Hej Stockholm!

Först:
Ni missar inte söndagens bästa häng, Klubb Hej Stockholm! Kom och fira att jag flyttat till storstan, Guldgossen och Stefan Randström (Den Stora Sömnen, The High Heeld Honeys) spelar med början 21.00. Söders tre bästa brunetter spelar skivor: Pauline (Rockfoto), Anna (Aftonbladet/Sofies Mode) samt Åsa (alla klubbar i hela stan). Jag bjuder också på ett litet fint djset med det bästa från internet just nu.

Du hittar mer om händelsen på Facebook, klicka här!

Då ses vi!

Sen:
Det har varit en tokvarm helg, och mycket bra musik under bar himmel.



Fredagar innebär Vinterviken och En Ljummen I Gräset. Fint som vanligt, är lite sen men hinner fånga in Christopher Sander och Anna Järvinens duett med Äppelöga. Magiskt snygg låt det där! Varje gång, jag får aldrig nog.



Cocoanut Groove
Så här ligger landet, när band spelar på En Ljummen är det ofta med ovanlig sättning. Det kan vara avskalat, med nya vänner eller med totala främlingar. Det är roligt, liveupplevelser ska överraska. Ibland blir det bra och ibland blir det... mindre bra. Cocoanut Groove är denna kväll Olov Antonsson med gitarr och sång tillsammans med en kille på fiol/viola som jag tyvärr missar namnet på. Det är bedårade vackert... i tre låtar. Sedan blir det lite trist. Allt flyter samman, melodierna, de vackra som man kan höra på nätet, försvinner. Kvar blir allt avskalat till oigenkännlighet. Tråkigt.
Men lyssna gärna på Cocoanut Groove, det är riktigt bra! Fast på en äng funkar det sämre.

Hajen med Vänner
Det hinner bli mörkt när Hajen/Amanda Bergman kommer upp på scen. Med sig har hon en bunt väldigt begåvade musiker, man hittar folk från Tvärvägen, Euphoria and the lazy boy och Winter took his life. De ramar in det enormt vackra som är Hajen redan i grunden. För uttrycket är från fötterna och uppåt. Det är ett hjärtas serenad, en själs toner utan falskhet. Det är ren och skär talang, långt ifrån alla digitala fuskprojekt i Garageband. Hajen är jordens födelse, musikens ursprung rakt in i nutiden. Med kullarna runt omkring Vinterviken rullar ljudet av en stor stjärna, en röst som får oss att slänga våra Ipods, platttvapparater, micro-kaffe-radio-mjukglass-hårföns maskiner åt helvete. Jag vill bara sitta där på ängen och lalla mitt huvud bort mot medeltiden. Jag känner känner för att bada i ån, för att hugga ved, för att bruka min egen jord. Jag vill bo i tält.



Lyssna på klippet här ovan, jag satt alltså typ 50 meter bort med en liten pocketkamera men rösten, denna röst, bryter ner alla kända regler om avstånd och ljud. Gåshud på den!


Det där var sommarens sista En Ljummen I Gräset, tack ni som fixade! Underbart! Alla, från den som tog betalt till de som serverade öl, verkade uppriktigt gilla de som de satt ihop. Mycket trevligt!

Jerry Boman