara ökar och ökar, så fram i mitten av sommaren kommer det här vara så bra att jag inte kommer förstå ett skit. Det var underbart från första sekund jag hörde dem (ja, ni vet ju var ni läste om dem först...) och nu är de ännu bättre.
Men som sagt, bäst på hela kvällen var den kvinnliga DJ:en!
Tillsist:
Det här har inget med musik att göra, det ser tokhemskt ut påköpet. Men det här är mitt bidrag till Youtubes märkliga klippvärld:
Det blev faktiskt lite mer skrämmande än vad jag tänkt mig men men ...
Hoppas nu någon från ett land som inte kan läsa på svenska får tag i det där klippet. De lär ju undra.
(det är alltså ett pappskelett, och det hela eldades upp för att en vän skulle flytta...bra att veta innan ni ringer någon myndighet)
Roa er i stället med att klura ut vilken låt jag samplat.
Tillsist2:
Inte missa Klubb Sandviken på lördag. Kontiki är platsen och Nancy Star spelar live 21.30. Gäst i båset den här gången är Julia Granberg. Japp det är hon på GP:s Attityd redaktion. Tokbra smak har om så det kommer bli så kul att höra vad hon spelar!
Jerry Boman
Markus snor åt sig min vän
Vi har levt ihop nu i snart 34 år. I början var det väldigt slitsamt, och jag har kanske aldrig kommit riktigt nära. Fortfarande finns hinder men jag kämpar på och försöker så gott jag kan. Varje dag är du vid min sida, ger mig upplysningar, tar vara på mina känslor men beter dig väldigt galet ibland. Snurrar till mitt liv och får mig att skämmas.
Ofta kan jag tröttna, tycka att det inte finns någon utmaning kvar. Att jag lärt mig allt jag kommer veta om dig. Du är vissa dagar lika spännande som höst, andra dagar är du som sekunderna innan fyrverkeriet. Jag tror helt enkelt att jag vet var jag har dig.
Så kommer Markus Krunegård och kastar omkull hela relationen. Plötsligt är jag och "Det svenska språket" inte så tighta längre. Det är någon som känner dig bättre, som vet att ta tillvara dina nyanser, dina skimrade diamanter under jorden och som piggar upp dig på de mest häpnadsväckande sätt. Markus kastar in en Fishermans friend rakt i gapet på det moster till språk du är. Fräschar upp och omdirigerar. Bygger nytt och bevarar gammalt. Krunegård flyttar ihop med den som jag vagt trodde var min.
Men jag vill ju att du skall vara lycklig, att du skall utvecklas och grönska. Växa explosionsartat till nya högre mål. Jag vill att du skall ha det bästa.
Så även om det är med sorg i hjärtat som jag släpper dig så vet jag att hos Markus får du det bra. Krunegård och "Det svenska språket" är det perfekta paret. Så snygga ihop, så mycket samförstånd. Det perfekta paret...
"I bland gör man rätt i bland gör man fel" innehåller 564 svenska ord. Inte staplade på varandra utan instoppade precis där de skall vara. Till detta rinner musik som växer och växer och växer. Men det är bland orden som man hittar det emotionella geni som Markus Krunegård är. Han berättar historier, han är den moderna Evert Taube utan att lämna landet. Utan att egentligen lämna gatorna han lever på. Det finns så mycket att berätta av det som händer runt om kring en att en resa förmodligen skulle sluta i 20 minuters låtar.
Jämför de här orden med några andra låtar som man kan tro är långa:
Håkan Hellström - Sång i buss på vilovägar 2007 innehåller 232 ord.
Kristian Anttila - Innan bomberna innehåller 262 ord.
Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare) innehåller 275 ord.
Navid Modiri och Gudarna - Om jag skall dö innehåller 406 ord
Som sagt, Markus Krunegårds "I bland gör man rätt i bland gör man fel" innehåller femhundra sextionfyra svenska ord. Femhundra sextiofyra väl valda svenska ord. Det är mäktigt.
Nu menar jag inte att det alltid är bra med många ord, eller att det per automatik blir bättre med fler ord. Men här vet orden sin plats, de vet att de är viktiga. Var för sig och alla tillsammans.
Det finns en glädje i hela kvällen, en sprudlande energi att dela med sig. Att få bre på och berätta historier, sanna eller uppdiktade. Så det är helt okej att Markus snor åt sig Det svenska språket. Just nu finns ingen som använder det bättre.
Annars är den bästa låten "Stjärnfallet". En ohyggligt vacker på väg hem låt. Skapad när allt är över, när ensamheten tränger sig på och du är den enda du har. Låten är 124 ord lång och det är ju precis det jag vill komma till. Markus anpassar och väljer utifrån vad som blir bäst. Han behärskar både att rabbla upp ord, sammanfoga det till popnoveller samtidigt som han kan göra den där korta låten och säga mer än vad andra säger under en hel livstid.
Roligast den här kvällen på Sticky är när Markus säger till en kille längst fram att hålla tyst. Att det faktiskt stör när den där snubben babblar på mitt i konserten. Bra och väldigt roligt. Jag tror inte han var så arg egentligen. Förmodligen tyckte han bara att snubben misshandlade Det svenska språket.
Jonas Game aka Jonas Lundqvist har en underfundig humor. Just nu försöker han hela tiden på ett skämtsamt sätt berätta att han har ont om pengar. Det hela kan ta sig uttryck i samtal på Vasagatan sent en natt:
Jonas: Hey, Jerry! Kan inte TV4 ge mig pengar!
Jerry: Vad skall du göra då?
Jonas: Ingenting! De kan väl bara ge mig pengar.
Eller så kan det ta sig rent hysteriskt roliga uttryck som på hans Myspacesida:
När Jonas mitt i sitt set presenterar bandet smyger han in ytterligare en bön:
- Det är är alltså mitt fina band, som spelar med Jonas Game i kväll...helt gratis!!"
Sammantaget gör att jag gapskrattar. För samtidigt som det ligger enormt allvar bakom bönerna, tiggandet och tjatandet om pengar, så finns hela tiden ett finurligt leende.
Och varför inte? Jag kan tänka mig att ge killen pengar, han berikar mitt liv, ger mig låtar som kan ta en hel dag att få ur skallen. Han ger mig saker att tänka på, så att jag kan fly bort från verkligheten en stund eller två. Han gör uppsluppna låtar som jag vill höra gång på gång.
Men om jag bara skall räkna med konserten igår blir det inga stora summor pengar. Jag saknade Jonas utflykter i publiken, jag saknade närheten. Det är ju fortfarande snorbra låtar men Lundqvist blir bättre på liten scen. Han försöker skapa samma känsla genom att sätta sig på scen kanten men det hjälper knappt. Jonas Game är bandet/artisten som egentligen är ett med publiken, när det förhållandet bryts blir det lite mer stelt.
Jag tror det grundar sig i Jonas kärlek till sina fans, han gillar att någon lyssnar och vill ge minnen tillbaka. Han vill samtidigt vara "artisten" som "publiken". Vi är egentligen alla med i bandet.
Vad hade du för kontonummer sa du?
Tillsist:
Ikväll har man en del att välja på:
Tobbe, Nils och Gaston (Mint Condition) spelar skivor på Pustervik och Glockenspiel spelar live. En helkväll med nya låtar!
Klubb Populär bjuder på Palpitation och Elenette. Två superband!
Ritz håller med klubb, Indieanen. Där kan man ju hänga ett tag och lyssna på Simons (Silverbullit) skivsamling. Han spelar alltid bra och intressanta saker.
Underbara Save Me Robinbobby spelar på Underjorden. Folkemo från Skåne.
Alltså, jag vill vara på alla ställena! Vad skall man välja!
Jerry Boman
Helgtips och nästa vecka.
Så nu vet du vad du ska göra I helgen.
Nästa vecka blir det besök av Thermostatic i studion, de har med sig en helt färsk video som det alltså blir premiärvisning på! Inte missa!
Jerry Boman
Geniförklaring
Jag var där när det hände. Stod bara meter ifrån faktiskt. Det var en hissnade upplevelse, rysningar genom kroppen och "det här är inte sant" känslor.
Jag var där när Jesper Mossberg spelade på Storan. Det kommer för alltid vara en milstolpe, för den där killen från Frölunda är större än den här stan. Han är för stor för det här landet. Vi som var där och faktiskt lyssnade fick höra ett geni. Vi snackar samma klass som Elton. Jag driver inte med er, det här var stort.
Det är nästan så jag inte kan värdera spelningen, den ligger långt utanför den liga jag brukar lyssna på. Jesper var internationell superklass. Inga märkvärdigheter, bara en fantastisk röst, helt underbara låtar och så en stor stor svart flygel. Ser och hör ni inte storheten i det här kan ni gå hem. Förlåt, men ni andra i Göteborg spelar som sagt inte i samma liga. Jesper kommer flyga långt utanför "jag släpper en liten EP". Herregud!
Jesper är klassik, han har en enorm talang. Inga skojjiga scenkläder, inga trick. Bara helst underbara låtar. Ryktet säger att han sitter inne på 400 låter... Vi snackar det totala geniet här! Fatta att den killen suttit i Frölunda och hållit sig undan!
Nä, nu tar ni och bokar in honom på Konserthuset, rullar fram flygeln och låter storverk skapas.
Det här var lite för stort för att fatta faktiskt.
Innan huvudbandet dundrade in satte sig bästa Karin My Andersson på scen. En svart gitarr var allt som behövdes. Hon spelade UPs "Black Love Song" och det var såklart makalöst fint... Karin lyckas lägga in mycket av sig själv i sina covers. Hon gör ju då klassiska synthlåter akustiskt, och just den här UP låten passade perfekt. Den blev ännu mörkare.
Tyvärr tyvärr tappade det hela lite fart eftersom ljudkillarna inte verkade ha koll på grejjerna, att få ljud från gitarren tog dubbelt så lång tid som låten. Alltså, hur svårt skall det vara att improvisera lite! Skäms ljudkillar!
Universal Poplab kämpar. De släpper sitt tredje album och nu borde det väll ändå lossa! För sanningen är den att varenda spelning nuförtiden med UP är en enda lång hittkavalkad, både nya och gamla låtar. Nu har de tre verkligen materialet som gör dem rättvisa, folk gillar ju att höra låtar de känner igen. Ja, det gör jag med. Hans, Christer och Paul radar upp popigt synthiga låtar en efter en, jag fattar inte hur de gör. Förmodligen handlar det väl om den där kemin, Christer har texterna och tanken, Paul kryddar på med dansen och Hans finputsar med snygga snygga slingor. Förmodligen händer allt det där samtidigt, att hela låten kommer till på en gång, alla tre gör lika mycket. Tillsammans fungerar de numera som en enhet. De är ett band. Ingen tar egentligen mer plats än någon annan, de säger själva att de är väldigt demokratiska. Och jo, det märks! Var och en tillåts ta plats, men inte på bekostnad av någon av de andra två. Däri ligger hela framgången.
Nu var det ju släppkalas för nya skivan Seeds. Som vanligt växer vissa oväntade låtar fram, de som kanske inte är glödhetea på skivan. Självklart är ju tex "Fame and Hate" ännu bättre live men UPs lilla trick med att smyga in låtar på skivan som växer live är bestående. Det började redan på första skivan med "Casanova fall" och nu är det "Summer Struck" som bildar livefyrverkeri. Just den sistnämda låten är också en vändning för bandet. Här är det inte en översmart text, den är på inget sätt sämre än de andra men Christers andra texter har ofta djup och man kan hitta på själv vad det handlar om. Men i Summer Struck är budskapet väldigt enkelt, nu är sommaren här. Pang på bara. Jag börjar le och det är en väldigt härlig låt. Precis som känslan när våren är här och allt exploderar.
Mot slutet fattar man att UP är bandet som inte kommer stanna till nu, de har som sagt släppt tre skivor, i runda slängar 32 låtar har de med sig. Då kan ni ju tänka er att om nästan alla dessa 32 låtar är snygga/bra/catchy/härliga så bränner man av ett slutset med best off som slår det mesta! In finalen kommer också Morrisseycovern We hate it when our friends become sucsessful...jo, tack vi hoppade sönder golvet...
När jag står där och dansar mig varm känner jag att UP kommer vara det där bandet som släpper kanske fyra fem skivor och sen brakar det loss ordentligt. Redan nu snackas det löst om lansering i Asien. Jag tycker ju själv att det borde släppt ordentligt redan från skiva ett, men kanske kanske är det UPs förbannelse att de helt enkelt är lite för bra? Det kan vara svårt att förhålla sig till band som gör det lite för lätt.
Precis som man kanske har svårt att förhålla sig till Jesper. Han är lite för bra. Vad är haken? Vad är haken med UPs dansanta pop? Vad gömmer Jesper för mörka hemligheter?
För det kan väl inte vara så att Hans, Christer, Paul och Jesper, fyra rätt vanliga killar, faktiskt gör något väldigt väldigt bra? Om så är fallet, då kan man ju förstå att vi har svårt med det. För i den här stan måste man ju vara lite cool också för att slå.
Kvällens roligaste var annars den lilla film som visades innan UP gick upp på scen. Det hela skulle beskriva hur skivan kom till i en stuga i Danmark. Så, vad händer när tre snubbar stänger in sig i en stuga mitt på sommaren? Japp, de svassar runt i bar överkropp och dricker öl. Inget märkligt men bara väldigt väldigt roligt att se på storskärm! Att det skapades storstadsmusik där är nästan ett under.
Tillslst:
Yvonne. Yvonne. YVONNE! I Stockholm. Jo, tack du!
Jerry Boman
Taggar:
Göteborg,
Jesper Mossberg,
Karin My Andersson,
Musik,
Storan,
Universal Poplab
Låtlista, hopp och Balkan.
Igår spelade jag skivor på Pustervik, Dapony Bros höll hov och det var väl tänkt att jag skulle värma upp. Hur det gick med det vet jag inte, roligt var det iallafall! Jag spelade bland annat detta (inte i ordning):
Once and nerver again - Panthergirls
Constant in motion - Samtidigt Som
Miriam & Johnny - Oh no Miriam
Paperplane - Vargpakten
Grand - Matt & Kim
Sculture me fade - King STR
Zoloft Blues - The Hardliners
Acording to plan - Beep Kitty
I wanna - The Bombetts
Sommer - Der tante renate
Je suis supercool - Miss Mimi & The Mysticals
Atomic beat boy - Helen Love
Comment ca va Marc Hamilton? - JohnE5
WeightlessComatose (Emmon Remix) - Love is not my only crime
Han kommer aldrig hitta hem - De överlevande
Endless summer - They live by night
Det snurrar i min skalle (dance) - Familjen
Daddys´s gone - Glasvegas
Caligula - Hästpojken
Förortsbarn - Isaac Nyberg
Hjärta Göteborg (dans version) - Kapten Hurricane
Week End - Komahtron
All that you are - Lismore
Instead - Slabb
Alice sweet Alice - 64Revolt
C´mon - Backslick
Slangbacken - Carl Carlsson
I could say i´m sorry - (Zeigeist Remix) - Universal Poplab
Det där var en del, spring ut på nätet och leta! Sno inget, köp om du gillar...
Som sagt, Dapony Bros spelade. Jag håller mig från att tycka idag. Det blir så konstigt att tycka om saker som man själv är inblandad i. (jag var ju inbjuden av dem, förmodligen för att jag 2003 gjorde en intervju med dem och sedan alltid har hållit dem närma mitt hjärta)
Men det var som vanligt en jävla stämning när jättebandet spelar. Skasvänget sitter där det ska, "alla hoppar upp och ner på scen"-svänget var bättre än någonsin. Ärligt, ut med Dapony på vägarna! Det här kommer hoppa sönder varenda scen!
Max sjunger, rappar och berättar. Golvet går nästan sönder i djbåset när "Högsbohöjd" spelas, popska på göttebåååska i "Eric Barr"... nej jag skulle ju inte tycka mer, men jag äslkar Dapony Bros! Det kan omöjligt vara så att de här gänget gjort en dålig spelning, så mycket glädje!
Sen är det väldigt roligt med N Synk-covers "Step By Step", i umpa umpa version med rörelser och allt. Stor humor!
Eller ännu mera humor: Vanilla Ice-cover "Ice Ice Baby"! Byte av sångare och ett jävla basparty! Underbart!
Se själva:
Det var ett förband denna kväll oxå:
Inte min påse, men det var ju bara "på skoj". Balkandisco och Drakulatechno. Munkar och kostymdrama på scen, blandat med blod. Låter som vilket Melodifestivalbidrag som helst från öst...
Sons of Jogoslavia (eller The Sons) ligger helt rätt i tiden. Men det är bara märkligt allihopa, för det är ju bara ploj. Men bli inte förvånade om ni kommer höra SOJ på radion, bli inte förvånade om det här kommer på skiva och bli inte förvånade om de här discogänget gör en sommarplåga. Det finns ingen rättvisa i musiken.
SOJ kan bli för balkantechnon vad Tyskarna från Lund var för synthen. En skämt som tillslut visar sig vara bättre än genrenen i övrigt...
Ses i kväll på Universal Poplab på Storan! Lilla spelningen på Bengans i torsdags bollar upp för stordåd!
Missa INTE Jesper som är förband...och missa inte de två akustiska UP låtarna som är förband till förbandet. En helkväll!
Kolla gärna in den lilla intervjun i förra inlägget.
Jerry Boman
Taggar:
Dapony Bros,
Göteborg,
Musik,
The Sons of Jogoslavia,
Universal Poplab
Hans, Christer and Paul.
Så där såg det ut när jag sprang på Universal Poplab på Centralen idag. Härliga killar!
Imorgon fredag blir det synthpop, med någon enstaka gitarr, på Storan helt enkelt!
(se allt annat som händer i stan i förra inlägget)
Jerry Boman
Taggar:
Göteborg,
Musik,
Universal Poplab
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)