Avståndet mellan 031 och 08

Musiker som inte är från Stockholm pratar om den. Stockholmskorridoren. Det avstånd som uppstår mellan första publikraden och andra när ett band som inte är superkänt spelar i huvudstaden. Jag vet inte vad det beror på, men folk här gillar mest att på avstånd se bandet, lite lagom avmätt. Som om de redan sett allt.
De är en trist utveckling. Släpp stolpen tack. För vet ni vad, om vi alla står där fram så blir bandet bättre, alla gillar uppmärksamheten. Du behöver inte dansa. Så, inför skatt på Stockholmskorridoren!





Almedal är hjältar i Göteborg. Hela vägen från första skivan våren 2006 har de varit älskade av många. En spelning med Almedal i Göteborg brukar sluta med dans på scen, dans på golv och dans i tak.
Inget av detta händer när de nu spelar i Stockholm på klubben Falling & Laughing, ett släppkalas för nya skivan (3 februari). Inget händer. Och då blir det som det blir, Adam kämpar som bara den i de första låtarna men sedan inser han nog att det aldrig kommer funka. Det blir ingen jättedans. För första gången gillar jag inte att bo i Stockholm. De blev med ens stelt, ogästvänligt och insnöat.
För det kan väl inte vara så att det är sådan skillnad på Göteborgare och Stockholmare? Det vore ju rent förskräckligt om det var så. Stackars band från resten av landet, och stackars alla 08-or som missar så mycket bra musik. Jag vill inte att det ska bli så. Nästa gång bjuder ni fan till!

>
Bilden blir bättre snart, Youtube är lite trötta idag...

Almedal gör annars en bra spelning, inte deras bästa, men nya låtarna är riktigt bra. Det är ett nytt Almedal vi hör, texterna är bättre än någonsin och gitarrmelodierna upplyftande. Men det är inte en rättvis bild som visas den här lördagen på Debaser. Inte på långa vägar. Och det är publikens fel. Punkt.


Band två var Trummor & Orgel… Jag lämnar dem där. Kolla bara på bilden nedan:



Nu kommer väl alla säga att jag inte fattat ett skit, hur det är meningen att det skall låta gammalt. Jag säger så här:

Först var det Hansson & Karlsson som spelade den här formen av psykadelisk jazzrock på 60-talet. 2001 tog Sagor & Swing upp tråden, de köpte till och med Hansson:s gamla orgel. Det blev väl ingen jättegrej av det hela. Enligt mig gjorde de några riktigt bra spelningar på Emmaboda. Men det verkade som de flesta inte brydde sig.
När sedan Trummor & Orgel 2003 började sitt projekt, med i typ samma musik, blev de plötsligt väldigt uppmärksammade. Förklaringen var enkel, de hängde med Ebbot. Ja, och Ebbot är alltid Ebbot, så plötsligt började alla snacka.
Ni förstår vad jag vill komma till, det är trist att allt handlar om kontakter…

Trummor & Orgel gästades den här kvällen av Magnus Carlson. Så nu kommer snacket att fortsätta, Magnus Carlson är ju ändå Magnus Carlson.

Det riktigt roliga i den här historien är att Sagor & Swing också brukade ha en gästartist. Hans namn var Bo Hansson. Ja, precis DEN Hansson.

Jerry Boman