En av de bästa låtarna.

Jag känner mig gammal när jag lyssnar på några låtar på Håkans nya skiva. Det finns så mycket nytt som gör det här bättre. Faktiskt. Hellström må vara den store men han är omsprungen...ibland. För om ärligheten och sanningen skall fram så finns det ingen som slår en Håkan i toppform.

"Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din" är en av de bästa låtarna Håkan skrivit. En av de bästa låtarna för alltid. Här finns den totala hänsynslösheten inför musiken, det totala utlämnandet och fan vad han blöder! Det slirar över pianot och sången låter inspelad när efterfesten är över och alla vännerna gått hem. Inget blev som man tänkt sig, man vet bara att hela kvarteret måste få höra det här. Ut med det bara!

Alla trodde att jag skulle förlora mig
Med vilken runaway som helst
Jag var slut när du hitta mig
I GBG regn
Dom kunde säga vad som helst till mig
Dom kunde dra åt helvete
Men ett enda ont ord om dig
Har alltid fått mig upp i ringen

Det här kan vara den starkaste början på en text jag hört Jag sugs direkt in och hamnar där jag är. Vill höra resten, som den bästa av romaner, som den bästa av sagor.

Efter ett timmar med bråk och skrik, ituslitna känslor, är halsen helt uppfuckad. Där i själens vargtimme svämmar närheten till jaget över, och det är då man sätter en låt som "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din". Här hittar jag den Håkan jag gillar mest, han som inte sätter ord på riktiga händelser utan skapar dem från känslor som alla har haft. Bygger rum där andra bara har hjärnspöken. Skapar film ruta för ruta, animerar fram vår rädsla och uppgivenhet.

Jag vill inte säga att han halkar tillbaka till sitt forna jag, det är inte samme Håkan som sjunger i "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din". Och det skall det inte vara heller, det hade varit larvigt. Nu är han här och skriver låtar som den han är nu. Det här är inte ett tonårsideal, det är en romantiker som växt upp men fortfarande sprängs sönder om han inte får berätta. Jävlar vad det smäller i den där låten!

Bubblor. Runda, sköra som spricker.
Bubblor. Det är nog det ordet som bäst beskriver den där fantastiska låten. Det spritter hela vägen, likt vårblommor på väg upp ur asfalten, galenskapen i att springa hela vägen hem för att man inte har något bättre för sig. Kom regn, ta min hand!

Det är den finaste kärleks låt jag hört. Jag har haft den där känslan, jag har gått i regn, sett katter gömma sig i trappuppgångar och jag har varit hög på hela skiten.
Tack, Håkan du tog mig tillbaka. Nu vet jag vad som är viktigt. Jag har det. Jag var hög på hela skiten så sent som i torsdags och det skall man inte glömma. Stort.

Nu finns det ju andra låter oxå på skivan. Här gå¨r det upp och ner, några är riktigt bra, som "Tro och Tvivel", "För en lång lång tid" och låten som man förmodligen inte skall lyssna på ensam, "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger".
Sen finns det dalar, i Clash-ripoffen "Dom fyra årstiderna" eller i Eldkvarn mossiga "Kär i en ängel". Även om den sista är en fin kärleksvisa, men ärligt, den skulle nog stannat mellan hemmets fyra väggar alternativ på ett födelsedagskalas med närmaste vännerna.

I "Sång i buss på villovägar 2007" travar Håkan bluesklychor på varan, det är nästintill jobbigt att lyssna på. Han slår knut på sig själv, parodierar Hellströms-universum om och om och om igen

På det stora hela, det är en bra skiva. Bra. Punkt så. Igen skiva jag skulle dö för.

MEN!

Efter "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din" är jag klar att dö. Närsomhelst. Kom å ta mig bara!

Håkan skall spela på en massa stora scener nu och i sommar men jag tror den stora bomben kommer på klubbturnén i höst....

Tillsist:
Äh, nu lyssnade jag lite till och då växte plötsligt gamla B-sidan "För sent för Edewiss"...

Tillsist2:
Mörkermännen och galenpannorna i Pen Expers besöker mig i studion imorgon. Lite snack och någon form av musikvideo. De har släppkalas på Pustervik på fredag.
Nu gör vi så här:
Imorgon kollar du 09:15 på Nyhetsmorgon Göteborg Väst och på fredag går du till Pustervik. Deal?

Tillsist3:
Jag har sagt det förr: Ni måste bara åka in på Hästpojken-Martins blogg på Djungetrumman. Elisson är ett komiskt geni och har tagit bloggandet till helt nya nivåer! Jag skämtar inte, han har vänt hela bloggskiten mot oss och det är helt rätt! Underbart!


Jerry Boman