”Depeche? Är det inte det dom som låter som Kent?”

"Hey vackra, svenska skiva!"

De säger att det är kris. Att ingen köper deras saker längre. Att det inte går att leva om de får in sina stora pengar.
Jag kvittrar ju såklart om skivbolagen. De tar död på sig själva minst en gång i veckan. Eller de vill få oss att tro att skivan måste vara så dyr för att det skall gå ihop.
Om man nu stannar upp lite och tänker efter. Alla vet ju vad det är man får ”extra” om man köper skivan, en plast bit och förhoppningsvis ett litet häfte där det tex står den fruktansvärt lärorika ”tack till”-listan.
That´s it!
Inget mer för ”-Då går det inte ihop serú”

Jag köper inte det längre, för hur kan det då komma sig att de flesta små skivbolag viker sig dubbla för att ge skivköparen det där lilla extra? Vad jag vet så lever även dessa skivbolagsfolk och har hälsan.
Bara senaste veckan så har det kommit några skivor som jag gladeligen slantar upp extra för att få äga.


Montys Loco

Först ut är Montys Loco, som spelar avslappnings musik för folk som bryr sig. Deras skiva, från skivbolaget Nons, är svart med silverrelief tryck. Materialet är en mjuk sammetsimitation. Väldigt vackert! På insidan möts man av två fickor, en för boken och en för skivan. Låtarnas namn är trycka på insidan, även de i silverrelief.
Sen kan man ju diskutera om det är lämpligt att förvara skivan i något som mest kan liknas vid en tunn, mjuk plånbok. Men funktion bör aldrig gå före form.


Monys loco/Pascal

Exempel två är Novotons (är det bara jag som tycker det låter som ett elbolag?) släpp med utflugna gotlandstrion Pascal. (Se bilden längst upp.)
Även detta omslag är mattsvart, men här är det lite mer traditionella papperskonvolutet som håller skivan på plats. Däremot har man inte sparat på trycket. Vis av mina få år i tryckbranschen så kan jag säga att det måste kostat skjortan och byxorna att få till det! Det är även här relieftryck, i guld, och när man öppnar fodralet så är själva bädden skivan sitter på helt i GULD! Det är väldigt exklusivt, på gränsen till smaklöst. Fast det funkar perfekt till Pascals dogma-rock.

Jag hoppas att det här kommer att fortsätta, att det läggs ner lite möda och tanke hur förpackningen ser ut.
Tyvärr känner jag mig mer och mer lurad av de stora bolagen som tar ut höga priser och sedan ger mig en standard förpackning. Bu till dem!

Sedan kan man ju diskutera om det inte i slutändan ändå är så att det är musiken som avgör om man köper en skiva eller inte….

Tillsist:
Alltså, en lunchrestaurang (vi kan till exempel säga att den ligger på utsidan av Saluhallen) som inte år 2006 kan erbjuda ett vettigt vegetariskt lunchalternativ på hela veckan (jag kollade menyn) bör förpassas till boken ”Dit vi inte går”.
”-Vi kan nog/kanske/om du tjatar/hoppar på ett ben röra ihop lite grönsaker och pasta.”
Nej, det håller inte vänner.

Jag börjar bli mer och mer nervös inför söndagens mastodont konsert. Kommer jag att få på huvudet om jag har på mig en tröja där det står ”Depeche? Är det inte det dom som låter som Kent?”
Mest orolig är jag för att allt bara är stort och farligt.

Jerry Boman