Open´er: Att vara New Order och effektivt slakta New Order


Bernard Sumner sjunger i Blue Monday:

Now I stand here waiting


Så lyfter han sin arm och tittar på klockan...

Det är på den nivån det är. Pappaskämt. Sjunga om att vänta och illustrera det genom att titta på klockan. Och nu är inte pappaskämtet det värsta, Sumner mummlar sig igenom flera låtar. Han försöker men rösten har passerat utgångsdatum med ljusår. Låt efter låt slaktas effektivt och deras en gång stora Bizarre Love Triangle blir ett magplask med öppna sår.

Jag lider. Det är en massslakt utan bedövning, mitt framför 80 000 personer. Det är verkligen pinsamt att se och höra. New Order dör den värsta av dödar och vi ser alltihopa.

Jag går innan finalen. På håll hör jag dem totalt förstöra Joy Divisions Love will tears us apart. Med rockriff.
Jag är väldigt glad att jag inte stod kvar framför scen. Och jag är väldigt glad att Ian Curtis dog men han vänder sig med all säkerhet i sin grav.

Och Peter Hook är mer saknad än någonsin.

Tom Jerry Boman

Inga kommentarer: