Lagom svettig i tröja

Vad är det som gör Days så bra? Egentligen?
Jag menar inte att de är dåliga, missförstå mig inte, utan vad är det som gör att man gillar dem?
Det är ju på inget sätt så att de uppfunnit något nytt, de låter ju faktiskt som en bunt dåtida och nutida band. Men sen är det den där lilla detaljen att de faktiskt tar i. Inte så att de klämmer i för kung och fosterland, utan mer ett förhållningssätt. Det är liksom på allvar för de där killarna. På riktigt. De låter så där för att de kan. Inte för att härma någon utan för att de kan.

Det är jävligt bra musik helt enkelt. Släpig pop på engelska, lagom tillbakalutad och blasé. Inga stora rörelser och heller inte stillasittade. Perfekt balans mellan bakåt och framåt. En fin harmoni av allt. Fint. Musik man kan dansa till utan att bli svettig i sin pullover helt enkelt.

Väldigt roligt att On our Honeymoon lyckas samla hela stans popfolk på samma plats, det var smockat i lördags. Väldigt skoj!
Dock har Stars´n´bars fortfarande norra Europas märkligaste personer som jobbar i baren. Förvirring istället för Servering.
Kvällens roligaste var tjejen som beställde "två glas vin i samma ölglas", dvs typ ett stort ölglas med rött fint vin. Hon fick i och för sig precis vad hon beställde, det var ju mer än många andra...

Men nu var det ju andra saker som hände den här lördagen:



Jajjemän! Irene-Tobbe, mitt i Bingolotto!
(Tobbe till höger, Lasse Lindh till vänster)
Väldigt märkligt, och väldigt kul!!

Tillsist:
Är det bra att Nattvandrarna i sina gula jackor är fulla på stan?

Jerry Boman

Mörka sidan fram

Det brukar skrivas om det på våren. Varje år kommer nya listor som riktar sig till nykomlingar eller turister i stan: "Här hittar du det RIKTIGA Göteborg". I det här fallet brukar just "det riktiga" vara var som helst utom på Avenyn eller på Liseberg. De vill väl, det är ju inte så lätt att hitta de där roliga sakerna i en ny stad, det blir ofta så att man blir lurad in på ett pianolacks flådigt ställe.

Så här kommer det, för dig som är ny i stan: Gå alltid till Röda Sten, speciellt när Kain & Abel håller klubb. Det här är GBG! Så skön opretto, lite industri, mycket DIY och mycket "var dig själv". Sköna gubbar i baren var det också. Härligt härligt.

Första band på scen den här kvällen var Pen Expers. Jag håller dem högt sedan innan men den här kvällen brakade det loss ordentligt. Redan från början var stämningen "slagsmål". PE vänder ut och in på sig själva, de är den fysiska formen för ordet "utlopp". Eller kanske skall man säga "gatlopp", för här handlar det om att låta känslorna löpa. Det är ljudet av betongblandaren med alla dina tankar som välter. Det är vatten upp till knäna och utestängd en sen vinterkväll. Du kommer aldrig någonsin få tag i den där nyckeln igen, allt det som var är borta. Då kan man lika bra spela skiten ur kroppen, låta såret blöda på och likt ett barn i lera hoppa runt i det trögflytade röda.

Publiken sträcker sig efter instrumenten, de tar tag i bashalsen. Stämningen är i gränslandet mellan love and hate. De båda parametrarna publik och band börjar upplösas, Joakim Proos gör ett utfall med basen. Det är ilska och kärlek i luften.
Basen missar med millimeter.

Men det blir aldrig aldrig obehagligt, för när låten är slut är alla som vanligt igen. Det är ett spel, det vet alla. Det är en teater och därför är PE det smartaste bandet du kan lyssna på precis just i dag. För där så många andra stelnar till och poserar, där springer PE vidare. Jag tror att PE kommer bli legender i den här stan. De har alla kvalitéer. Så någon gång om tio år kan du ge dig fan på att X & Y sitter på vagnen och uttalar följande: "Det var som... Pen Expers skall spela på Storan på nyårsafton! Herre min skapare, hur skall hela Göteborg få plats där! Biljetterna kommer sälja slut på en sekund!"

Roligt att se att Alexander Arvmans speciella handvevande numera är moshpit standards...



Band nummer två var Dödens lammungar... Det lät intressant på nätet men jag vet inte riktigt, fick liksom ingen känsla för dem alls. Det lät som punk goes burlesk goes springshas. Uppror i en liten ask, med mycket grotteko. Det blev lite för mycket vänner...



Tillsist:
Varit ont om lyssna-på-det-här senaste tiden. Därför:

Symfoniorkestern - Höstdöden
Nyklassicism med handklapp, orgel och blås.

Oh no Miriam - Miriam and Johnny
Naivism med piano och skön berättelse.

And Then - From Heart to Hands
Behaviorism från två.

Tilsist2:

klicka gärna på den här bilden

Ibland är vägen hem det bästa av allt. Här Jaegerdorffsmotet.

Tillsist3:
Roligt att ni som läser kommenterar lite oftare nu! Det är alltid kul. Jag trodde ett tag att det bara jag att få kommentarer om man:

Alt. 1
Skrev något dåligt om Håkan.

Alt. 2
Skrev något dåligt om Frej.

Men det verkar som om det funkar bra ändå.


Jerry Boman

Rörligt från rörigt.

Mer snart från slagsmålskonserten med Pen Expers.
Det blir lite film så länge från igår:



Galet bra var det!

Tillsist:
Kolla på Bingolotto under förfesten ikväll. Eller ja, bara den del där Lasse Lindh spelar. Kommer bli märkligt. OCH SKOJ!

Ses på On our Honeymoon!

Jerry Boman

Världens viktigaste händelse

Det finns de som säger att man inte får göra vissa saker om man skall behålla sin ”indiecredd”. Jag har egentligen ingen koll på det där, men det finns de som säger att det är larv att lyssna på Blümchen, att det inte är tillåtet att mixa Mapei med Welle:Erdball eller att det är lika med döden att förakta vinyl.

Den stora frågan är ändå: Va fan är ”indiecredd”? Hur får man det? Kan man köpa det på Ebay? Vem sitter i juryn och bestämmer vem eller vilka som har ”indiecredd”?
Det hela känns väldigt förlegat, men eftersom det fortfarande dyker upp här och var så antar jag att det är viktigt för många. Lite för många kan jag tycka.

Hur det än ligger till med det så blossade ”Den stora diskusitionen” upp får något år sedan när självaste Morrissey spelade i Bingolotto. Alltså, herre min skapare, Steven Patrick Morrissey i landets tant/gubb-igaste spelprogram! Han hade sålt sig, att han var körd och folk skulle på stående fot sälja alla sina skivor. ”Indiecredd” lika med noll på en sekund.

När nu en av stans största förespråkare av ”indiecredd” som begrepp på lördag ställer sig på scen i just Bingolotto, är det då den sista utposten av begreppet vi ser? Kommer Tobias Isaksson (sångare i Irene) att för evigt tappa all sin egen utnämnda ”indiecredd” ? Kommer han tappa all ”indiecredd” som andra ”indiecreddiga” personer gett honom?

De som kommer hända på lördags kvällen är följande:

Lasse Lindh (”indiecredd” förr: 10 och ”indiecredd” nu:2) skall köra sin Melodifestivallåt ” Du behöver aldrig mera vara rädd” och på gitarr kommer ni då att se just nämde Tobias Isaksson…

Jag skiter i vilket, jag är tokglad för Tobbes skull!! (han själv låter galet-upp-över-öronen-glad) Men det roliga är att det är just Tobias Isaksson som kommer stå där. Det är nästan samma känsla som när Morrissey vevade på med micsladden framför Bingoberra och alla tanterna i studion. Nästan en överjordisk händelse. Världens viktigaste händelse men samtidigt helt oviktig.

För jag bryr mig verkligen inte om det där begreppet och det tycker jag inte du skall göra heller. Jag tycker vi bestämmer, du och jag, att vi härmed lägger ner det, vi skiter i allt vad ”rätt” smak heter och låter folk vara som de är. Låter folk spela var fan de vill. Och låter mig spela Mapei när jag vill…

Jag vet i alla fall att jag kommer förfesta med att kolla på Bingolotto på lördag, och jag kommer förmodligen skrika som en fjortistjej när Tobbe är där med gitarren och svänger på höften. Gör samma ni andra, och så ses vi på On our honeymoon efteråt och diskuterar viktigare saker än ”indie” eller inte ”indie”. Vi kan till exempel prata om hur jävla bra Days är!

Tillsist:
Ni vet jag har snackat om en kille som heter Jesper... Nu finns det en Myspacesida! Gå in där och älska!

Tillsist2:
Jag lägger ju upp en hel del videoklipp här, och nu har Youtube fixat till så man kan se dem i bättre kvalite. Det du behöver göra är att klicka på själva klippet så du kommer in på min Youtubesida. Där klickar du på texten "watch in high quality" (du hittar det till höger under själva klippet).



Se där! Lite roligare blev det iallafall!

Jerry Boman

Bonnie & Clyde i studion plus en del annat

Idag hade jag besök av Bonnie & Clyde i studion, lite intervju och så en låt på slutet. Riktigt tokbra!



Helgen innehåller följande:

Fredag: Röda Sten med Pen Expers och Dödens lammungar... De första är ju favoriter till Årets band i mitt huvud och de andra låter så galet intressanta på Myspace att jag bara inte kan undgå att gilla dem redan nu!

En fin sak är att man kan hänga på Röda Sten redan från 18.00, PÅ UTESERVERIGEN I SOLEN! Den är bäst i stan!

Lördag: On Our Honeymoon håller som alla vet till på Stars´n´bars vid Järntorget, och den här gången blir det riktigt fint besök av Days! Jaja det är ett annat band oxå men det får ni klura ut själva, jag går dit för att se Days. Förra gången de spelade på OOH var det ju lite hemligt, denna gång vet ni om det i förväg och kan alltså planera lördagens efter det.

Sen hyllar Klubb Saturn Håkan Hellström på lördag... den allsången kommer ju höras ända till månen. (klubben har för övrigt den bästa/roligaste/härligaste webbadressen: popklubb.se)

Tillsist:
Till er som undrar varför det var B&C i studion och inte tex Bye Bye Bicycle: Ja, det kan man ju tycka, båda banden är väldigt väldigt väldigt bra, men tyvärr får bara ett band plats och dagarna är få. Men jag gör så här:

Lyssna på Bye Bye Bicycle för fan!

Tillsist2:
Way out west kommer bli så kul så kul! På många sätt... mer om det sen.

Jerry Boman

Beijing Rock City

Hösten 2004 åkte jag och Joel Sjöö till Kina. Joel gick på JMG och han ville göra sitt exjobb om musiken i Peking. Stan var som en vit fläck på världens musikkarta, och sånt lockar ju vem som helst. Joel fixade på något magiskt sätt fram pengar, JMG ville inte ens ge honom något stöd, dock fick andra mycket mindre intressanta exjobb sin del av den kakan hur lätt som helst. Men men, Joel frågade om jag ville hänga på och en sån chans får man bara en gång i livet!
Jag är ännu idag väldigt glad och tacksam över att Joel vill ha med just mig som sin fotograf.

I två veckor var vi där, sprang på mer klubbar/spelningar än någonsin, åt mer tofu än någonsin och bara häpnade över det där stora landet. Vi fick möta den stora staden på ett sätt som förmodligen ingen annan har gjort. Vi fick hänga med ut i förorterna, vi fick komma in hos skivbolagen och framför allt fick vi hänga på klubbarna dit inte så många turister går.

När vi kom hem var vi fullt övertygade om att det här vill ALLA se... Men icke då, trots ansträngningar blev det här inslaget aldrig sänt i tv. Joel låg helt enkelt lite före alla andra med att upptäcka musiken i Kina, för det som sen hände kan ni ju räkna ut. Musikbyrån gjorde ett nästa identiskt inslag från just Peking, alla andra medier hängde på och snart fylldes musiktidningarna av skildringar av den där nya scenen...

Men skit samma, Joel fick stipendium för bästa exjobb på JMG 2004 och det var välförtjänt! Samt en nagel i ögat på dem som inte trodde på att han skulle ro hem det hela.

Och nu, när hela internet är en enda stor tvkanal för vem som helst, så lägger vi ut hela härligheten för dig att njuta av! Uppdelat i fyra delar på sammanlagt 30 minuter tar vi dig med i Peking. Följ med till ett Kina som inte så ofta syns i tv... inte ens ett år som detta.

I inslaget får ni träffa mannen som gjorde den första rockkonserten i Kina och som spelade för studenterna under upproret 1989, ni får följa med hem till The Subs (som för övrigt spelade i Sverige två år senare, läs om det här) och så är vi med när svenska Club 8 som gör Kinas första indiepopkonsert enligt kineserna själva. Club 8 är som bekant Karolina Komstedt & Johan Angergård, just det, DEN Johan som driver skivbolaget Labrador... bland annat.

Beijing Rock City:

del 1


del 2


del 3


del 4



Jerry Boman