Liveklipp: Sibille Attar på Landet

Det går ett rykte på stan att jag ska ha snäst av Sibille Attar en gång i tidernas begynnelse när hon var snäll och påpekade min fina blomma på kavajen. Själv vet jag inte om detta är sant, men jag bäddar in mig i ett berg av skämskuddar. För är det någon som jag inte skulle vilja snäsa av är det just Sibille. Hon verkar vara en sådan där person välden kan snurra runt, som sprider ljus och gör oss andra lite bättre. Att snäsa av henne säger kanske allt om mig, jag vet inte, men det här är en offentlig ursäkt.

Jag såg henne i The Tourettes på Parklife 2005, förmodligen fler gånger, sen var hon där när [ingenting] spelade under bron utomhus vid Strand, den gången fyllde hon en låt helt själv. För det är just fyllandet hon är bra på. Sibille tar över, luften tar slut runt henne, men precis som äventyrare som varit nära döden på något berg vittnar om hur de när de vet de ska dö upplever ett stort lugn, upplever man lugnet när luften tar slut runt Sibille. Det är helt ok att ge henne allt, för i den oändliga sorgen hennes röst bär, det livet, ger så mycket tillbaka.





Musiken är enkel, simpla texter, men det är en sådan sådan kraft att det är riktigt svårt att stå där längst fram. Jag har ingen aning av var jag ska fästa blicken. Energin som möter, som väller, är vacker. Urkraften. Översvallande. Pianot i hörnet är öppet, naket, avskalat. Hårt. Trummorna vassa, skär mina hinnor och allt faller. Rakt ner i jorden, kollar tiden med hjälp av klockan, lever på naturen. Hör bäckar porla, vinden blåsa och känner mig för första gången på länge riktigt levande.



Samtidigt är det här musiken från städerna och stadens längtan efter naturen. När Sibille sjunger, skriker ut, All my friends are alkoholic är det lika mycket ett rop på hjälp för vännerna som ett rop på hjälp för mänskligheten. Vad vi håller på med, hur vi förstör oss själva om vår omgivning. Det är inte svårt att dra paralleller till hur hela civilisationer föll samman när folket började grogga, det behövs inga moraliska pekpinnar, bara att man ser den stora bilden.

Sibille Attar må göra tillsynes enkel musik, men kraften kommer mullra stort under 2012. Det här är det viktigaste du kan och ska lyssna på just nu. I det enkla ligger den innersta känslan, något måste ske. Som någon sa: Vi kommer vara stolta över att varit här ikväll.

Tillsist:
Tycker alla ska gå med i gruppen Vi som är kära i Sibille Attar.

Jerry Boman