Släpp hundarna lösa det är höst!

Jag hade faktiskt glömt bort dem.
Hundarna. Från Göteborg.
Men de är viktiga, kanske för att de satte dansen i Göteborg innan Håkan. Jo, lyssna själva på de äldre hundlåtarna.

"Måndag kväll och jag e kär igen
Känner mig DUM DUM DUM DOBADIDANDEJ
Tisdag natt mitt hjärta vrålar, ropar ditt namn
Åh Elvis låt mig somna till en Rock 'n' Roll-psalm"

Den 13 oktober på Sticky Fingers ylar vi hela natten lång!


Och på samma ställe, Club Stereo, ikväll: They live by night.
Ikväll med en helt färskt cover från en platta som kom igår.... Jag kan avslöja att det har med Norrbotten att göra....
Kom dit och lyssna själva!


Jerry Boman

Come´n you people: hångla i höst!

Foto: Mikael K Jansson

Det kom en liten skiva till mig. Hello Saferide.
Det har pratats en del om henne, Annika Norlin, om hennes fantasi att bli lesbisk och hennes stalker tendenser.
Det var ett tag sedan jag hörde "My best friend" och föll direkt. Skönt med en tjej som lirar som har lite humor.
Tyvärr har ju inte de flesta det, alla flickor vill vara duktiga och tar i från tårna.
Annika har både humor och är duktig. Skivan är full av små små fyrverkerier och handklapp. Och som ni alla vet: Jag älskar handklapp.
Förutom diverse personer på handklapp så har ett väderfenomen fått plats på skivan. Uppskrivet bland alla andra musiker. Det är humor det!

Bäst på skivan är "Highschool stalker", om tjejen som visste för mycket. Jag undrar ändå hur världen hade reagerat om en kille sjungit samma sak. Förmodligen med avsky. Är det är jämlikhet det ?
Vidare är "Loneliness is better when you´re not alone" är en väldigt vacker sak om det eviga sökandet efter folk att sova sked med. Det är så man vill krama någon att försäkra personen om allt kommer bli bra.

Nu när jag läser igenom det jag precis skrivet så känns det lite "lilla vän-klapp på huvudet" och det var ju inte alls meningen. Jag gillar verkligen skivan!

Jag noterar att första spåret "Nothing like you (When You´re gone)" har en del likheter med Simon & Garfunkels "Scarborough Fair".
Men det lägger jag åt sidan nu, för det är en helt fantastisk skiva. Det är bara löjligt att jämföra, Hello Saferide är just nu, S&G var då och nu är alltid bättre!

Det här är den bästa skivan att hångla till på hösten 2005.
So come on you people: hångla på och lyssna till Annikas helt lysande berättelser!

Skivan kommer ut 28 september och 5 oktober kommer Hello Saferide till Göteborg och Storan.
Jag kommer vara där, du då?

-----
EDIT: Nya bud från skivbolaget. Hello Saferide kommer att spela akustiskt på Storan den 5 OKTOBER OCH med hela bandet den 7 NOVEMBER på Pustervik...
Vilken dag skall man välja? Båda?
-----

Jerry Boman

Jag älskar den mannen igen!

Jag och Håkan är årsbarn.
Vi är lika gamla, födda i olika städer men under samma år.
Jag i en liten stad på västkusten, han i en storstad.
Jag vet inte varför jag skriver det här men jag kan känna likadant som Håkan. Eller det som jag tror att han känner.
Allt handlar om minnen. Om allt man borde gjort och allt man gjorde men som man ångrar att man gjort.
Skillnaden är den att Håkan kan sätta ord på de här minnen på det mest fantastiska sätt. Han skapar stämning med ord.
Herregud killen är ett geni. Jo det kan du inte säga emot. Gör du det så har du inga känslor.
Jag trodde det var slut med det här när man gick på en Håkan Hellström konsert. Att han var slut, passé och en lite äldre snubbe. Att det mest var skrikiga femtonåriga flickor som gick igång på det här.
Men inte då, han sätter mig i "håret-reser-sig"-mode. Kanske inte lika mycket som förr men det finns där och det är inte bara nostalgi.
Det är fan i mig nära till tårarna under den för kvällen helt magiska "Rocken Roll ,Blåa Ögon". Vilken låt! 15000 knäpp tysta människor som en stund senare exploderar! Yohooo! Jag älskar Håkan igen!

Tyvärr är konserten lite seg i mitten med ett lång parti där Håkan leker pantomimclown och härmar alla instrumenten. Det funkar inte så bra, plötsligt blir man varse om att det är höst och kallt.
Även "Tv-serie-på80-talet"-saxofonen är bara tråkig. Vad blev blåset av? Viktor kom tillbaka!

Annars tycker jag Håkan är en riktigt taskig person. Kvällen inleds med en ny sång, som han sjunger gömd (inspelat?). En vacker visa om första folkölen och första dansen. Att spela få höra den och sedan veta Håkan skall ta semester ett långt tag framöver är taskigt! Som att säga: Kolla här vad som komma skall....men nu går jag och ni får höra mer sen...

Jag vet inte riktigt hur jag skall tackla Håkans semester. Han skall tydligen ha barn och allt.
Men jag kommer vänta här.
Håkan har en gång gett mig den bästa konsert jag varit på och jag vet att han kommer ge mig det igen.

Jerry Boman

Jag - ett ett musikaliskt pucko.

Jag vet, jag kan inte namedroppa lika mycket som er.
Jag vet faktiskt inte skivnummret på "Life on Mars".
Jag har inte den minsta relation till Stone Roses längre.
Jag skulle aldrig spela Orup på en fest bara för sakens skull, för att en tidning sagt att det faktiskt finns kvalliter hos honom som bara väntar på att komma fram.
Jag kan bara 5-6 ackord på min billiga gitarr.
Och jag undrar varför i helvete Popcicle återförenades ?

En sak vet jag iallafall, jag lever här och nu och lyssnar bara på musik med hjärtat. Jag stänger av hjärnan helt.
Jag känner en flicka som hela sitt liv tydligen lyssnat på musik med hjärnan. Hon analyserade och försökte sätta allt i en kontext berättade hon. Tänkte hela tiden hur allt hängde ihop. Tog till sig alla fakta och la in den i musiken, i upplevelsen.
Hon tappade bort sig helt.
En dag kom hon och sa att hon hade en sak att bekänna.
Hon hade verkligen försökt att lyssna på en platta med bara hjärtat. Skivan var Magnus Carlssons "Ett kungarike för en kram".
Hon var från den stunden helt såld. Hon fick lyssna om alla sina gamla plattor, den här gången med hjärnan bortkopplad, bara för att finna att hon missat en hel del.

Agent Simple gör enkel musik. Inte det minsta krånglig alls. Musiker tycker förmodligen att han är just "simple". På Pustervik den här aftonen verkar det finnas en och annan "hjärn-musiker". De är nog snälla människor de med, men det finnes en risk att det blir lite bittert i kanterna.
Till er säger jag, lyssna på Stefans små fyrverkeri vackra poplåtar.
Stäng av er intelligenta hjärna, bli ett pucko, och njut för fasiken !
Det finns saker ni missar annars.

Stefan själv är förmodligen inte något pucko alls, eller det vet jag inte att han är.
"Make a right at Jordfallsmotet" är låten som hälften av publiken skulle offra sin fot för att ha gjort, fast de kommer de aldrig att erkänna.
För att göra så stor pop så måste man nämligen koppla bort hjärnan. Öppna sig helt och bli ett pucko för en stund.
Skulle fler göra.
Punkt.

Jerry Boman
Som funderar på om Hemstad menar allvar på sin blogg

Folk som måste.

Jag blir alltid väldigt rörd när jag ser människor som gör saker, inte för att de skall skaffa sig en massa cred och ha fina poseringar. Utan de gör saker för att de måste. Människor som egentligen skiter i om någon bryr sig, men så klart är ohyggligt glada om någon vi titta på/lyssna på/läsa deras alster.
Mattias Alkberg verkar vara en sådan person. Han har lirat musik sedan tiderna begynelse och den där riktig, riktiga framgången har uteblivigt. Visst, visst i vissa kretsar är han Gud. Han och Bear Quartet har kämpat på, inte för att se snygga ut utan för att de måste.
Nu spelar Matti själv och sjunger på svenska. Han ser helt ovårdad ut när han kommer upp på scen, oklippt och ”jag-har-familj-och-äter-lite-för-mycket-gräddsås-på-fredagarna” looken. Han säger saker som ”Det är skönt att spela här, för det är precis lagom varmt. Sånt tänker vi äldre på….”.
Men, men MEN! Karlsloken gör underbar pop-punk! Texterna tar tillvara på den erfarenhet som ett liv ger, man kanske inte alltid har rätt i alla politiska debatter. Man kan erkänna att man har fel.
Men säger vän av ordning, är det punk då? Skall inte punken slå mot hela skiten och gärna rakt i pungen?
Visst fan är det punk! Matti slår ju mot hela skiten, mot all fördomar om hur en flerbarnsfar från Norrland skall vara. Han har tänkt igenom sin situation och gör bara sakerna han måste, och det, kära vänner, är mer punk än de flesta posörer kan trycka ur sig.
Att lira musik med polarna för att man inte kan något annat är stort. De skulla fler göra. Jag tror vi skulle få höra mycket bra musik då.
Bäst den här kvällen blir "Politix" med den helt självlysande refrängen:

Nej nej nej
Okej okej okej

Låten är bra på skiva men blir helt tokig live! Så även ”Fyllskalle” och ”Don Quixote”.
Sist får vi Liket lever-covern ”Levande Begravd”, och det passar ju såklart helt perfekt i Göteborg.

Hatten av för Matti och band, gammal är äldst.

Sveriges största Bear Quartet-fan ”Bergsjö-Mattias” sammanfattade konserten: ”Det är var den bästa konsert jag sett!”.
Enkelt och bra sammanfattat.

Jerry Boman

Italiens känsla för pop.

Ok man bör inte lyfta fram länder med ledare som Silvio Berlusconi, men nu har stövellandet i söder rykt upp sig. Alltså Berlusconi är kvar men det poppar upp indiepopbloggar från Italien likt finnar på en söndag. Att landet hade lite The Ark- mania för några år sedan kan man förstå....

Polaroid

Sidan verkar även ha någon form av radiokanal, jag kan ju inte språket så bra men det jag förstår är att de håller Sverige och popscenen här väldigt högt. Jens Lekman, Kung Kortedala, figurerar på massa ställen bland annat.

Ja det var bara ett tips så här på lördagen. Snart kommer det lite om Alkbergspelingen igår... Det var super!

Ha det bra
Jerry Boman