Alla vill ligga med Caotico efter skivan Sunrise Confessions

Joel ger allt på ett hotellgolv i Gamla stan

I natt föddes ett kärleksbarn. Med bilder så vackra att klockor stannar och ett innehåll ljuvligare än ljuvligast. I natt var det släppkalas för Caoticos efterlängtade debut Sunrise Confessions. Ett kärleksbarn.

Det var sommaren 2010 som Erik och Joel Dunkels tillsammans med Alexander Juneblad plötsligt var precis överallt. Vi stod i publiken och häpnade, det var så färdigt.

Vi hade med ens ett band som tydligt gjorde klart att Sverige är ett litet land med tunna band. Caotico utstrålar världen. Joel äger scenen, han är född till ett liv på scen, till att ge allt vad som än händer. Under Musikens Makt i Luleå försökte ett irriterade regn mota oss bort från scenkanten men Caotico, och publiken, gick hem med segern. Det är sånt han gör, Joel, han kan vinna över precis vad som helst. Till och med väder.

När nu plattan är här visar det sig att allt har en grund, det är inte showoff. Gold, The night I died by the sword och Tove Styrke-duetten Brains out sätter dem i en klass för sig. Vi har redan hört remixer till höger och vänster av bla Those Dancing Days samt Rebecca & Fiona. Alla vill jobba med dessa Umeågenier.

För fösta gången på mycket länge känner jag att det vibrerar i en lokal. Caotico strålar, vi vill alla vara nära och suga i oss av deras magi. För det kan inte vara annat än magi det handlar om. Ett band som vi både vill ligga med och bli kompisar med. Vi börjar yra om månggifte, musikaliska orgier och en aldrig sinande känsla av odödlighet.

Under kvällen gör bandet en liten, spontan, spelning. Allt känns himlastormande, som att för en gång skull vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Ett hotell i Gamla Stan är världens medelpunkt just precis då. Hoppas den aldrig slutar vara det.

13 april spelar Caotico på Debaser och skivan finns på Spotify.

Tillsist:

Från Musikens Makt, i regn.




Tom Jerry Boman