Jag är rädd när jag är utomlands. Skitnervös hela tiden. Över att någon ska sno min plånbok, att jag ska bli nerslagen och framför allt att jag inte ska hitta tillbaka till mitt tillfälliga boende. Med andra ord blir sällan utlandsvistelser med Jerry speciellt trevliga, jag är som ett järnspett. Inte blir jag full heller, man måste ju ha koll och då kan man ju inte bli onykter.
Så jag stegar runt på okända gator och ser mig över axeln, samtidigt som jag avundsjukt tänker på dem som är avslappnade och njuter av friheten.
Det är kanske just därför jag gillar Kontiki så mycket, som en liten säker bit av utlandet. En upplevelse ambassad för ställena som jag aldrig kommer besöka. För jag kommer inte glida runt i en riktig bambubar på något full moon party, jag kommer aldrig trängas med trevliga människor i hettan under ett palmbladstak. Tack Kontiki för att ni ger fegisar som mig en chans att känna sig borta... även när hemmet bara ligger några uppförsbackar bort.
Jag vet inte riktigt hur det står till, men Fox Machine finns knappt. Eller: De har ingen Myspacesida, och då finns man ju per definition inte som band. Kanske är det lika bra, för jag kan aldrig drömma om att de här snubbarna (det är folk från massa andra band, jag känner till Whyte Seeds och känner inte till Gods of Blitz) kan spela in låtarna med samma intensitet som live.
Tokbra! Yahoooi!
Ja, det är nog så jag skulle vilja beskriva Fox Machines första spelning. Det är poprock med roliga melodier, tänk er ett lite svängigare mer nostalgiskt Whyte Seeds. Blanda 60-talets pop med 60-talets rock, kalla sångaren för Mick McCartney, banka ihop de bästa låtarna du kan tänka dig att älska, och bara kör på. FM har mer utstrålning, mer bra låtar och mer av allt än 20 band från Göteborg tillsammans.
Visst, den trånga lokalen hjälper till, sångaren Sebastian Barusta Gaebel står mitt ibland oss, på golvet. Vi har så att säga bandet mitt i nyllet, på scen har Olle Hagberg tryckt in två gigantiska intrument, ett elpiano och en Hammond. Allt ser ut att välta över oss vilken sekund som helst. Olle tillsammans med Sebastian delar på sången, driver på bandet och eldar upp oss andra. Precis när man funnit sig i en låt så brakar den i väg och överraskningarna är många.
Egentligen har Fox Machines allt emot sig i min bok, jag menar det är killar från andra band, de ser ut som rocksnubbar gör mest och spelar på helt traditionella instrument. Men det som skiljer ut den här skaran snubbs från de andra är att de faktiskt är bra. Rent fördjävligt överbra! Vilken stämning de ångar upp! Det finns ingen som kommer kunna värja sig, vilka fördomar man än här. Låtarna håller alla så högklass att jag tror de kan komma ut på singlar hela bunten, nästan lite skrämmande faktiskt.
En annan sak som är fin att se: bandet spelar MED varandra. De kastar blickar till varandra, följer varsamt med ledaren för just den sången, känner av de andra i bandet. Kanske är det det där framgången sitter, FM vågar vara spontana. Det märks att allt inte sitter perfekt, men de är killarna är såpass bra att alla infall bara gör det hela bättre.
Bli inte förvånade om ni snart får flyers från varenda scen i Göteborg med Fox Machines namn på. Det är inte ofta man ser ett band som förmedlar känslan av att musik är det roligaste som finns.
Tillsist:
Moskitoo
Solen i ögat, hur själen torkar upp och isen i ditt hjärta smälter.
Guitars
Hör där, svårare än så ska det inte vara! Som en lyckad fest där allt bara händer. Ditt nya favoritband!
Paul Avion and Par Avion Band
Bra musik och ÄNNU bättre videos!
Tillsist2:
Just nu ser inte Popadelica så jämställt ut. Rent bedrövligt faktiskt! Hoppas för er egen skull att det fixar till sig innan 3 maj är här...
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar