Open´er: Hur en blåsa på foten förstör hela min dag

Franz Fredinand med publik

Some days are made for smoking. Som igår. För vad finns det annat än att röka när forna idoler, forna storheter klappar igenom och visar sig vara one-hit-wonders. Då kan man bara röka ut dem från samtiden och hoppas det kommer något nått. Att röka och be om framgång för nya band och röka ännu mer för att de gamla ska gå och lämna plats.

Ja, jag har en blåsa på foten lika stor som en pingisboll och det påverkar såklart detta bittra och småsinta inlägga. Så jobbar jag.

Anländer till Open´ers tredje dag. Det luktar hav. Fast inte det där friska havet, det luktar gammalt hav. Likhav. Dött hav. Men det är bara att bita ihop och ta sig fram till Bloc Party.

Open´er: Justice, Justice!!!

Det är lika bra att vara ärlig: Justice på Open´er är det fetaste, bästa, största mest fantastiska jag sett på en scen! Någonsin.
Samtidigt är det helt omöjligt att beskriva hur det var, Justice framför låt säga 70 000 pers med den fetaste riggen sedan månlandningen går inte att förklara. Det. Går. Inte.
Antingen var man där eller så var man inte.
Det tryckte över bröstet, det blinkade i ögonen och … nä, det går inte!

Kolla på klippet nedan och tänkt dig att scenen är 60-70 meter bred.

Open´er: Dancehallelectro, folkmusikpsalmer och dimma

Dimma över Polen

PANG!
Vaknar av en enorm åskknall. Rummet lyser upp och för en sekund befinner jag mig i ett kärnvapenkrig. Sen börjar billarm från tusen polska bilar tjuta. Högre än något annat jag hört, det vibrerar i väggarna. Regnet häller ner, larmen försöker finna takten. Misslyckas. Jag försöker somna om. Misslyckas.
Här är alla ljud högre. Här är alla ljud starkare.
This is Poland.

Det är tveksamt om det finns restriktioner på ljudnivåerna under polska festivaler. Om de finns är de betydligt högre satta än i Sverige. Samtidigt är det ett "bra" ljud, det ringer inte i mina öron trots att det trycker över bröstet när subbasen flyttar mer luft än någonsin. Här hittar vi ett väldigt bra exempel på varför man inte bara kan sänka volymen: den polska publiken är helt fantastisk. Varje spelning är ett nytt tillfälle att vara pepp, en ny stund att dansa, skrika, sjunga med och applådera.

Jag var som bekant i Borlänge härom veckan. Stor festival, mycket folk. Trots det verkade publiken ibland märkligt loj. Nu vet jag varför. Ljudvolymen har sänkts för mycket, det finns inget kvar att reagera på. Inte festivalens fel jag vet, men något måste göras. På Open´er i Gdynia finns inga "döda" spelningar, publiken är verkligen helt fantastisk. Och med en fantastisk publik tänder banden till och tillsammans skapas oförglömliga stunder.

Se över ljudnivåerna i Sverige, utbilda ljudteknikerna och jag lovar att bland annat Stockholmskorridoren kommer försvinna. Ge oss spelningar att minnas, inte samtalen vi hade under dem.

Open´er: Att vara New Order och effektivt slakta New Order

Bernard Sumner sjunger i Blue Monday:

Now I stand here waiting

Så lyfter han sin arm och tittar på klockan...

Open´er: The Kills, Yeasayer och en väldigt hängig Björk

Börjar med lite grundläggande fakta: I Polen bor det runt 38 miljoner människor, landet grundades… Nä, jag bara skojar. Tycker vi håller oss till festivalen som jag är på, Open´er i Gdynia. Förra året köpte 85 000 biljett, hur det ser ut i år är oklart än så länge men det är väldigt mycket folk här. Någon snackade om 100 000…

Själva festivalen ligger på ett flygfält, en stor öppen gräsplätt som är gigantisk. Att gå i rask takt (man bor väl i Stockholm) från norra delen till södra tar runt 15 minuter. Då är det alltså öppet hela vägen och man ser de båda scenerna när man börjar gå. Helt enormt. Det blir med andra ord aldrig speciellt trångt på området och några köer till vare sig intag av mat eller uttag på toalett är långa. Har har man verkligen lyckats.

Men nu var det ju inte organisationen jag var här för, utan musiken.