Tack för allvaret.



Hello Saferide a.k.a Annika Norlin har växt sedan senaste gången i Göteborg. Nu är hon ett helt band, med bla Andreas Söderlund (Niccokick) på gitarr.
Mer folk byter ju för det mesta mer ljud och mer av...ja allt.
Men det är när Annika i sista sången "Highschool stalker" ställer sig själv på scen som det blir helt magiskt. Ja, hon har lite sånghjälp vid sidan av men det enda man ser är Annika och hennes stora stora gitarr.
Det är ju trots allt en helt fantastik poplåt den där om tjejen som vet för mycket!
Knivskarp humor och omvända könsroller. Om små små händelser som leder helt fel. Om besatthet som egentligen bara är söt.

Men tillbaka till början.
Det här med att ta med sig ett band är ju såklart bra. Man får mer för pengarna och det är ju alltid kul.
Fast jag vet inte om det just hos Hello Saferide tillför så mycket. Söderlunds gitarr stör faktiskt mer än den blir "extra delux". Något tillförs iallafall när han sätter sig vi pianot, men annars kunde man varit utan honom.
Ungefär samma sak med batteristen och basisten.
Med såpass starka låtar som Annika hela tiden skämmer bort oss med så räcker det att man är en, högst två.
Krångla inte till det.



Kristian Anttila hoppade ner på oss runt 2003. En svartögd göteborgare som tog livet på allvar. En popandrogyn som satte texterna främst. Berättade hårda storstads historier med neonbelysta melodier.
En ny Thåström minus punkattityden.
Nu kommer platta två ut, Innan bomerna, och berättelserna är lika hårda som förut. Ingen pardon. Korta, hårdkokta låtar som känns som en simtur i cement.
Allt till slagkraftiga poptoner.

Jag gillar att det finns folk som tar det hela på allvar. Inget påklistrat postironiskt allvar utan "den riktiga sanningen". Kristian ger mig saker som jag är för feg att själv tänka. Det kan till en början låta som det inte finns någon finess alls, men mitt i det här avskalade berättande hittar man "den riktiga sanningen".
På samma sätt som Henrik Berggrens sanningar, kastar Anttila sakernas tillstånd rakt i ansiktet på oss. Då behövs det inte många ord.
----------------
EXTRA: Mellan ovan nämda artister smög sig Fontainebleau in. Några grabbar som knappt är torra bakom öronen men jag uppfattade det som större än brittsommar! På svenska med attityd! Multivitamin och Redbull för höstkvällar.
Nu tänker jag göra att i min makt för att få tag på deras debut EP. Den skall tydligen finnas där ute någonstans. Vet du var? Sänd iväg ett brev till mig: jerry.boman@tv4.se
Jag villa ha mer mer mer Fontainebleau!
-----------------
Jerry Boman

2 kommentarer:

Fanny Bildsten sa...

Visst är Anttila begåvad och nya plattan har definitivt infriat förhoppningarna. Snart kommer en stor intervju med mannen, myten Kristian läggas upp på Revolver, missa inte!

Nokota sa...

Hey, you have a great blog here! I'm definitely going to bookmark you!
Nokota