Ta mig på allvar men inte på allvar.

2 kommentarer



I vanlig ordning är ju Det lilla långt mycket intressantare än Det stora. Det lockar mer att bo 20 meter från scenen än tre kilometer. Det är långt mycket roligare att slira runt i lera om musiken är riktigt riktigt bra.
Och framförallt är det roligt att Sveriges fått en ny, bra, festival!

När vi har varit på festivaler tidigare har vi alltid blivit sugna på att göra något eget, något bättre. Det här är vårt försök. De två viktigaste utgångspunkterna har varit att våra favoritband skall spela, band som vi bara måste se i sommar, och att det ska vara billigt att köpa biljett. Vi hoppas att ni uppskattar vad vi försöker göra.

Så skriver Johan och Fredrik på Rip It Ups hemsida. Det är väldigt fint tycker jag, två snubbar som vi se sina favvoband i all enkelhet. Jag uppskattar verkligen vad de två har gjort och gör, att starta upp en ny festival är inget man gör på en kvart. När man sedan får dit Television Personalities, Fosca, Action Biker, Cats on Fire, Days med flera så är det bara att buga. Som köra sprintfart i början av ett maratonlopp.

Jag är säker på att den här helgen kommer bli "Den bästa helgen", kolla bara på spellistan:

Fredag

17.00 The Sunny Street
18.00 Strawberry Fair
19.00 Liechtenstein
20.00 Ring Snuten!
21.00 St. Christopher
22.00 Days
23.00 The Honeydrips
00.00 TTA
01.00 Air France (dj)

Lördag

17.00 Lovejoy
18.00 My Darling You
19.00 Action Biker
20.00 Kissing Mirrors
21.00 Cats on Fire
22.00 Everyday Mistakes
23.00 Fosca
00.00 Television Personalities
01.00 Jens Lekman (dj)

Jag vill lova att det inte finns någon festival (ja det skulle vara Emmabodafestivalen men de har å andra sidan haft typ 15 år på sig att bygga) som har ett så klockrent program. Varenda spelning är redan nu fantastisk! Och det här har killarna fått ihop på första försöket...

Så, Johan och Fredrik, ni är mina gudar för lång tid framöver. Inte för att det är värt något men bara så ni vet. Det ni gjort saknar motstycke i nutid.

Tack.

Tillsist:
För er som är kvar i Göteborg på fredag finns en del att springa på:

Fontainebleau spelar på Nån Annanstans (Henriksberg).
Jag gillar Fontainebleau...mycket.

Eller:




Jag gillar Wildbirds and Peacedrums...mycket.

Kan omöjligt vara någon som saknar Roskilde!

Tillsist2:

Mikael Strömberg skriver en rätt intressant krönika i dagens Aftonbladet.
Jag håller med om mycket, speciellt början om att "kacka i eget bo". Det är viktigt att man gör det, kacklar i boet. Hela tiden och högt som fan. För det som jag och så många andra håller på med är ju när man tänker efter inte så viktigt, det är ju bara en form av narcissism. Ett sätt att inför andra visa upp sig och ta plats.
Så, ta mig på allvar. Men ta mig absolut inte på allvar.

Sen är ju citatet om musikkritik från Claude Debussy väldigt träffande:

Att återge sina intryck är bättre än att kritisera, och varje teknisk analys är dömd att misslyckas.


Det borde ligga som bakgrundsbild på varje musikkritikers digitala skrivbord. För många missar vad det hela handlar om, att återge känslor.
Sen kan det ju alltid diskuteras varför någon betalar för att man skall sitta och skriva om sina kickar/katastrofer. Eller varför man lägger ut sina tankar om musik på nätet. Och varför någons ord väger tyngre än någon annans.
Men det är ett annat snack.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Anttila, jazztobak, karatepinnar och Island.

1 kommentarer


Bilden går att klicka på.

På sin Myspacesida skriver Adrian Orange att han inspireras av magiska svampar och marijana. Jaha du, det där kan man ju på förhand skratta bort som en 21-årings fjuttiga försök att verka cool. Men skrattet fastnar i halsen när Adrian strax innan sin spelning på Kolonis Måndagsklubb verkar sitta och mecka en joint. Som han sedan går ut och drar i sig... Kanske var det bara tobak men att döma av spelningen var det nog "jazztobak" i det där tunna pappret.

Jag har sagt det tusen gånger förr: Ge Christian Pallin något stort kulturspris! Han fixar och trixar hela tiden och får Göteborgs undergrundscen att leva! Till sin hjälp har han flera men det är han som håller i trådarna. Ge snubben all uppmärksamhet som finns och låt killen hålla i alla kulturkalas som De Styrande försöker få ihop.

Den här kvällen var platsen Café Publik på Andra Lång. Koloni håller klubb varannan måndag.
Först ut var Frànçois, en kille från Frankrike som numera bor i Bristol.



Här snackar vi slick pop, på franska. Det blir bageri och kaffe. Små uteserveringar med dekadenta människostickor som försöker ta sig upp. Men cigaretten bränner i fickan och pockar på uppmärksamhet så det blir till att sitta kvar en stund till. Frànçois delar mer än namnet med Francoise Hardy, lättheten finns där. Det otvungna som blåser bort under natten.

Men jag kan, så här dagen efter, inte riktigt minnas hur det lät. Det flyter ihop. Frànçois musik är som att måla med akvarell när det regnar, kanterna blir luddiga och det mesta hamnar på gatan.
Men det är ändå snyggt, väldigt snyggt. För stunden.



Sen kommer kvällens efterlängtade Adrian, som ni ser på bilden längst upp fylls lokalen med folk.
Det snackas om underbarnet, om killen som bara är 21 och släpper skivor hela tiden och gör ännu mer sånger.

Allt det där vore ju sant om man till exempel lyssnade på den här låten.

Men inget är sant när Adrian ställer sig på scen och vänder ryggen till publiken, låter bandet jamma runt i någon äcklig baktakt samtidigt som huvudpersonen mumlar i micen. Då blir inget längre sant och jag blir väldigt besviken.
Det är som att se en berusad raggare riva av Elvis-covers.

Att sedan Adrian innan spelningen sitter och surfar mitt på scen under Frànçois spelning är bara nonchalant. Någon kanske tycker det är bohemiskt och roligt men jag är besviken.

Snälla Adrian, kom gärna tillbaka men kluddra inte bort hela din talang. Jag hade faktiskt sett fram emot den här spelningen...

Och jag hoppas ni la en hög med pengar i Kolonilådan med lappen: "Frivillig Entré"

Tillsist:
Apropå Rip It Up i Säffle till helgen så kommer här ett utdrag från en mailkonversation mellan mig och The Carnation/Eeri-Eric:
(något kortat eftersom jag överskred Bloggers inläggsgräns...)

J: Skall du té Säffle eller?

E: Ja. Och ett förtydligande: nästan alla band jag kände igen på affischen är dåliga - de andra är säkert bra! ;)

J: OK då ses vi där och gör upp....Förtydligande: Nästa alla band jag kände igen på postern är bra...de andra är nog dåliga....

E: Jaha, och här försöker man vara positiv för en gångs skull.. ;)

Förtydligande:

Television Personalities - fantastiska
Cats on Fire - mycket, mycket bra
St. Christopher - mycket bra

My Darling YOU - dåliga
The Honeydrips - sämre
Kissing Mirrors - ännu sämre
Taff Lajjånns - bottenlösa

Resten är säkert bra, de är i alla fall från Storbritannien flera stycken.

Bubblare: DJ-arna. De tre i liten skrift är mycket bra, de i lite större skrift borde förbjudas.

På med boxhandskarna, Boman..

J: My Darling YOU är ju soundtracket till allas snefylla! Hur kan det vara dåligt?!?!?!

E: Det är knappast ett hållbart kvalitetsargument.. ;)

J: Det är det bästa av kvalitets argument! Musik handlar ju om fylla, sex och...ja fylla....Jag tar med mig karatepinnar.

E: Karatepinnar är ingen stil och klass. Ta på dig en Burberrykeps och knapra lite amfetamin istället.

J: Men jag har ju ingen stil och klass.

E: Det är aldrig försent vännen.

Det man kan sluta sig till är att det kan bli upplopp under MDY!.

Tillsist2:
Jag kan bekräfta att årets Indiedagis (hålls vid min husvagn på Emmabodafestivalen) har prickat in sin första bokning: Kristan Anttila!! Det är med stor stor glädje som jag meddelar att Kristian kommer genomföra en akustisk minikonsert vid husvagnen typ lördag lunch. Underbart säger jag!
Förra året gjorde Irene en fantastisk spelning på Indiedagis, läs mer om det här.
Resten av festivalen har en lineup man kan död för...eller dö efter att man upplevt. Det kommer bli så bra!

Tillsist3:
Medan ni väntar på att regnet skall öka i intensitet kan ni lyssna på följande pärlor:

Förfestmusik.
Benni Hemm Hemm
Låt: Snjorljossnjor
Har inte den blekaste vad de sjunger om men det är väldigt fint. Jag blir glad!

Festmusik.
Mountain Radio
Låt: Keep Trying.
Snygga ljud och svart text. Jag dansar.

Efterfestmusik.
Hairdoctor
Låt: Major Label
En skitig Engelsk gruvförort förflyttad till Reykjaviks brantaste gata.

Dageneftermusik.
Kasper Bjørke.
Låt: Humming Song
Jag säger inte mer...


Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Tre killar på rad.

2 kommentarer



Först:
Kanske bara är jag men att döpa en katt till Fender är...roligt. Så ut och leta folk!
Vidare:
Den här helgen hände intressanta och roliga saker. Ni som följer mig här vet att jag mest går på konserter, men just nu är det lite sommartorka och massa annat. Men så mycket bättre en helg kan bli då!

Det hela började i fredags med goda veggospett på Lokal. Hade inte den blekaste om att de kunde fixa bra mat!
Efter det skulle det bli Kontiki...men ryktet om den där barens underbara innanmäte har spritt sig över hela stan, stället var fullt.
Nu kan man ju se det som en flopp, men eftersom jag gillar när det går bra för folk så blev jag bara glad! Alltså, Kontiki ligger ju inte på den mest optimala adressen i stan (strax bredvid Botaniskaträdgården) och det var nog många som undrade vad killarna höll på med när de flyttade från Gamlestan till de, förmodligen, dyrare lokalerna i Ängården.

Så mycket roligare att det verkar gå superduper då! En framgångsaga!
Även om just jag inte kom in i fredags...



Nåväl, sen hade vi ju då lördag. När hela musikutbudet tagit semester så finns inget annat än att dricka drinkar. Det gör man bäst på ett ställe som tar drinkarna på allvar, Tranquilo. Har ju druckit drinkar där förr, deras Bloddy Mary är perfekt under förvirrade After Worker (vad heter After Work i plural?)
Det jag dock inte gjort är att stanna kvar till dansen börjar...

Ahhhhh vilken dans, vilken dans! Bord slängs undan, gardiner rivs ner och samban drar in över oss. Lokalen blir en svettig bar i Sydamerika och ett ställe med fler leenden finns nog inte i hela Göteborg. Det finns heller inget annat ställe där man kan se tre snubbar, vi snackar riktiga latinosnubbar här, dansa inövad dans... på rad. OCH det ser helt normalt ut! Underbart!

Jag älskar samba! Jag älskar att dansa mig svettig och jag kommer komma tillbaka!

Något som däremot är väldigt märkligt och lite synd är att det kanske var fem sex "vita" människor på dansgolvet. Humm kan det vara så att alla skall vara så "alternativa" att de inte vågar dansa? Släpp credskjortan och kasta dig in på Tranquilo! Du kommer dö lycklig!

Tyvärr höll mina vader på att dö under söndagen. Man bör stretcha ordentligt innan man sommar av utmattning.

Kanske man skulle ta och lira lite samba den 1 augusti?


Lyxigt och märkligt.


Sett i allén bakom Storan lördag 02.03...
Hoppas sömnen var god.

Tillsist:
Jag har under någon vecka försökt få ta på Janne Kleman, bokningsansvarig på Hultsfredsfestivalen Jag har epostat och fick sedan hans nummer, från honom själv, men när jag ringde upp ville han inte svara på mina enkla frågor...

Upplägget var följande:

På årets Hultsfredsfestival bestod artistutbudet av 28 % kvinnor. Vad jag vet är vi 50% män och 50% kvinnor i samhället. Även festivalen besöks av 50%män 50% kvinnor enligt festivalledningen.
När jag bevakade festivalen för Allears/TV4 och valde att bara gå på konserter med kvinnliga artister. Jag intervjuade även Lisa Pedersen (spelar trummor med Maud Lindström) och The Bombettes i frågan om manligt och kvinnligt inom musiken.
Man kan enkelt läsa, och titta på tvintervjuverna med Lisa och Bombettes, på www.musikenligtjerry.se eller allears.se/goteborg.

Frågor som jag ville ställa till Janne (som jag även epostat till honom via deras pressansvarige):

1. Det faktum att det bara är 27% kvinnliga artister på festivalen, är det här något ni på Hultsfredsfestivalen tänker på?

2. Varför är det färre kvinnor som spelar, eller är det verkligen det?

3. Vad tycker ni på Hultsfredsfestiven om att kvotera in kvinnor till nästa års festival?


Jag vill på inget sätt hänga ut Janne utan bara diskutera lite kring det här med manliga och kvinnliga musiker.
Tyvärr verkar Hultsfredsfestivalen och Janne inte så intresserade.

Tillsist2:
På fredag drar jag till Säffle! Vilken lineup!
Biljetterna är slut men de har släppt fler, snällt. Vilken fest det kommer bli!

Tillsist3:
Lyssna på följande band den här veckan:

Popmusick
Speciellt Excuse for a lovesong. Eller German Beast.

King Str
Tipsat förr men lyssna på NaNaNa igen...

Spectroscope
Hon har en fin röst Frida...Humm var har jag hört den förut?

Sen kan du gå in och kolla på tre videos här. De du skall klicka på heter Østerbro 1,2 och 3. Kreativt och snyggt som attan!

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Vi kommer ha sommar hela hösten.

1 kommentarer



Rent allmänt är det för få barspelningar. Det känns som hela grejen är död, typ att den dog med Johnny Cash. Jag kan faktiskt inte påminna mig när jag senast var i en bar och ena hörnet blev en scen. Små medel och bra låtar tar band långt, och om du publiken är smått slirfull kan det ju bara bli bra. Eller?

We Ghosts är ett jäkligt märkligt band. Det luktar gamla gardet, när man satte sig där det fanns en sten och drog iväg några låtar. Just den här kvällen hittar man stenen på Jazzå, en av Andra Långs mer märkliga ställen. I baren hittar man allt från de mest alternativa kidzen till förtidspensionerade bandetgubbar och gummor. Och så då Jenny Jonasson och John Christoper.

Jag är kluven som fan inför We Ghosts. Å ena sidan är de helt aviga, som i fantastiska låten "We Ghosts". En smygande känsla, kårar långs ryggraden och imponerade gitarrspel. Enkelt, ibland nära 80-talets powerbalader, men snyggt.

Just John på gitarr är mer än "kille på gitarr", han meckar fram mystiska ljud. Om St Pepper hade spelats in av en "kille på gitarr" hade det varit John. Vet i tusan vad han håller på med men uppfriskade är det! Han drömmer oss bort till just den där tiden när barspelningar var normalt.

På samma sida har Jenny en snygg röst. Stor och liten inom en sekund. Jag tror på det hon sjunger, och det är ju alltid bra.

Å andra sidan kör de just den här kvällen tre set...ja ni läser rätt, det var pauser och tre set. Tyvärr tvingas de då fylla ut repertoaren med inte fullt så roliga covers. Fast om man tänker på att nämnde Cash:s "Ring of Fire" i händerna på We Ghosts blir rätt unik så kanske kanske jag kan förlåta dem.

Men vad är då We Ghosts? Är det singer/songwriter-inde? Är det barpsykadelica? Eller är det jazzpop?

Jag har ingen aning, jag vet bara att det var väldigt behagligt att lyssna på. Och en av låtarna, som innehöll repetitiva textraden "I want you... so bad" var helt lyssnade!

Tillsist:
Det här är den visuella känslan av höstens album:



Så här ligger det till: Irene har grävt ner sig under ett av stadens torg och fixar just nu in körer på sin nya skiva. Tobbe spelar fram blåsor på fingrarna och koklockan får sig en rejäl omgång.
Under min snabbvisit i studion fick jag också höra mycket blås. Mycket bra blås.
Även en svängig Moog spelar huvudrollen. En helt galen Moog som för allt smör i Småland inte får försvinna i mixningen!

Vi kommer ha brittsommar ända in i december vänner.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Festival i varje hörn.

0 kommentarer



Äh, jag är en sån sucker för svenska! Det börjar ju bli löjligt men men MEN Den stora sömnen har fixat ihop en så bra låt! På svenska.

Lyssna på Jag kommer aldrig bli någonting.

7 september kommer de till stan, till klubb Perfekt. Jag antecknar stilla...

Tillsist:
Det här är året när alla ställen har bra festivaler.

Säffle.

Rådanefors.

Möllevången.


Sen har vi ju alltid den där festivalen i Emmaboda...

Tillsist2:
Kom och fira! Hurra!


Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

Där satt den!

1 kommentarer



Nu när den stora "sitta-ute-och-frysa-helgen" inleds så finns det ju inget bättre än att sitta inne och lyssna på musik.

Och som av ett under (de verkar ha lagt ut låten för typ tio minuter sedan) så har jag hittat musiken du skall lyssna på:

Hatis Romans "Indieland".

Underbart! Fan i mig veckans låt, om inte flera veckors låt!
Har ju bara väntat på att någon skulle beskriva problemet, och när man gör det så här träffsäkert skall man ha applåder! Koklocka, handklapp, underbar text och lalallllaaaalllaaaa lallllaaaa!

UPPDATERAT:

Här kommer texten!

Handklappsband i var mans hand
Vad hände med vårt vackra indieland?
Holger Bar finns inte kvar
Popsnörens sunkhak mot Spy Bar

Å i vår periferi
Rusar Terry förbi
Han blir vår nostalgi
För han vill stanna i vårt Indieland

Broderdaniel-tider glöms
och skivorna med Kent och popsicle göms
Men Carmen finns ju ändå kvar
och Debaser är bättre än Spy bar!

Å i vår periferi
Vi låter allting förbli
Det här är vår utopi
Å vi stannar i vårt Indieland

Å i vår periferi
Rusar Terry förbi
Han blir vår nostalgi
Å han stannar i vårt Indieland

I vår utopi
I vårt vackra
vackra Indieland

Sen kan ni lyssna på några som försöker hålla hela grejen vid liv, Tvivelfront. Du hittar dem på Allears men det finns mer. Lyssna på deras vanliga sida, och lyssna då på Some Girls.
Det är nästan som att vara tillbaka, på gott och ont...

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg