En kommentar och ett svar.

Med anledning av mitt förra inlägg kom det en kommentar. Läs den, det här är viktiga saker. Om du sedan orkar så kan du läsa mitt svar också.


Kommentaren:

---------------------------
Hej Jerry!
Som arrangör och bandbokare på Synthklubben ville jag bara lämna ett kort meddelande, eller det kanske inte blir så kort ändå. . Har länge läst din blogg för att man ibland kan hitta små pärlor från den men nu vet jag inte längre. Får man inte ha lackbrallor på sig om man är under arton år? Vad jag vet är man byxmyndig (kul va?) i Sverige när man är femton, men strunt i det. Jag och de andra Synthklubbsarrangörerna anser oss inte vara gubbsjuka (eller gumsjuk då i Louises fall, hon heter så, inte Vox) på något sätt och jag hoppas och tror inte att vi uppfattas som det. Att vissa synthtjejer väljer att klä sig i mer eller mindre utmanande är inget jag funderar på, så har det varit sedan länge och det är ingen väl egentligen ursäkt. Jag har dock aldrig hört någon säga: ”Du måste ha lackkorsett på dig annars kommer du inte in”, utan det är väl för att de helt enkelt tycker det är snyggt, vilket inte jag personligen håller med om. Vid ett tillfälle såg jag en en utstyrsel enbart bestående av eltejp, inte snyggt men personen ifråga verkade nöjd. Nog om det, utseendedebatter utmynnar bara i pajkastning, Romo-style och det betackar jag mig för.

West End Girls (Ja de heter ju faktiskt det, inte West Side Girls) har under senaste året lämnat det stora elaka skivbolaget som lät dem ta de så fruktansvärt hemska bilderna (den med djuren på hemsidan är ju rent av bedrövlig, tänk vilka associationer man får) och de har även ändrats både till besättning och framtoning, svårt att veta då deras hemsida inte uppdaterats på ett tag (antageligen beroende på uppbrottet med skivjätten) men med lite påläsning hade man kunnat luska fram det.

Nåväl eget material är på gång men det tar en stund till då tjejerrna är upptagna med musikstudier och annat så det verkar ju inte som de halt att exploaterats sönder. Jag kan dock även lugna dg med att tjejerna var rejält påpälsade på scen, i och för sig i Fred Perry- och Adidaströjor och inte indieyllekoftor, och gömde sig effektivt bakom svarta peruker och solglasögon. De hade dessutom målsman i form av Isabelles farsa på plats så inga äckliga gamla synthgubbar stötte på dem.

Jag tycker det är synd att du inte var på plats för West End Girls och Mobile Homes gjorde två helt fantastiska konserter och under Mobile Homes låt Close sade Anders till mig att det blir inte bättre än så här, det här är det bästa någonsin och jag hållar nog med. Fast jag tycker mer synd om det dryga femtiotal som inte kom in på klubben för att det var knökfullt innan midnatt. Peter Sjöholm uttryckte sin beundran för West End Girls genom att gå hem innan Mobile Homes, han var helt enkelt nöjd och mätt efter deras spelning. Walle i Mars TV sade att han aldrig fått så mycket armbågar i ansiktet någonsin, allt med ett leeende på läpparna.

Förrutom euforin i Mobile Homes extranummer I Know I Will Die så var kvällens höjdpunkt när Anders övertalade mig att vi skulle spela Laibach – Life Is Life, en riktigt Chalmerssynthrökare ska du veta, huga. Låten är långsam och går i någon slags udda marschtakt och det var allsång och Patrik Brun på Mobile Homes övergick från att packa synthar på scenen till någon slags marschering med olika delar av synthställen i högsta hugg, klart sevärt!

På tal om så kallad Chalmerssynth så blir det en rejäl dos sådant nästa gång Synthklubben har klubbkväll på Storan. Då besöker nämligen EBM-gubbarna i Project-X oss och bjuder på stenhård body med nytt material från deras kommande platta. Ska säga åt medlemmarna att lämna lackbrallorna hemma, inte för att de är unga och inte bör ha sådant på sig utan för att de nog inte passar i det.

Du är alltid välkommen att stödja (jo det stavas så) Synthklubben Jerry, för det är nämligen alla välkomna till oss oavsett lackkläder eller inte.

Med väniga hälsningar!
Fredrik på synthklubben
kontakt@synthklubben.se

PS Du brukar alltid vara så ordentlig med länkar, även om du inte gillar det du sett men denna gång lyckades du beskriva varför du INTE gick på en klubb med tretton rader text utan någon som helst länk så de kommer här istället:

www.synthklubben.se
www.westendgirls.se
www.myspace.com/westendgirls1
www.myspace.com/themobilehomes

DS
-----------------------


Mitt svar:

-----------------------
Hej Synthklubben.

Jag går rakt på sak: Visst man får ha lackkläder om man är under 18. Klart man får. Men jag kan inte undkomma, och det kan förmodligen inte du heller, de röda kläderna som WEG ha på sig är ett medvetet val för att man vet att det säljer. Det blir uppmärksamhet, det anspelar på sex. Det är en väldig skillnad om de här tjejerna har de kläderna privat, det lägger jag mig inte i. Men när de rör sig i offentliga sammanhang måste man tänka efter lite mer, framförallt bör skivbolaget tänka efter lite mer.

Kritiken är inte riktad till er på Synthklubben, den är riktad till musikbranschen som stort, en branch som i många fall utnyttjar unga människors vilja att lyckas. Det är ju inte ni som satte lackläder på WES. Men tyvärr skvätter en del av skiten jag kastar på er då ni bokade in dem.
Nu har jag ju ingen klubb, men hade jag haft det och fått frågan om WEG, så hade jag tackat nej och gett vederbörande en liten arg monolog att ta med sig hem.

Om det nu är som du säger, att bandet bytt stil, varför inte stänga ner sin hemsida och lägga det där bakom sig? Eller är det kanske så att man själva vet att det säljer och skapar uppmärksamhet?

Det jag inte gillar, och det jag alltid kommer ha väldigt starka känslor emot, är när man exploaterar unga människor med anspelningar på sex. Detta gäller både pojkar och flickor. Jag tycker och kommer altid att tycka det det finns bättre sätt än det.Speciellt i det här fallet, det är ju bra låtar som alldeles säkert är underbara live. Varför man då väjer att promota artister med anspelningar på sex vet jag inte. Hade det inte varit för det hade ju jag kommit på stört, vem vill inte höra PSB klassiker?!

Men nu kommer det: musikbranschen i stort är väldigt gubbsjuk. Det är mest tjejer som exploateras med sex. Det speglar samhället i stort, med mannen som norm och kvinnan som objekt. Jag vill ha igång en debatt om varför det är såhär, hur kan vi som rör oss i musikkretsar ändra saker och ting på vårt sätt. En del i det är att undvika unga artister som puschats fram med hjälp av sexanspelningar. En annan är att hela tiden diskutera de här och inte blunda för problemet, musik är en del av samhället och jag är en del av musiksamhället. Då känner jag att jag på mitt sätt försöker påverka.

Jag vet ju att ni som anordnar Synthklubben på alla sätt är bra människor, några känner jag rätt mycket. Det var därför jag blev väldigt förvånad när jag fick reda på vilken den hemliga artisten var. Det blev ett dilemma, skulle jag tiga i tysthet och låta det passera? Skulle jag gå dit och bara ignorera WEG? Jag har ju inget mot er, inte det minsta. Men precis som alla mina vänner så får de ibland lägga huvudet i giljotinen när de i mina ögon gjort fel. Precis som jag ibland får lägga huvudet på samma ställe.

Tyvärr kan jag inte blunda för det som jag anser orätt mina vänner. Jag kan inte byta ut mina känslor för vem jag är och vilka frågor som jag tycker är viktiga.
Man måste alltid ställa sig frågan: Vilka signaler sänder den här bokningen ut?
I just det här fallet, anser jag, att det sände ut helt fel signaler. (Visst, man skall i första hand gå på om det är bra musik men det finns även andra frågor som bör spela in enligt mitt tycke)
Men jag är övertygad om att ni inte tänkte er för. Det är okej, jag kommer inte hålla det mot er i en evighet. Men jag kommer aldrig stryka människor medhårs bara för att jag lär känna dem. Kanske förödande för mitt sociala liv men bra för jämställdheten och könsdebatten. (Och bara så ni vet, när jag gillar något, en klubb eller en konsert, så spar jag inte på orden för att säga det)

Och jo, det är en stor sak i min värld med något så litet som en förbandskonsert i Göteborg i slutet av september. Den dag vi släpper på garden kommer många år av kamp för kvinnornas rättigheter till 50% av musikscenen, på samma villkor och med samma respekt som männen, gå förlorad. Jag kommer alltid kämpa för en jämställd värld. Jag är villig vilken dag som helst, vilken tid som helst diskutera det här med vilken bandbokare och klubbägare som helst.

(Och OK då, det blev lite stavfel, som det alltid blir när man är dyslektiker som jag. Det blev en del fel i texten, kanske för att det var en fråga som rör mig på fler sätt än bara musik.)

Jag kommer fortsätta gå på Synthklubben, ni skall inte tro att ni kommer undan så lätt!

---------------------


Vad tycker du? Kommentera gärna.


Tillsist:
"Tre månader sen idag" med Säkert är en väldigt obehagligt låt, samtidigt väldigt smart. Kanske en av Annikas bästa.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg