Stefan är Stefan och skit i kyrkovalet.

Som ni alla vet men totalt struntade i så var det Ny Klubb feat Hej Stockholm! igår på Bonden Bar. Vi körde bara låtar på svenska och det var jätteskoj.



Ännu roligare var mannen och bandet i klippet här. Ni vet hur det känns i magen när ni är säkra på att att en kommande skiva blir en hit. Ni vet hur ni känner er när ni står där och är med om något stort, något som andra kommer fatta långt senare. Ni känner er utvalda, storslagna och odödliga.
Precis så var det igår, Stefan Randström med band är faktiskt det ni kommer snacka om i vinter. Ni tror mig kanske inte, men det han gör är inte ens i närheten av vad någon annan sysslar med. Plötsligt känns Göteborg väldigt långt borta, där självhatet mot staden fortsätter fascinera. Det är bra så men just nu gäller andra mer mjukare poetiska rader. Stefan blandar verkligheten med absurditeter fast det riktigt eleganta är att han inte går i fällan "Tyck synd om mig". Istället tar han upp berättandet till en annan nivå, plockar ord lång inne i sig själv, dit de flesta posörer och genomtänkta gnällspikar till poppojkar inte vågar gå. Håkan-eran är över mina vänner. Nu gäller ickecensuren igen.

Okej, ni kanske inte kommer snacka om det här i vinter men det är er förlust. Det berör mig på ett väldigt bra sätt, det är fan på riktigt.

Hittar följande på nätet:



Jag gillar att vara tillbaka där jag började, på små små klubbar och se fina fina saker. Snart kommer ni efter.

Tillsist:
På söndag spelar jag och Anna (dvs hela Hej Stockholm!) skivor på Nada. Det ligger på Åsögatan och är jättetrevligt på söndagar. The forest and the trees spelar live vid 21 och det vill ni inte missa!
Kom och häng, skit i kyrkovalet!

Jerry Boman