Ibland finns det en hel hög med ord och synonymer till hur musik är. Man radar upp den ena referensen efter den andra. Slår knut på sig sjäv för att försöka förmedla det där innersta av det man precis upplevt.
Just nu har jag tagit mig upp på berget från Järntorgets röda punkt och funderar på hur jag skall beskriva Måns Jäleviks (Her Majesty ,Sludge Nation) framträdande.
Jag hittar bara ett ord.
Vackert.
Måns ser ut att vara en stenhård kille. Tatuerad och allt. Ingen man vill möta på Tredje lång en mörk oktober natt.
Men nu är verkligheten bättre än dikten och Måns är en riktigt hygglo kille.
Skojjar och står i mellan låtarna, är rejält nervös i början och bjuder på sitt hjärta.
Som ni alla vet så har hygglokillar rejält med känslor.
Den här kvällen bjuds vi på sex små vackra låtar, med mycket känslor.
Och det är...det är....
Vackert.
Kanske är det kontrasten mellan det där uppenbart synliga och det subtila mjuka som gör det så fruktansvärt spännande.
Eller så är det bara det faktum att killen skriver bra texter och jag är väldigt svag för sånt. Måns är den svenska Morrissey, mycket snällare och inte tendenser till hybris.
Alltihop är bara så...så...så
Vackert.
Nog om det.
I morgon tar ni som gillar Göteborg och partaj er till Sticky Fingers. Då blir det ylande och dans till Hundarna.
På lördag har du ju såklart inget för dig så då går du till Storan och kollar in QuitYourDayJob. Dumrock för alla som gillar att göra bort sig!
Det behöver jag efter en vecka i gruvan...
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar