Gammeldans



Ja, jo jag tog en sväng förbi Svanen i torsdags.
Alltså, jag känner mig både ung och gammal där. Att jag känner mig äldre har ju sina förklaringar och är lätt att förstå. Men jag känner mig ändå hemma där. Det är lugnt på något sätt, alla är trevliga att det är skön stämning.

Det som dock gör att jag känner mig som en femtonåring på en 30 års klubb är musiken. Kvällens band alltså... Slitna tongångar och slita människor. Var fanns energin, var fan fans galenskapen och uppfinningarna? Det är som att stiga rak in på en fest för sina morbröder och mostrar. Förlåt, men det var jättetråkigt. Sökt och introvert. Jag slår vad om att ni gillar vinyl mer än cd? Att ni tycker mjölken är så dyr nuförtiden och att grannarna måste sluta skramla med den där nya punken?

För övrigt gillar jag inte namnet heller. Sonjagon. Låter som en utgången sås från Kina. En turistsjukdom från myggor på en avlägsen ö i Indonesien. Ett skavsår som aldrig blir bra.

När jag tänkte att man kunde ta en sväng till Svanen var det med tanken att där får man i all fall dansa. Det har varit klent med det på sistone, men på Svanen är det ju bra grejjer och roliga folk bakom skivspelarna. Folk dansar.

Bruce Springsteen.

Japp, de spelade Bruce. Det kan aldrig bli bra. Det finns inte på kartan vänner. Är jag femton och ni tretio eller vad är det frågan om? Förmodligen är det väl något man skall gilla som en motvikt till allt annat, men Bruce är bara en man med gitarr. En dålig patetisk man med gitarr som inte någon bör bry sig om. Tyvärr.



Det märkliga här är att man tror att killar Tobbe och Nils (Mint Condition) skall raspa iväg Bruce låtar och att de på stora golvet skall stå för det nya härliga. Men det är precis tvärt om, Mints pojkarna spelar långt mycket mer intressant/dansant musik än de inne i salongen. Märkligt. Eller kanske inte.

Handlar det om att de yngre vill vara äldre och vi äldre vill vara yngre?
"Ingen blir nöjd"-garanti typ. Jag fattar inte vad som händer.

Tillsist:
It´s a Trap skriver: "Sincerely Yours has a new 7" "The queen's corner" out from Swedish artist Joel Alme aka Carl Reinholdtzon Belfrages from Gravitation Records act Spring in Paris"
Joel A.K.A Carl? Jag fattar inget. Men det är en lockande tanke att Joel är Carl, det skulle förklara den enorma hyllningskör som Carl brassar på åt Joels håll.
Eller är det bara så att på håll ser just dylika hyllningar ut just som egotrippar?
Nåväl, nu är ryktet ute: Joel är Carl och Carl är Joel.

Tillsist2:
Ni vet vart ni går ikväll va?


Annars!!! Kommer bli överjävligt bra!

Jerry Boman

6 kommentarer:

Anonym sa...

har du lyssnat på bruce? alltså då menar jag LYSSNAT.

Tom Jerry Boman sa...

Jag har lyssnat och lyssnat...tro mig. Det är inget för mig, jag har försökt. Bruce är som broccoli, antingen gillar man det eller så gör man det inte.
Jag gillar inte broccoli.

Anonym sa...

Då blir det alltså Born to run som du får i födelsedagspresent av mig i år.

Kom igen, Linda! sa...

Jerry! Jag har mailat dig angående det där examensarbetet du vet. Jag behöver få svar, så snälla kolla din mail!

Anonym sa...

Tja. Fan va skänt det är att det finns någon som inte gillar den här musiken. jag håller med dig: green day och good charlotte regerar!! Och du har precis som jag, verekligen anammat klädstilen! Fast vi amerikanare är ju bara en i mängden nu för tiden hehe! "lifestyle for the rich and the famous, always complaining, allways complaining. Ps. ett grymt nytt svenskt band - Recap 13, helt i vår smak, jag lovar.

Anonym sa...

Hej där!
Ni har väl inte missar Jaguar Shoes? Sveriges just nu hetaste popakt.

www.myspace.com/jaguarshoesmusic