Moralpanik i Småland.

Det är så tomt här, stora öppna ytor och ingen trängsel. Märkligt, jag har alltid upplevt Hultsfredsfestivalen som ett trångt kalas.
Det känns som om det är mindre folk här än vanligt. Eller så är det bara det att sakerna jag vill höra, de vill ingen annan höra på? Kanske finns det ändå en form av utanförskap i den stora massan?
Men men att inte alla är på samma plats som jag är inte min förlust utan alla de andras.

Med en bra röst kommer man långt. Med en skön stil kommer man ännu längre. Kissey Asplund har båda. Men det är också tyvärr det enda. Musiken och hennes röst skulle passa perfekt på Nef, om det var en sån där kväll när de serverar mat och musik. Då vill man inte att musiken skall ta för stor plats, det skall vara en form av fin hissmusik. Inget man märker och inget man saknar.
Sorry, Kissey du är precis allt det där. Det rinner av mig som lättare än hatbrev från Majorna. Rösten finns där, stilen också. Men rådet är att skaffa ny sammabetspartner eller göra bättre låtar.



En som dock har allt det där är Emmon. Röst, stil, låtar och en jäkla bra visuell show. Men vem har sagt att bra artister får den uppmärksamhet de förtjänar? Emmon får det inte, det är ekande tomt i tältet när hon drar igång.

Det härliga är att Emma Nylén inte bry sig ett skit, hon kör på och ger allt. Det är ju helt fantastiskt bra som vanligt, och det blir dans direkt i publiken. Skivbolagsdirektören från Lerum dansar, redaktören på synthinriktade tidningen dansar, alla tjejer längst fram dansar och den söta dansar. Den grafiska inramningen kommer här för första gången till sin rätt, det är mönster både bakom och vid sidorna. Och man förstår ännu mer Emmas talang, hon är nästan övermänsklig i sitt skapande. Det är så snyggt och så passande.

Jag förstår verkligen inte. Jag lovar er att Emmon fått igång 3000 personer, hon hade charmat varenda kotte till månen med sin disco. Men nu blir det företagsevent för folket i receptionen.
Jag säger bara till er som inte var där, ni rullade väl runt framför Korn, till er säger jag bara: Våga!
Våga höra, våga bryta från grupptrycket och våga dansa nydisco.

Tillbaka till Rookiescenen.



Assid gör också dansmusik, men de missar en väsentlig sak. Det finns ingen genväg till bra dans musik, ingen genväg till den elektroniska himmelen. Det går inte att fuska genom att köra med ljudprogrammens förinstalerade loopar. Eller jag vet ju inte om det är det, men det låter precis som någon av Garagebands "elecrodance"-loopar. Det blir lite tråkigt. Fast jag gillar showen! Att bara gå in och köra framför en sparsamt kolorerad videobackdrop, utan ljus på medlemmarna, är snyggt. Sitter perfekt till musiken.
Jag kanske ångrar mig lite... Assid är inte kassa på något sätt, det går att dansa till och det är kolsvart. Men ändå, jag saknar en popslinga. Fast det är ju bara jag.



Just det, seglade förbi Anna Ternheim och kan bara konstatera att hon inte riktigt klarar av en stor scen.
Nepp, det var, på riktigt, bäst när hon helt oannonserad ställde sig på Bommens salonger. Som förband till Olle Ljungström och med endast tre låtar fick hon oss alla att tappa hakan.
Det där funkar inte på Pampas. Det svarta försvinner.

Tillsist:
Läser att Fridas "Dunka mig" har bannlysts av SR Kronoberg och att någon festival i Blekinge fått kritik från folket för att de bokat inne henne. Det är ju för typiskt, bara för att en tjej sjunger om sex på tjejens villkor så blir det moralpanik och avstängning. Till gubbar och tanter som upprörs: Ta och lyssna en gång till på Ulf Lundell. Just det, vad är det han sjunger om alltsom oftast? Är det bättre då om en flåsig gubb-gubbe lindar in knullandet?
Lyssna också på Tommy Nilsson. Jag lovar att det inte är en blomma han sjunger om när han vill ha "vildrosen". Va fan, låten heter ju till och med "Jag vill ha sex med dig".
Vad jag vet så har inte någon av dessa herrar bannlysts eller utlöst morallarm.

Men visst, att bädda in det hela i bomull gör ju att det försvinner. För sådant där pikant som sex håller vi ju inte på med i Småland. Även om vi har trettio ungar i varje familj...

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg