(Skivan på bilden ser inte ut som i verkligheten...)
Tänk dig att du tappade rösten.
En dag var den bara borta. Hela din identitet. Allt du sagt var plötsligt historia och minnen. Du skulle få svårt att förklara vad du kände och tyckte.
Spelade du samtidigt i ett band, kanske var du sångaren, så blev det hela en total katastrof.
Det kan man ju tro.
Jag tror att det var i Röda Rummet klubben Hot Topics gästbok (bra klubb, numera borta..) som jag såg det för första gången, kan ha varit en kväll för typ ett år sedan. Någon var så upp över öronen förbannad på Hemstad.
Bandet Hemstad borde dra något gammalt över sig och sticka hem tyckte personen.
Jag började iallafall leta efter det där kassa bandet.
Det visade sig att gästboks skribenten hade väldigt fel. Hemstad var nämligen en popsensation som bara väntat på mig!
Alltså, handklapp och tamburiner vet ni att jag gillar. Här var det tusentalet handklapp och tamburiner OCH en sjungande orgel!
Vid den tiden hade inläggen i gästboken svängt och Hemstad var allas älsklingar. (du med minsta möjliga konspirations teorier kan ju fundera på om det hela inte bara var en smart PR kupp...)
I mars kommer så Hemstads första skiva, "Hemstad vinner alla matcher", ut på Catbirdrecords. Samma bolag som get ut fenomenala Pet Politics.
Jag tror skivan heter så, för jag har fått ett ex som inte ser likadant ut som på skivbolagets hemsida men det spelar ju ändå ingen roll.
Uppdaterat: Skivan heter INTE "Hemstad vinner alla matcher". Enligt en talesman för bandet så är det bara en slogan...
Vissa av låtarna har länge funnits på bandets hemsida, men nu är det så att säga "in full upplösning" på cd. Det gör det hela bara gott, mer nyanser åt folket.
För er som inte hajjat det än så är Hemstad ett instrumentalt band. Rösten i det här bandet utgörs mestadels av en orgel.
Hur låter det då? Ja, hur låter Göteborg? Hur luktar nålfiltsmattor?
Det är svårt att förklara hur de här 10 unga männen låter. Jag tror faktiskt du inte hört något liknade. Det kan ju vara en klyscha men jag kommer inte på något. Det är på sina håll galet sväng och lekfulla melodier. Trummorna hammar på och tamburinerna skakar så det skvätter blod. Mest ler man bara, och har svårt att sitta still. Ibland kommer det in något litet vokalt inslag, typ Bappa Bappa Ba, så rösterna är mest använda som ett annat instrument.
Trots avsaknade av röster så lyckas Hemstad verkligen förmedla känslor. Eller är det kanske tack vare?
"Som en B-sida om sommaren" är precis som namnet antyder en tragisk historia om övergivenhet och bortstötande. Känslan när ens älskade kastat ut alla ens saker på gatan och handgripligen slängt en åt gamarna... och så kommer natten. Väldigt vackert men ack så ensamt.
"Partik Sjöberg" är en fartfylld historia om killen som kanske är för tuff för sitt eget bästa. Han sprätter gatan fram och inser inte att folket skrattar bakom ryggen. Det är en scen ur en pilsnerfilm, där huvudpersonen tror sig veta allt men inte fattat något.
Hemstad har valt ut en bunt bra låtar till skivan, men personligen saknar jag "Speedway på Arendal". Fast det har jag överseende med, för skivor som denna kommer bara en gång i livet! För hur de än vänder sig, Chris, Emanuel, Karl, Viktor, Åke, David, Jonas, John, Stefan och Antonio, så kan de bara lyckas!
Hemstad är bokat till Emmabodafestivalen. Så nu kan vi ju enas om att vi ses där i sommar eller hur?
Tillsist:
Kollade på Eminem igår i "8 mile". Jag måste säga att jag fick lite mer respekt för den killen. Nu vet jag ju inte exakt hur mycket som är självupplevt men hur som förstår man varför han tog sig upp från de små klubbarna och till de stora scenerna. I slutet på filmen visar han verkligen hur genialisk han var.
Synd bara att han på senare tid hängivit sig åt hiphop-buskis...
Ikväll skall jag kolla in "Walk the line". Kan bli minnesvärt.
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar