Mellan pengar och känsla
Almost Famous skulle kunna vara årtiondets flopp. Showcasespelningar brukar vara stela, korta och inte sällan helt överladdade. Allt står på spel. Samt att det minglar runt en massa skivbolagsfolk som egentligen inte gillar musik utan bara ser dollatecken.
MEN, Almost Famous är inget av det där. De lyckas som vanligt blanda branschfolk och vanlig publik. Det är en jävla trevlig stämning helt enkelt. Det här smittar av sig på banden, de hänger i baren och går sedan upp och spelar. Inga konstigheter. Formatet gör sitt, tre band 20 minuter var. Perfekt.
Och flytten från Nalen till Lilla Hotellbaren var ett genidrag. Mer folk som bara glider förbi och kanske upptäcker något nytt.
Taggar:
Almost Famous,
Boden,
Lilla Hotellbaren,
Stockholm,
The Shiloh
Ljuset som bandmedlem
Det talas bland de höga stolarna hur artisterna måste dra in pengar på sina livespelningar. Alla vet att det knappt går att kränga musik längre, allt är gratis. Men en konsert är svår att ladda ner, även om Gimmeindie sänder live/i efterhand så finns det inget som slår på plats upplevelsen… om det nu inte var så att de flesta band totalt verkar skita i hur det ser ut på scen. Inte ens när man spelar på en så pass stor scen som Medis verkar de flesta band skita i ljuset och de tre väggar som de faktiskt har till förfogande.
Som tur är finns det band som lägger ner hela sin själ i att ge publiken något extra. Och när det sker, då gillar publiken bandet ännu mer.
Småspelningar har blivit ett sätt att leva - 57 kvadrat källarpop
Jag har under mina levnadsår utvecklat en i det närmaste synkroniserad musiksmak med mig själv. Stilen kallas ibland indie men själv föredrar jag att kalla den för modern och ny. Jag är generös i mina tankar, kaklar inte sällan upp hela rum för band jag gillar, så de kan få ett eget rum att verka i. Sedan bjuder jag gärna in så många som möjligt av mina vänner till det här rummet, som såklart har inbyggda högtalare som sprider musiken. Allt för att upplevelsen ska bli så smidig som möjligt. Musiken har inte sällan svenska formgivare, men ibland sneglar jag även ut mot världen. Det är ett sätt att leva.
Taggar:
Dada Fair,
Dirty Days,
Prins Eugen,
Stockholm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


