Många, många viktiga ord.

Navid Modiri har mycket att säga. Väldigt mycket.
Orden kommer som skott från en turbotrimmad automatkabin från göteborgsonen. Han skriver texter som kanske i genomsitt innehåller typ 30000 ord eller fler.
Men aldrig att han springer vilse bland alla bokstäverna. För med en kompass som kallas smart humor och med solen i blick kommer han alltid ut på andra sidan. Hel, ren och vi andra har lärt oss något.

Varje ord är viktigt under Navid Modiri och Gudarnas konsert på Musikens Hus. Det gäller att vara skärpt när den nyaste reggaen i stan börjar. Man kan lätt ryckas med och bara dansa.
Då missar man många poänger. För det är i texten som NM&G lever. Det är där all näring finns. Dansant nyraggae kan många göra, och det kan göras dåligt, men att verkligen säga något gör inte många.



Jag kan ta exemplet "Min ofödde bror". Snart kommer ni höra den på varenda radio som står på, ni kommer se videon på tv och bandet kommer lira den överallt.

Min ofödde bror bor kvar i Iran
van vid att flygplanen sjunger om dan
själv är jag sen vareviga dag
i min stad

Det är ju förstås en väldigt rolig text och en hoppa/studsa/dansa låt av gudsnåde. Men det som gör att jag vill höra den igen och igen är texten. Det är så smart att man blir knäsvag.
För vem har inte någon gång tänk hur det skulle vara om man växt upp någon annanstans? Om man tex bott i Tyskland, Peru eller Sollentuna? Hade man varit samma person då, man hade kanske sett likadan ut, men hade man tänkt på samma saker?
För mig handlar "Min ofödde bror" om just det. Att faktiskt konkretisera vad som är viktigt i livet, det som verkligen gör en till den man är.
Då kanske inte det gör så mycket att vagnen är sex minuter sen.


(klicka för större bild)

Men även större ämnen än så ger sig Navid på. I "Dags för slagsmål" kommer tankarna om västvärdens sätt att se på sig själv som herre på täppan fram. Hur jäkla dumt hela det tänkesättet faktiskt är.
För vem var det som bestämde att det var vi som var skapelsens krona?
Nu kanske ni tycker att "-Den där Navid låter som en pretto-snubbe".
Men det är där som humor kommer in. Han använder humorn som budbärare och låter oss skratta en stund innan han sätter in stöten när vi är som mest sårbara. Då går buskapet in, det är inga pekpinnar. Man fattar hur dum man var som skrattade.



Innan Navid står på scen så har Kung Kodum från Helsingborg värmt upp. Och visst det blir varmt som en bastu av deras skånska reggae....men där Navid med Gudar tar stilen vidare sitter Kung Kodum fast i klichéer och larviga måsten. Det är ett blandat band men kvinnorna bli bara bifigurer när Nicolas Rodriguez jiddrar på om sin bakfullhet och annat oviktigt. Riktigt idiot grabbigt! Ojämnstäldheten lyser igenom.
Och där Navid staplar viktiga saker på varandra utan att tappa bort sig gör Kung Kodum tvärt emot. Det blir bara en enda röra av ideologier och gammal mossig baktakt.
Jag tröttnar efter några låtar men lider mig igenom hela konserten.
Idag ångrar jag mig.
För till och med en sväng runt kvarteret utan skor och på glassplitter beströdda trottoarer hade känts bättre.


Tillsist:
Ja, men grattis Sverige på typ födelsedagen! Eller hur det nu var...

Jerry Boman

Andra bloggar om: Musik, Göteborg, Navid Modiri, Kung Kodum