Från korset byggde han en bro för att sätta oss fria
Det sägs att det är på livespelningarna som artisterna ska bli rika. Nu när alla laddar ner eller lyssnar lagligt för en minisumma pengar så är det på scen som artisterna ska få lön för mödan. Jag tycker band ska ha pengar för att de spelar, så klart. Ibland kanske det inte finns så mycket pengar att hämta, mindre band får kanske nöja sig med mat eller dylikt, men lite större ska absolut ha stålars.
När då [Ingenting] bjuder på en gratisspelning för att fira sin nya platta Tomhet, idel tomhet är det ju i sig väldigt fint. När de sedan gör det utomhus, under Liljeholmsbrons bastanta betongstoder och perspektivriktiga vägbanor blir det väldigt trevligt. Och när de till på köpet har ljussatt stora delar av bron, slängt blinkade lysrör i vattnet, kör proj på betongen och har den bästa scen jag någonsin sett, det är lastpallar med plexiglas över och så en massa lysrör där också... Ja, då blir det hela så overkligt fint att jag egentligen bara vill ge dem alla en kram. Men jag är för blyg som vanligt. (om någon känner någon i bandet så kan ni ju hälsa eller så).
Lyssna på det broreverbet!
Allt är surrealistiskt, här står man mitt under en bro i centrala Stockholm, hösten börjar göra sig påmind och så spelar ett bra band två meter fram. För jag ska väl kanske säga att musiken blev snäppet bättre än normalt. För även om [Ingenting] sjunger om kristna prylar ibland så är inte kyrkan deras plats. En bro blir deras självklara kyrka, akustiken passar perfekt! När Sibille Attar i en sång sjunger det mesta själv blir det överjäkligt bra, hennes ord rullar över vattnet, studsar mot stål, järn, sten och kommer mjukare än någonsin tillbaka. Likt en ensam jojk mellan två klippor innefattar den rösten, den här kvällen, all all världens ensamhet. Frivolts-vackert. Jag rös.
[Ingenting] gick den här kvällen flera hundra trappsteg upp, mot min absoluta himmelspunkt över det bästa jag hört. Helt jävla genialt att ställa sig där under bron!
Bäst var Dina händer är fulla av blommor... utan någon like.
Ja, just det. Nu betalde vi ju inte för oss för den här spelningen...så... Ut och köp i affären och in på internet och köp!
Bra med folk!
Efteråt bjöds det på oblat på Strand. Verkligen.
Tillsist:
Eftersom nu [Ingenting] har sånt flow och Dina händer är fulla av blommor är en så bra låt så går det från och med nu att se just [Ingenting] på en spårvagn!
The Tram Sessions är platsen men det vet du vid det här laget! Över 30 klipp med band på spårvagnar ligger uppe nu!
Jerry Boman
Taggar:
Ingenting,
Liljeholmsbron,
Musik,
Stockholm,
Strand,
The tram sessions
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jerry, det var inte Maria Eriksson utan Sibille Attar!
Åh, sorry av mig! Har rättat det hela nu! Totalt hjärnsläpp! Jag kollade ju ändå på Little red corvette!
Skicka en kommentar