Byggarbetsplats estetik

Tänk om man var turist i sin egen stad. Om alla ens minnen från hur det ser ut, var saker ligger och vad människor heter plötsligt försvann.
En skrämmande men lite lockande tanke. Var skulle jag gå om jag var turist/nyinflyttad i Göteborg? Vad skulle jag hitta om jag gled ut i natten en vardags kväll mitt i sommaren när de flesta häckar i sommarstugan?
Man vill ju så klart hamna på ett ställe som man blir positivt överraskad av. Något som känns storstad. Något som lirar bra musik. Ett ställe där människorna är trevliga.
Framför allt vill man hitta det där stället som man tror man nästan är helt ensam om att hitta. Stället på den ruffiga bakgatan som visar sig innehålla en diamant till hak.

Jag skulle helt enkelt vilja hitta NEF!
I tider av byggexplosion på den nya Pedagogen så får Nef finna sig i att stuva om uteplatsen då och då.Och det blir bara bättre och bättre varje gång.
När man sitter där ute och feströker befinner man sig på Göteborgs mysigaste, mest urbana plats. Jag menar, det känns som man sitter mitt i en brädgård och runt om tornar stålskelettet av den inte helt färdiga skolan upp sig! Det är mitt i stan, på en numera ruffig bakgata, det är röda lampor, det luktar sågspån och det är bara så mysigt. En storstads-bar-arkitekts våta dröm.

För att ta sig in få man numera gå på några skönt gungade plåtlämmar kantade av byggarbetsplats estetik. Som leder en in i det allra heligaste. In i lokalen med Göteborgs trevligaste människor. Inte för att jag känner dem alla men alla verkar så glada och uppfyllda av ett "gött" lugn. Jag har då aldrig sett någon bråka eller hålla på där nere.
Onsdagkväll betyder numera VS på Nef. Sommarklubben som är en skön hit sedan förra året. Den här kvällen är det Lo -fi -fnk och från Göteborg nydisco-duon The Similou.

Att Lo-fi få börja kvällen ser jag som ett hån mot god smak! Man brukar ju alltid spara det bästa till sist. Men förmodligen beror det kanske på en överpatriotisk bokare eller något i den stilen.
Lo-Fi Fnk gör stadens soundtrack. Det är vårat soundtrack, till våra liv. Vi som gillar att svettas stan runt sena sommar nätter. Vi som inte kan bestämma oss om vi skall leva livet eller leva livet lite snabbare.
Det är funk som slår undan benen på en. Ett rakt snitt och så står man där på knäskålarna. Men dansa det kan man göra ändå. Klart bäst är "Unighted". Hela hallen! Hela hallen!



Underbart är som bekant kort och vips är det över. Springer på Mono/Irene/Laurelmusic Tobias och han kränger, på sitt sköna framfusiga sätt ,på mig ett fanzine. Kul att någon gör det på papper 2005! "Baby I love you" (du kan hitta den på Blenda) heter den lilla vackra skapelsen...Jag erkänner jag har ännu inte läst hela men det jag läst är välskrivet och bra. Tack Tobias, mer värt än de fjutta pengarna du skulle ha!
Sen är det dax för The Similou. Frågan är om jag överhuvudtaget skall kommentar dem? De är skitmesiga och prefabricrade tråkmusiker. Max Martin goes disco. Inövade poser och bara dumt. Nej rakt ner i Åhléns cdreaback med er!

Funderar på vägen ut om inte Nefs utegård ändå är den vackraste platsen på jorden om inte havet och himlen fanns...

Jerry Boman
lyssnar på Vapnet idag