13 rätt på tipset!

Jag står där och undrar varför ingen kom på det för länge länge sen. Det är ju så uppenbart, så simpelt. Att kombinera melodier från helvetet (i positiv bemärkelse), bland in lite billiga synthljud (moderna men ändå äldre) och på detta sammanstråla tre personer som på pappret inte har ett skit med varandra att göra.

Fosca är motsättningar, egentligen är det ett av de mest osannolika band jag sett. Vi har sångaren, grilljannen (googla det du!) och dandyn Dickon Edwards, med ett yttre påminnande om Björn Gustavsson. Vid hans sida hittar man Rachel Stevensson och Charley Stone som med sin totala avsaknad av ansiktsuttryck bildar en härdig kontrast till Dickons utspel.

Musiken hoppar snabbt mellan 60-talets låtsnickeri, mycket kraft läggs på att göra singlar och det finns inte en sliten sekund, och 80-talets pengastinna avmätta tillbakalutade slapphet. Till detta kommer härliga billiga synthljud. Allt blir så underbart fantastiskt! Varenda låt är en dröm! Typ som 13 rätt på tipset. (mer om just den saken längre ner)

"I´ve agreed to somthing" är dansbandsindie med potential mot anthem. "Idiot savant" är en ny lättare Jacques Brel och hur "Secret Crush On Third Trombone" är/var kan du få en hint av nedan:



Resten av spelningen blev ett enda virrvar av armar, glad känslor, hopp och crowdsurf. De hade kunnat spela i timmar och jag hade varit ännu gladare. Väldigt väldigt bra stämning!

På det hela taget var det en helt superfin kväll på Stars´n´bars, On Our Honeymoon gör just nu allt rätt!! Friday Bridge var föråkare, dem såg jag bara en början av och nä, jag får som vanligt ingen kick, trots "Love and Nostalgia". Nu har jag försökt tre gånger...

Btw, hoppa in på But is it art? och ladda ner Foscas spelning på Rip It Up... for free! Den konserten var inte ens i närheten så bra som igår men ändå.

Tillsist:
Ett stort grattis till de här killarna som prickade in 13 rätt på tipset igår! På riktigt! (Egentligen är de två personerna tre personer men en var frånvarande.)



Och ja, tulpanerna de håller i händerna donerade de senare till Fosca. Titta noga på översta bilden så ser ni samma blommor!

Tillsist2:
Mycket poliser på Järntorget igår och det märkliga var att de förmodligen var synska, för i dagens gp.se kan man läsa att någon blev knivskuren vid FYRATIDEN. Det vill säga långt efter att bängen toktrålat torget...

Tillsist3:


Inte missa på lördag!!!

Tillsist4:
"Jerry Boman, en 13 årig flicka fast i en vuxen mans kropp." Den bästa komplimang jag någonsin fått, du där ute på nätet har fattat allt!
Eller har det att göra med att Nöjesguiden fuckar upp alla texter och döper mig till "Jenny"?

Jerry Boman

Missunsamheten är den sanna lyckan

Jag brukar få för mig det är humor att sätta dit folk. Att vara rent ut sagt jävlig och missunnsam. Just det sista känner jag ibland att det är för lite av, varför skall jag vara så glad hela tiden över samma saker som alla andra? Igår flög en möhippa-tjej på mig i affären. Hennes polare stod en bit längre bort och filmade det hela, under fnitter. De var säkert 20 pers som tryckt in sig i affären. Snart-bortgifta-tjejen skulle spela någon sorts försäljare (Åh, såååå skoj...) och det var därför hon sökte upp mig. I princessliknande kläder som var på tok för små (Åh, såååå skoj...) och med någon form av trådlös mikrofon på bröstet gick hon till attack. Här skulle det skojjas till! Och allt skulle hamna på film, med bra ljud och bild.

Snart-bortgifta-tjejen: Hej där!!!

Jag: Hallå...

Snart-gifta-tjejen, entusiastiskt och lite full: Har DU tid att titta på ....

Jag, snabbt och överentusiastiskt: Aha, du skall snart gifta dig!

Snart-gifta-tjejen. super-mega-ultra-entusiastiskt: JA!!!!

Jag, med fejkade fuktiga hundögon: Åh, vad synd om dig!

Snart-gifta-tjejen och alla hennes skojfriska vänner blev tysta. Festen kom av sig. Kanske tänkte de efter en stund mitt i allt ruset. Var det här så skoj, egentligen?

Jag gick vidare in i affären och kände mig väldigt väldigt lycklig.



Pen Expers lever i ett totalt genomruttet samhälle. Det ter sig så mörkt att även om man släckte alla lampor skulle det inte märkas. Texterna svämar över av cynism och självmord verkar vara en riktigt bra idé. Folk som kommer i vägen får veta att de lever. Ordet som ligger och skaver är missunnsamhet. Här skall det inte kalasas av glädje, utan sättas ljuset på mörkret. Allt är fördjävligt på ett eller annat sätt. Översittar fasoner helt enkelt.

Inte ens i en låt som skulle kunna vara en hyllning till glädjen och kärleken, "I fell in love whit a girl", kan svärtan hållas borta. Låten blir elak, självuppfyllade och egoistisk. Han är kär i flickan för hon har en så fin kropp. Det är till att vara ärlig. Inga omvägar, han går rakt på bara. Och så pratar folk om det den där Håkan är så fin för att han är ärlig. Inte handlar väl "Kär i en ängel" om att han gillar Natalies kropp?

Nu kan ni ju tro att det här är ett gäng killar som är helt pantade och inte vet bättre. Men jag tror att det här greppen är väldigt genomtänkta. Allt med tanke på att de fem snubbarna är rent igenom övertrevliga och snälla. Jag tror bara att de vill sätta fingret på att den falska bild som brukar besjungas och basuneras ut kanske inte är den enda sidan som finns.. Och de gör det underbart bra!

Pen Expers live är en frustade galen oxe. Den första kniven sitter redan i ryggraden när bandet går på, och för varje låt sticks ytterligare en in mellan revbenen. Smärtan är outhärdlig, Alexander stönar ut texterna och Anders bakom trummorna ser mer och mer galen ut för varje takt. Det är stor underhållning! Allt byggs upp till introverta crescendon som kastar hinkar med svärta åt vårt håll.

När låten är över blinkar deras vanliga jag fram, de blir fem killar på en scen som bara vill berätta något. Inte det minsta skrämmande. Och ser man inte det vet jag inte var man lagt sina brillor. Pen Expers kräver att vi som publik engagerar oss, att vi läser vår läxa och inte står passiva. Att vi faktiskt tänker efter. Ja, de är ute efter oss och de är jävligt missunnsamma, men samtidigt öppnar de upp för nya tankar.

Är ett giftermål det högsta målet i livet? Måste alla tänka så? Kan man bli kär i en flicka för att hon har snygg kropp? Och är det i så fall okej att säga det?

25 april kan du själv öppna din hjärna, då spelar Pen Expers på Röda sten.

Tillsist:
Får ni inte nog av trummisen Anders Malm så föreslår jag att ni går till Henriksberg och Klubb Existens den 18 april. Då spelar underbara Love & Happines. Jag har berättat om dem tidigare, och det kan ju inte sägas för ofta: Hoppa in på deras Myspace och njut av "Stop wait or go"! Tydligen blir det en spelning med folk från alla stans bästa band.

Jerry Boman

The Nobel Art Of Repa.

Gång efter annan spirar det upp härliga småband som snyggt ställer undan 29 kronors ölen och bestämt hävdar att "repa är för idioter". De hasplar ur sig saker som "äh, vi bara kör och så blir det bra" samt "riktig musik behöver man inte öva på". Sen ställer sig samma band på scen och plötsligt ser man inövade moves och allt är så härligt förutbestämt. Klart som fan att bandet repat, de har repat sönder varenda ledig sekund, dödat förhållanden och tappat bort alla sina vänner. Bara för att se så där härligt "repa är för idioter" ut på scen.

McCloud Zicmuse aka Le Ton Mité gillar jag. Han gör underfundiga sånger, vackra melodier och verkar vara en helt igenom trevlig person. Det var för nästan exakt ett år sedan jag fick möta honom på Café Publik. Det var vackert och bara väldigt fint.

När nu LTM är tillbaka så ser det i bibliotekets hörsal, stans bästa arrangör Koloni aka Christian Pallin står bakom det hela. Jag har en beef med inlämningsdesken på Stadsbiblioteket, jag har klippt sönder mitt lånekort under dramatiska former i foajén, så att stega in där känns lite knepigt. Men hörsalen är mysig... så där mysig som nu en kommunalt inredd hörsal kan vara. Nåväl, skit samma, LTM är där och den här gången har han med sig ett gäng för honom helt nya musiker. Tydligen är det så att LTM reser runt och träffar då såklart folk, människor som han bjuder in till sitt "band" och så sätter man upp en konsert några dagar senare.

"Repa är för idioter".

Ja, ni fattar, de här har inte haft en chans att spela ihop sig. På riktigt. Det skulle kunna vara charmigt men nä, det blir lite för knepigt. Alla försöker men McCloud Zicmuse kastar ut sina nyfunna vänner på allt för svåra uppdrag. Inte för att dessa musiker är dåliga, många känner man igen från andra band i stan, utan för att de helt enkelt inte får chansen. Studtals är det väldigt rörigt.



Roligt är dock konceptet med att man spelar till små kortfilmer. LTM har med sig en hög med små filmer och till dem spelar bandet alltså live. På så sätt blir filmupplevelsen en helt unik händelse, för trots att vi ser samma bilder som de i tex Norge kommer se så får vi ett helt unik soundtrack. Det skapar nya bilder i våra huvuden, bilder som bara finns i bibliotekets hörsal en torsdag i mars.

Men på det stora hela är det ingen rolig upplevelse, det är för mycket.

För hur rolig kan en konsert vara när det absolut roligaste är en äldre spansktalande man i publiken som hela tiden reser sig upp och frenetiskt letar efter sin plånbok, samt utstöter små ord på spanska?

Nu vill jag se ett band som spelat ihop, som supit sig tillbaka till stenåldern ihop och som delat lokal ihop så länge att deras lemmar vuxit samman. Men som inleder spelningen med "alltså, vi har inte hunnit repa så mycket i år..."

Jerry Boman

En biljett finns...

Det här blir ett tillfälligt inlägg:

Jag har två biljetter till Pen Expers släppkalas ikväll på Pustervik. Kommer bli tokbra!
Jag skall dit, men tydligen ingen annan alt. jag har inga vänner... jag har alltså en biljett över.

Vill du komma in gratis på Pustervik ikväll? Släng in en kommentar i bloggen och motivera!

Glöm inte Fosca imorgon, först 15.00 på Blenda och sen senare på Stars n Bars.

Jerry Boman

Pen Expers i studion

Så här gick det till när Joakim och Alexander från Pen Expers besökte mig i studion idag:



Märk speciellt trädet som i början försvinner till höger...samt att videon som vissas på inget sätt är en officiellvideo. Se det mer som ett bildcollage till låten.

Pen Expers har alltså släppkalas på fredag på Pustervik. Få din dos av galenskap, mörker och bra musik då.

Mer tips inför helgen hittar du i slutat av klippet. Idag orkar jag inte skriva ner allt, du får helt enkelt vara lite multimedia och kolla på allt.

Tillsist:
Fosca är i stan och de bjuder på inte mindre än TVÅ spelningar på lördag. Först klockan 15.00 på Blenda, Andra Lång. Då blir det enligt uppgift akustiskt och skivsignering. Blenda är alltså skivbutiken som envisas med att kränga vinyler...
Senare på kvällen spelar de på On Our Honeymoon på Stars´n´bars vid Järntorget. Bra klubb, bra folk och bra musik!

Jerry Boman

En av de bästa låtarna.

Jag känner mig gammal när jag lyssnar på några låtar på Håkans nya skiva. Det finns så mycket nytt som gör det här bättre. Faktiskt. Hellström må vara den store men han är omsprungen...ibland. För om ärligheten och sanningen skall fram så finns det ingen som slår en Håkan i toppform.

"Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din" är en av de bästa låtarna Håkan skrivit. En av de bästa låtarna för alltid. Här finns den totala hänsynslösheten inför musiken, det totala utlämnandet och fan vad han blöder! Det slirar över pianot och sången låter inspelad när efterfesten är över och alla vännerna gått hem. Inget blev som man tänkt sig, man vet bara att hela kvarteret måste få höra det här. Ut med det bara!

Alla trodde att jag skulle förlora mig
Med vilken runaway som helst
Jag var slut när du hitta mig
I GBG regn
Dom kunde säga vad som helst till mig
Dom kunde dra åt helvete
Men ett enda ont ord om dig
Har alltid fått mig upp i ringen

Det här kan vara den starkaste början på en text jag hört Jag sugs direkt in och hamnar där jag är. Vill höra resten, som den bästa av romaner, som den bästa av sagor.

Efter ett timmar med bråk och skrik, ituslitna känslor, är halsen helt uppfuckad. Där i själens vargtimme svämmar närheten till jaget över, och det är då man sätter en låt som "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din". Här hittar jag den Håkan jag gillar mest, han som inte sätter ord på riktiga händelser utan skapar dem från känslor som alla har haft. Bygger rum där andra bara har hjärnspöken. Skapar film ruta för ruta, animerar fram vår rädsla och uppgivenhet.

Jag vill inte säga att han halkar tillbaka till sitt forna jag, det är inte samme Håkan som sjunger i "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din". Och det skall det inte vara heller, det hade varit larvigt. Nu är han här och skriver låtar som den han är nu. Det här är inte ett tonårsideal, det är en romantiker som växt upp men fortfarande sprängs sönder om han inte får berätta. Jävlar vad det smäller i den där låten!

Bubblor. Runda, sköra som spricker.
Bubblor. Det är nog det ordet som bäst beskriver den där fantastiska låten. Det spritter hela vägen, likt vårblommor på väg upp ur asfalten, galenskapen i att springa hela vägen hem för att man inte har något bättre för sig. Kom regn, ta min hand!

Det är den finaste kärleks låt jag hört. Jag har haft den där känslan, jag har gått i regn, sett katter gömma sig i trappuppgångar och jag har varit hög på hela skiten.
Tack, Håkan du tog mig tillbaka. Nu vet jag vad som är viktigt. Jag har det. Jag var hög på hela skiten så sent som i torsdags och det skall man inte glömma. Stort.

Nu finns det ju andra låter oxå på skivan. Här gå¨r det upp och ner, några är riktigt bra, som "Tro och Tvivel", "För en lång lång tid" och låten som man förmodligen inte skall lyssna på ensam, "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger".
Sen finns det dalar, i Clash-ripoffen "Dom fyra årstiderna" eller i Eldkvarn mossiga "Kär i en ängel". Även om den sista är en fin kärleksvisa, men ärligt, den skulle nog stannat mellan hemmets fyra väggar alternativ på ett födelsedagskalas med närmaste vännerna.

I "Sång i buss på villovägar 2007" travar Håkan bluesklychor på varan, det är nästintill jobbigt att lyssna på. Han slår knut på sig själv, parodierar Hellströms-universum om och om och om igen

På det stora hela, det är en bra skiva. Bra. Punkt så. Igen skiva jag skulle dö för.

MEN!

Efter "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din" är jag klar att dö. Närsomhelst. Kom å ta mig bara!

Håkan skall spela på en massa stora scener nu och i sommar men jag tror den stora bomben kommer på klubbturnén i höst....

Tillsist:
Äh, nu lyssnade jag lite till och då växte plötsligt gamla B-sidan "För sent för Edewiss"...

Tillsist2:
Mörkermännen och galenpannorna i Pen Expers besöker mig i studion imorgon. Lite snack och någon form av musikvideo. De har släppkalas på Pustervik på fredag.
Nu gör vi så här:
Imorgon kollar du 09:15 på Nyhetsmorgon Göteborg Väst och på fredag går du till Pustervik. Deal?

Tillsist3:
Jag har sagt det förr: Ni måste bara åka in på Hästpojken-Martins blogg på Djungetrumman. Elisson är ett komiskt geni och har tagit bloggandet till helt nya nivåer! Jag skämtar inte, han har vänt hela bloggskiten mot oss och det är helt rätt! Underbart!


Jerry Boman