Mörka sidan fram



Det brukar skrivas om det på våren. Varje år kommer nya listor som riktar sig till nykomlingar eller turister i stan: "Här hittar du det RIKTIGA Göteborg". I det här fallet brukar just "det riktiga" vara var som helst utom på Avenyn eller på Liseberg. De vill väl, det är ju inte så lätt att hitta de där roliga sakerna i en ny stad, det blir ofta så att man blir lurad in på ett pianolacks flådigt ställe.

Så här kommer det, för dig som är ny i stan: Gå alltid till Röda Sten, speciellt när Kain & Abel håller klubb. Det här är GBG! Så skön opretto, lite industri, mycket DIY och mycket "var dig själv". Sköna gubbar i baren var det också. Härligt härligt.

Första band på scen den här kvällen var Pen Expers. Jag håller dem högt sedan innan men den här kvällen brakade det loss ordentligt. Redan från början var stämningen "slagsmål". PE vänder ut och in på sig själva, de är den fysiska formen för ordet "utlopp". Eller kanske skall man säga "gatlopp", för här handlar det om att låta känslorna löpa. Det är ljudet av betongblandaren med alla dina tankar som välter. Det är vatten upp till knäna och utestängd en sen vinterkväll. Du kommer aldrig någonsin få tag i den där nyckeln igen, allt det som var är borta. Då kan man lika bra spela skiten ur kroppen, låta såret blöda på och likt ett barn i lera hoppa runt i det trögflytade röda.

Publiken sträcker sig efter instrumenten, de tar tag i bashalsen. Stämningen är i gränslandet mellan love and hate. De båda parametrarna publik och band börjar upplösas, Joakim Proos gör ett utfall med basen. Det är ilska och kärlek i luften.
Basen missar med millimeter.

Men det blir aldrig aldrig obehagligt, för när låten är slut är alla som vanligt igen. Det är ett spel, det vet alla. Det är en teater och därför är PE det smartaste bandet du kan lyssna på precis just i dag. För där så många andra stelnar till och poserar, där springer PE vidare. Jag tror att PE kommer bli legender i den här stan. De har alla kvalitéer. Så någon gång om tio år kan du ge dig fan på att X & Y sitter på vagnen och uttalar följande: "Det var som... Pen Expers skall spela på Storan på nyårsafton! Herre min skapare, hur skall hela Göteborg få plats där! Biljetterna kommer sälja slut på en sekund!"

Roligt att se att Alexander Arvmans speciella handvevande numera är moshpit standards...



Band nummer två var Dödens lammungar... Det lät intressant på nätet men jag vet inte riktigt, fick liksom ingen känsla för dem alls. Det lät som punk goes burlesk goes springshas. Uppror i en liten ask, med mycket grotteko. Det blev lite för mycket vänner...



Tillsist:
Varit ont om lyssna-på-det-här senaste tiden. Därför:

Symfoniorkestern - Höstdöden
Ny
klassicism med handklapp, orgel och blås.

Oh no Miriam - Miriam and Johnny

Naivism med piano och skön berättelse.

And Then - From Heart to Hands
Behaviorism från två.

Tilsist2:

klicka gärna på den här bilden

Ibland är vägen hem det bästa av allt. Här Jaegerdorffsmotet.

Tillsist3:
Roligt att ni som läser kommenterar lite oftare nu! Det är alltid kul. Jag trodde ett tag att det bara jag att få kommentarer om man:

Alt. 1
Skrev något dåligt om Håkan.

Alt. 2
Skrev något dåligt om Frej.

Men det verkar som om det funkar bra ändå.


Jerry Boman

1 kommentar:

charlee sa...

det här är kul! läsa och hitta sitt eget namn och sin egen låt som tips. tack som fan!

/charlee "and then".