Festivalglöd eller festivaldöd?

Först fick nya Som en dröm-festivalen ställa in. Sedan föll Hultsfred som en fura och nu har Arvikafestivalen det svårt med pengarna. Vad är det som händer med festivalsverige?
Jag drog i väg några frågor till festivaler jag gillar.

De som svarat är: Som En Dröm-festivalen, Talvatisfestivalen, Island in the sun, Cosy Den-festivalen, Popaganda, Emmabodafestivalen. (Eventuellt kommer det in fler svar.)

Bäst musik vid husvagnarna

Musik Enligt Jerry-Jerry presenterar under Emmabodafestivalen stolt "festivalen i festivalen"!

Sedan 2006 har det varit på husvagnscampingen som de finaste, närmaste och mest innerliga spelningarna genomförts under Emmabodafestivalen. Så även i år!
I år håller jag till vid husvagnarna, vid en minibuss med ett stort blått tält (ni kommer hitta det, titta efter Indiedagis-loggan)
Du får med andra ord två festivalen till priset av en!

Följande artister kommer i år: Monty, Tobias Fröberg, Lisse Dancefloor Disaster, Azure Blue och popikonen Gustaf Kjellvander.

Alla heter Glenn i Göteborg

När Manchesterklubben The Haçienda slog upp dörrarna i början av 80-talet var det med intentionen att skapa en kyrka. En kyrka för musiken, för dansen och festen. New Order var med och klubben fick mycket pengar från deras skivförsäljning som vid den tiden var enorm. Den nya tidens dansmusik kom och The Haçienda blev stället alla snackade om, långt utanför Manchester. Hela Europa snackade om den här nya kyrkan.


Museum of Bellas Artes tar oss med till 80/90-talets Manchester. Det är ett uppdaterat lofi dansant ljud som möter oss. En tripp, inte självklart dans i nyktert tillstånd men precis som New Order funkar det bättre efter berusning. Jag lägger ingen som helst värdering i det.
MaBA bygger sakta upp sin kyrka och det passar utmärkt under betongen på Trädgården. Stundtals är det vackert, andra stunder skitigt men hela tiden rytmiskt.

Le super Supercool

Jag har totalt tröttnat på klubbtexter som börjar med "Snöra på dig dansskorna". Speciellt när det gäller synthorienterade band. För det går att göra rytmbaserad musik med maskiner utan att det tvunget ska dansas. Jag vill se ett band, inte ett djset.

Jurmo i mitt hjärta

När man kommer hem är minnet som starkast. Vad fan var det som hände?
Jurmo är en miniö så långt norrut på Åland som du kan komma. Runt 30 bofasta, en gästhamn och några rostiga jordbruksmaskiner på en äng. Det är ungefär allt.
För att ta sig hit från Sverige blir det till att åka minst 4 olika båtar, först stora båten från Kapellskär, buss i runt en halvtimme, sedan en liten vajerbåt mellan Prästö och Mickelsö, en lite större bilbåt i några timmar mellan Hummelvik och Lilla Hummelholm, buss i nästan en timme och sist en färja från Åva. För att tillslut sätta fötterna på denna himmelska plats. Från Stockholm tar det allt som allt runt 12-14 timmar… Det är med andra ord inte vem som helst som åker hit, speciellt inte från Sverige.

Jurmo vaknar långsamt

Ja, det där sista är en riktig mås. En död mås. Någon råkade ha ihjäl den genom att oavsiktligt träffa den stackars måsen med en porslinskatt.

På Jurmo kan allt hända...
Jerry Boman
Bloggar från Iphonen

jerry@jerryboman.se