När släppte du ut ditt freak senast?

1 kommentarer

Recept.

3 delar skojiga killar.
5 skopor roliga analoga synthljud.
7 matskedar lätta riff.
10 teskedar ekoeffekter.
7 pannor svettigt trummlir.
14 deciliter meningar som ljudrimmar av typen "Banzai Butterfly", "Sperms are germs", "Pissing on a Panda", "Brain in vain", "Erase my face" samt "Vlado Video"

Ner med allt i en Sodastremer. Bubbla på i en timme.

Krydda med roliga rörelser och stenåldersskrik.

Tada, Quit your Dayjob!


Qydj har varit så där på gränsen till buskis rätt länge nu, iallafall om man kollar spelschemat. Själv har jag blivit totalt uppjagad vid flera tillfällen, några gånger på Emmabodafestivalen, någon gång i Skåne.
Nu är det så att Qydj aldrig blir buskis, det är smarta killar ändå. De vill ju bara att vi alla skall släppa ut det lilla freak som bor inom oss. Att vi skall leva som vi egentligen vill. Som totala tokstollar i en värld som snurrar. Vill man det måste man föregå med gott exempel.

Jag tror det där är väldigt nyttigt faktiskt. Har man varit hunsad en hel arbetsvecka så kan man behöva lite tvättmaskinsrörelser i hjärnan. Jag vill vara tvättbollen för en timme.
I Jonass, Marcass och Andreass skruvade värld blir alla kungar. Slår man sig i lag med deras punk-surf-rock-fyllekaja-hejjarklacks musik får man vara precis hur dum i huvudet som helst. Det är otroligt skönt!

Tyvärr är folk rädda för "fria aktiviteter", jag räknar in typ 18 personer på Storans baksida.
Vad är det du ha, kära Göteborgare? Uträknade klubbar som bara lever på att hitta på "det rätta"? Små desigerband som är "såååå fina"? Tuffa kommentarer som "Håkan är ute!"
Oj sårade jag dig nu? Ja ja boys don´t cry och inte inneflickor heller.
Du skulle verkligen behöva bli lite dum i huvudet i bland.
Ny chans får du redan den 9 december, då kommer Qydj tillbaka till vår stad. Med sig har de Electric Eel Shock. Japansk freak rock.

Då tänker jag släppa ut "le freak" igen, för Electric Eel Shock ljudrimmar på Quit your Dayjob.

Jerry Boman

Vad mer finns att säga?

0 kommentarer

Ibland finns det en hel hög med ord och synonymer till hur musik är. Man radar upp den ena referensen efter den andra. Slår knut på sig sjäv för att försöka förmedla det där innersta av det man precis upplevt.
Just nu har jag tagit mig upp på berget från Järntorgets röda punkt och funderar på hur jag skall beskriva Måns Jäleviks (Her Majesty ,Sludge Nation) framträdande.
Jag hittar bara ett ord.

Vackert.

Måns ser ut att vara en stenhård kille. Tatuerad och allt. Ingen man vill möta på Tredje lång en mörk oktober natt.
Men nu är verkligheten bättre än dikten och Måns är en riktigt hygglo kille.
Skojjar och står i mellan låtarna, är rejält nervös i början och bjuder på sitt hjärta.
Som ni alla vet så har hygglokillar rejält med känslor.
Den här kvällen bjuds vi på sex små vackra låtar, med mycket känslor.
Och det är...det är....

Vackert.

Kanske är det kontrasten mellan det där uppenbart synliga och det subtila mjuka som gör det så fruktansvärt spännande.
Eller så är det bara det faktum att killen skriver bra texter och jag är väldigt svag för sånt. Måns är den svenska Morrissey, mycket snällare och inte tendenser till hybris.
Alltihop är bara så...så...så

Vackert.


Nog om det.

I morgon tar ni som gillar Göteborg och partaj er till Sticky Fingers. Då blir det ylande och dans till Hundarna.

På lördag har du ju såklart inget för dig så då går du till Storan och kollar in QuitYourDayJob. Dumrock för alla som gillar att göra bort sig!
Det behöver jag efter en vecka i gruvan...

Jerry Boman

Skägg och värmeljus

14 kommentarer



Det var ju tänkt att bli en kväll på Storan med Hello Saferide. Men som så ofta förr ändrades planerna. Istället blev det av en slump Jord och Jarlsmark.
Det ångrar jag inte.
Jarlsmark är fyra välartade killar med kärlek för rock på svenska. Väldigt försiktig sådan. Det låter som en tidig Winnerbäck, innan Lars gubbade till sig helt. Någon kanske hör gamle Uffe…men nej så långt sjunker det aldrig på Jord.
Det är stundtals krispigt och vasst, ibland staplas tyvärr de intellektuella meningarna och metaforerna på varandra. Det blir trångt i ”budskaps-korvakinnet”.

Mestadels är det riktigt bra! Jag blir väldigt glad över att jag inte gick till Storan, Annika kommer ju tillbaka. Nu fick jag istället sköna låtar med sing-a-long refränger på modersmålet.
Jag börjar vid något tillfälle tänka på Per Gessle. Sångarens röst påminner ibland väldigt mycket om den då unge Halmstad sonen. En liten sökning på allas vår favvo sökmotor påvisar att jag kanske inte är helt fel ute.
Bandets sångare Johan Jarlsmark uppträde 1994 i Sikta mot stjärnorna med låten ”Flickorna på Tv2”. Det här skall ni inte ta som ett bevis på att Jarlsmark låter som Gyllene Tider. Inte alls. Alla går ju vidare som bekant.

Nästa gång du ser någon skylt som berättar om Jarlsmark, då sätter du dig på vagnen i din finaste gå-bort kostym och tar dig dit. Ta med några värmeljus också. Göteborgs mest kompakta skägg passar utmärkt till småljus och kalla öl.

Jerry Boman

Kommentarer och Hello Safeirde.

0 kommentarer

Nu har det hettat till lite här på bloggen, speciellt under artikeln om Shade Tree. Trevligt att folk faktiskt bryr sig! Kolla in kommentarerna och läs artikeln, kanske tycker du också något? Gör din röst hörd!

Ikväll tror jag faktiskt att jag styr stegen mot Storan. Hello Saferide kommer att hålla en ensamkonsert… Kan bli väldigt väldigt vackert.

För övrigt tycker jag att Aron Grape bör adlas eller något liknade!

Jerry Boman

En halv konsert är inte en konsert.

2 kommentarer

Jag har stor, stor sorg idag. Har inte en aning om hur jag skall komma över det.
Las Palmas har typ ställt in i Bergsjön... Endast Simon skall köra, Calle är tydligen sjuk. Har bestämt mig att jag inte skall åka dit. 0,5 Las Palmas är inte hela Las Palmas.
Detta var det värsta som kunde hände just nu, jag skulle verkligen behövt en "lyfta-på-taket" konsert i regnet.

Hur skall jag ta mig igenom detta svarta hål?

Jerry Boman

Duktigt, tråkigt samt en och annan supertrummis.

7 kommentarer

Du slår på tven. De skall visas en "så-gick-det-till-när-vi-gjorde" den nya svenska stor filmen. Verkar ju spännande att se.
Efter det radas det upp klipp efter klipp när skådespelare gör bortsig, när micen syns i bild och så alla dessa ändlösa intevjuver med skådisar som säger hur OTROLIGT roligt det var att spela in. Hur FANTASTISKT vädret var. Hur NÄRA alla i teamet kom varandra...
Allt är bara ljug och man vet att filmen förmodligen är kass men de gjorde det för pengarna.
Där någonstans hittar vi Shade Tree som spelade på Jord igår kväll. Kanske inte det med pengarna, det var ju som tur var gratis, men uppsynen "vi-har-det-så-trevligt-både-här-och-i-replokalen".
Det låter som Bo Kasper i en hiss på NK. Polerat och fint, men man glömmer det så fort man hört det. Som det perfekta soundtracket till en tråkig fest med kindpussar gäng i massor.
"Heeeeeeejjjj! Passar den här väskan till mina nya skor?"

Någon undrar om jag är likgiltig inför Shade Trees musik. Nej, det är jag inte. Jag kan aldrig vara likgiltig inför musik, det kan man aldrig.
Shade tree är tråkiga, men det berör mig. Jag bli förbannad.
Stan är full av talanger som tar musiken i i framtiden och så fick Shade tree en spelning. Är det rättvisa?
Nepp.
(Jag menar inte att ST är talanglösa, men de för inte musiken uppåt, framåt....)

I ärlighetens namn skall sägas att den sista låten i ordinarie set (tro det eller ej, bandet får komma in på extra nummer!) och första extranumret är faktiskt ändå rätt hyfsade. Fast det kan ju bero på att jag har genomlidit en bunt kassa låtar och inte har någon gard kvar.
Och så har ju sångaren Carl Jönsson en galet bra och spännande röst... som tyvärr inte används på bästa sätt. Synd.


Jag tar nu och gör en liten uppdatering av några grejer som hänt sedan jag skrev senast:

Torsdag: Sticky Fingers och They live by night. Jag upptäcker att bandet utvecklats enormt på några månader och att Biffen är en formidabel, super-le-cool trummis och att covers kan var makalösa. Folk sjöng med och det blev bara härligt... tyvärr brände bandet av alla publikfriande låtar med en gång så det segade till sig i publiken mot slutet.

Fredag: Pustervik och bandet Caribou. Tre snubbar från Kanada. Två trumset och en gitarrist samt en fantastiskt vacker rörlig backdrop. Tänk om alla band började köra med projektor och små filmer till ALLA låtar! Åh du sköna värld! Ett galet röj blev det iallafall....

Höstens platta just nu: "Joy Division - Unknown pleasures"... She´s lost control hooo

Höstens pepp: Några dagar kvar till Las Palmas och Compute i Bergsjön! Be aware you förortsbor, yeah!

Jerry Boman