Ett välkomnade och ett adjö.

Igår föddes en ny tradition i Göteborg. En väldigt fin tradition. Indiejulkonserten.
För även om man inte precis vill att det skall behövas samlas in pengar till hemlösa, det borde inte finns några hemlösa alls i Sverige, så tror jag nog att det kommer fortsätta behövas. Det är sorgligt men sant.

Vad bättre är att det då finns folk som viker sig dubbla för att samla in pengar och anordna saker. Tex Sebastian på Wonderlandrecords som fixat söndagar på Jord, kvällar fyllda med musik och mycket folk som ger pengar för att de hemlösa skall få en möjlighet att känna sig som människor, om än för en kort stund.
Och igår hade det alltså fixats en julkonsert i Hagakyrkan, där alla pengarna gick till de hemlösa. Aldrig har Guds hus varit så välbesökt!



När man hör ordet julkonsert tänker man på någon glassig artist som kör sin senaste hit och dillar något om sitt stora hjärta.
Händelsen i Hagakyrkan igår var precis tvärt om, helt chosefrit och väldigt bra. Några indefavoriter körde lite jullåtar och allt var helt fantastiskt. Bland andra spelade Hello Saferide, Vapnet, We are soldiers We have guns, Winter took his life, Lisa Nordström (Midaircondo), New Moscow med flera.



Det går liksom inte att säga något negativt om ett sånt här arrangemang. Allt är jättebra och vänligt. Jag menar det. Den som ens försöker har inget hjärta.
För om människor med någon form talang vill använda den till att dela med sig till de som inte har det så bra kan jag inte annat än applådera. Det finns inte det minsta dåligt i det här.



Lyssna här, igår samlade vi in 21.000 kronor till de hemslösa. 21.000 spänn!
En man från Stadsmisionen var väldigt bra och förklarade att de exakt vad pengarna skulle användas till: De hemlösa kommer på julafton bli ordentligt ompysslade på det röda natt härbärget som ligger precis vid Göta Älvbronsfot. De slipper gå därifrån efter en natt i en säng, de får stanna hela dagen om de vill. De kommer få äta ett ordentligt julbord och sedan ha människor att umgås med under hela julafton.

De hemlösa och mest utsatta i Göteborg kommer för en dag få känna sig som människor. Vara helt vanliga människor som har ett hem, som har mat på ett bord i ett kök och som har ett socialt liv i rum med tak.





Allt var som sagt väldigt fint men några små saker vill jag lyfta fram:



Malin Dahlberg, som är We are soldiers We have guns, sjunger som vanligt som en ängel. Personligt, svart och svalt. Med sig på scen har hon sin mamma med cello. Alltså Mamma på scen!



Väldigt vackert blir det!



Lisa Nordström från Midaircondo är ett geni. Skapar ljudlandskap med sin samplade röst och sjunger likt Björk. Det låter väldigt nordiskt, mycket vinter och melakoli.



Sen körde New Moscow-David John Prines bedårade Christmas In Prison och överraskade oss alla med Mariah Careys All I want for chrismas is you. Det var både vackert och med humor!

Men som sagt ALLT var fint, till och med jag kände lite jul i kroppen.

STORT tack till alla som var med och fixade detta, både på scen och utanför. Jag kommer tillbaka nästa år.
Även om jag då skulle vilja att vi inte behövde samla in pengar till hemlösa.

Nu kunde ju kvällen varit slut i och med det…Men nej nej, Beat Agency hade ajökalas på Respekt. med några väldigt bra artister på scen. Att Jerry skulle missa det fanns liksom inte på kartan!



Zeigeist från Göteborg är något man skall uppleva live. Fast jag sett dem två gånger nu är det två helt olika saker jag sett. Bandet lägger ner enormt med tid och tanke på att skapa en visuell show. Det funkar tackvare att musiken är bra, det är riktigt bra. Ta det mörka men popiga i The Knife och blanda in mer hjärtfrekvens beat. Riktigt snyggt.

Bäst är Tar Heart. Outstanding!
Men det är trots allt det visuella som tar över, bandet går från den ena till den andra scenografin. Allt är genomtänkt och vackert. Eller ibland får man obehagskänslor, som när de sveper in en människa helt i plast dvs även över mun och näsa.

Egentligen är det helt meningslöst att försöka förklara hur det såg ut, nästa gång kommer det vara helt annorlunda. Det enda jag vet är du skall springa och se Zeigeist. Du kommer få en upplevelse att ta med sig i hjärtat. Något ögonen kommer komma ihåg när den stora lampan släcks.



En gång i formtiden…eller ja på sommarens Hultsfredsfestival sa Beat Agency-Emil, med eftertryck, till TLNB-Joel att han borde gå och se Hey Willpower.
Joel frågade hur det lät. Emil svarade:

”-Det är lite gay. ”

Och det var absolut inget negativt i uttalet, bara positivt.
Joel drog med mig till den lilla scenen med tak…Hallå! Varför hade ingen förvarnat om hur makalöst bra Hey Willpower va! Herregud, en av festivalens bästa konserter. (Nu säger det inte så jättemycket, eftersom Hultsfred-06 var en rätt beige företelse.)

Nu var det alltså dags igen att kolla in Will Schwartz igen. Och ja, det är ”lite gay”. Det är rätt mycket gay faktiskt. Med en stor glimt i ögat och ett ständigt leende på läpparna.
Will och hans sidekick, en amazon, bjuder på den mest glittrande popen du kan få den här sidan Scissor Sisters. Det är Jackson på Pride, Madonna på Underjorden och aldrig att det är ironi. Också klämmer de in Annies Chewing gum! Du kan faktiskt hitta en duett mellan Annie och Will här. Så skön!
Men musiken ter sig blek om man missar dansen, här är det snorthight koreografi och nyhittade rörelser. Bröderna Herryes goes San Francisco!

Bäst är uppiggande dansgolvsfavoriten "Uh-Uh-Uh", där vi får hoppa och göra rörelser. Charmiga rörelser som känns underbara att göra tillsammans med Hey Willpower.
Överhuvudtaget vill man göra allt för den där Will, han är så charmig och bryter ut i fina små fnitter attacker mellan låtarna.

Tänk att en torsdag i december kan bli helt magiskt fin. Bara sådär.
Inga märkvärdigheter…eller så var det precis så det var, märkvärdigt.
Tack alla som gjorde det möjligt! Jag gillar er alla, även ni killar som i pissoaren började pressa mig på vilka som var bäst, Bonnie and Clyde eller Zeigeist...

Tillsist:
Eftersom pianoballaden får för lite utrymme i vårt samhälle kommer jag ikväll kolla in Leopold på Byns Bistro (ja, ni läste rätt ställe...).

Jerry Boman