Timo Räisänen!

Jag var i Huskvarna i helgen... eller om det var Jönköping? Skit samma, Popadelica vet ni!
Träffade ingen mindre än Sveriges trevligaste artist, Timo Räisänen, och vi snackade potatisodling, bra rubriker och så om det där bandet som var så bra i slutet på 90-talet men som ingen kommer ihåg vad de heter.
Nä, nu är det ju ingen mening med att skriva mer, kolla på klippet! Jag använder mig av mig lite ovanlig intervjuteknik, om ni inte gillar Timo kan ni ju alltid kolla in den.



Mer från Popadelica kommer inom kort!

Jerry Boman

Luftbrist, Håkanklass och nya låtar

Först:
Om du inte orkar vänta till i morgon, klicka HÄR för att lyssna på Kristian Anttilas nya låt!
Som vanligt är det en superhit! Kan den snubben misslyckas? Tror inte det!
(Du kommer till P3s hemsida med länken, hur länge låten ligger där vet jag inte, men just nu funkar det)

A Beautiful Friend är en fin korsning mellan Band of Horses mest storslagna symfonier och Jens Lekmans bästa vardagsrumsromantik. En skapelse som med trubbig kniv försöker skära sig ut från tiden som var. Brottas mer än vänligt med dåtiden, mjukt ilsket tar sig han sig framåt, mot i dag. Den här kvällen.
Det gör att allt känns nutida. Vi är med dig. Det är den gamla radions spruckna ljudbild och en vinterklar syn i melodierna. Vi visslar tyst, vill inte bryta. Missförstå inte, det här är allt annat än lofiradio, kanske mer en sorts rörförstärkare som målar sitt varma ljud över de CAD ritade låtarna. Det hade varit lätt för honom att villa bort sig, det låtar nästa för bra. Men så kommer det lilla svajet som gör det här mycket lysande.



Redan efter två låtar tar luften slut, packa in 40 personer längst in i Boulehallens nya trånga med gröna gardiner och du får se vuxna människor himla med ögonen. Grundskolans taskigt ventilerade svensksalar och dubbeltimmar flimrar förbi.
Det där stör en hel massa.
A Beautiful Friend är Pelle Ekerstam, ny skiva på gång, och i just den här källaren har han med sig Stockholm Strings och allt blir om möjligt ännu vackrare. Att höra så mycket stråkljud på så liten yta kan jämföras med att sitta väldigt nära en liten tv och på så sätt få en "stor" bild.
Men som sagt, snälla, gör något åt luften. Folk kommer svimma kära Boulehall.

Nyheter:
Ett tag sedan jag gav dig något nytt att lyssna på. Jag förstår att även om Spotify innehåller allt, så finns det mer. Det finns så mycket mycket mer.

Verkstaden
I går satt jag och i soldiset på en av stans uteserveringar med en öl i handen och frös. Ja, det är fan inte varmt än, men man måste ändå tvunget sitta ute så fort solen visar sig mer än en kvart. Samtalet ramlade in på Håkan, som det ofta gör. Vi diskuterade Håkans stora fördelar i det att han är en berättare, han utgår från sig själv men gör det ändå på ett sådant sätt att både han och jag kan känna igen oss. Det krävs stor talang för det kom vi fram till. Många är kallade och så vidare…
Det är just i texten som jag möter Verkstaden. Ett rakt på sak berättande som till en början har likheter med barns huvudfotingar. Vem bryr sig gubben har tre armar så länge han ler och har hatt? Det är där Verkstaden svänger till det, för mitt i allt detta är det faktiskt viktigt, gubben ler inte. Inte alls. Så lyssnar jag en gång till, tränger in i orden och får sätta mig på golvet. De har lurat mig. Det är inte alls ett barn som ritat, det är ett jävla geni som varit framme med pennorna!
Fram med mikroskopet och lyssna på den vackra berättelsen i, som handlar om dig och mig, om popen och livet och om den hisnade känslan av att vara odödlig när ens idol precis gått av scen.

Under de höga träden by musikenligtjerry

Okej, jag kanske gör något fult här, jag lägger upp låten så ni kan lyssna på den direkt här på bloggen… Men jag gissar att fler då tar chansen och att ni sedan hoppar in på bandets hemsida och lyssna på allt annat som de har att ge!
Det är stundtals Håkanklass på texterna vänner!

Bonusinfo: En av medlemmarna är ingen mindre än Annika Forsberg. Ni vet, This is love/The Sorayas-Annika. Nu vet ni det när frågar ploppar upp i höstens På spåret…

Det finns mer att lyssna på:

Mine To Keep
Lyssna framför allt på Take it from here… Helena Sundström smyger igång låten för att sedan gå över i en i Anttilanivå smittande handklappsrefräng. En marchlåt som går rakt in i min Ipod, och som kommer att göra att jag cyklar lite för fort i nedförbackarna!

The Deer Tracks
Brus och stämningsnarkomanerna Elin Lindfors & David Lehnberg har satt en låt på svenska! Som vanligt är det oöverskådligt vackert, minimalistsikt och vaggande. Det här är ljudet till askförtätade luftrum, befriade från flygplan och helikoptrar. Ett norrsken utskrivet som noter.

Du hittar låten HÄR!

Thermostatic
I början av året fick jag en låt på mail. Thermostatic hade gjort en demo, verkligen en demo, och det fantastiska var att även de gått över till att sjunga på svenska! Jag fick lova dyrt och heligt att inte sprida låten vidare, vilket jag inte gjort. Men jag erkänner här och nu, förlåt, jag spelade låten ute både en och två gånger. Det kändes som världen inte fick gå miste om den här fina synthpopsången!
Så mycket bättre nu då när bandet lagt ut låten för alla att lyssna på!
Synd samtidigt att bandet i samma veva lägger ner, och som jag skrev tidigare, spelningen till helgen blir den sista… Ni gör det bara för att retas! Släppa låtar, bra bra låtar, på svenska och sedan lägga ner.

Thermostatic - Härifrån (demo) by Thermostatic




Jerry Boman

Älska Island!

I tider av Islandshat de luxe,både mot aska och ekonomiska tokerier, så passar jag på att tipsa om något riktigt gott från den lilla ön i det stora havet.



Mer av LAY LOW hittar du såklart här.


När du kollat och lyssnat klart på det så hoppar du raskt over till den här pärlan från samma ö:
Dýrðin

Så där, nu gillar vi alla Island lite mer!

Jerry Boman

Jag kan kamma mig på armen

Det är med stor glädje jag kan bjuda på en riktigt riktigt bra låt i dag! Det har tisslats ett tag nu om Johannes Vidén, han har spelat både här och där och han har såklart åkt spårvagn med mig.
I dag ramlade det ner ett brev och en låt som faktiskt fick håret på mina armar att resa sig upp!
Det är ont om riktigt bra sångare som väljer svenska i den här genren. Oftast blir det bredbent och grabbigt, liksom öl och kastade tallrikar. Här är det mer sitta ner och berätta. Prata till punkt. Budskapet är det samma men framför med så mycket mer finnes.
Och texten är helt briljant, bara det att låten heter Självsabotören. Så bra! Varför kom jag inte på det.

Lyssna här:
Johannes Vidén & Bluebird Association - Självsabotören (Bitch Studios) by johannesviden

Om du nu tycker att det här är helt grymt så kan du ladda ner låten här i fin fin upplösning.
När du gjort det så glider du in på Myspace och lyssna på ännu mer låtar.
Sitter du sedan och trycker på ett skivbolag så hälsar Johannes att det bara är att höra av sig...

Tillsist:
Aldrig får man vara riktigt glad, för detta är också dagen när beskedet att Thermostatic lägger ner. Väldigt tråkigt tycker jag, de har gett mig många stukade fötter genom åren. Och de är ju väldigt trevliga människor också!
1 maj blir sista konserten i Göteborg och ni som är där bör ta chansen att se det här bandet en sista gång. Eller bör och bör föresten, ni SKA gå dit! Jag kommer ringa efteråt och fråga om just du var där!

Jerry Boman

Likt en reklam för tvapparaten

Platsen är Hammarkullen, ett betongäng till förort utanför Göteborg. Husen sträcker sig upp mot himlen, tillräckligt högt för att hålla drömmen vid liv, men inte så att någon kan nå stjärnorna från taket. Allt är inom räckhåll fast du kommer aldrig lyfta. Just den här dagen pressar sig en kil av hopp in mellan husen, en strimma framtid som värmer upp själar i istidskoma. Det är karneval och färgen är tillbaka. Ett tåg ringlar sig livfullt över gatorna, rinner sakta och ger liv likt en brunn i en stenöken. Plötsligt känns inte stjärnorna så långt borta. Du kan om du vill. Det finns möjligheter även om du inte tar dig upp på taken, livet kan vända, och den svängen börjar alltid närmast marken.

Det är till den miljön det går när jag lyssnar på Martin Senter. Han är det vackra sambatåget, i stor kontrast till hans svarta Myspacesida. Jag vill dansa! Replokalens desperation når genom väggarna med hjälp av en snirklig galet slängig (och svängig) gitarrslinga. Martin är den fina kopplingen mellan punken och orkesterpopen, frenetiskt spelade på kongas och sist men inte minst är rösten "jag missade sista tricken hem" skön.

Nu ska du inte bli förvånad, det är alltså inte samba, det är inte frukt på huvudet i hans värld. Martin är inte ens från Hammarkullen. Det är desperat och svart. Ändå vänder det min blick åt helt andra håll. Precis som all stor pop.

Stort tack till begåvade regissören Mats Udd för den här länken! Samme Mats som i dagarna hade 100.000 tittar på sin Jonathan Johansson video!



Jerry Boman

Mer bilder på bra saker

Jag fortsätter Youtubebonanzan med klipp från Noels:





Johan Hedberg har släppt ny skiva! Och jag är inblandad genom att jag spelat in en livelåt, kul!

Tada Tátà åker på Englandsturné... om nu inte askan kommer mellan.
Och JA det är Cosy Den-Mattias i egen hög person som spelar till vänster! Äntligen kom den killen upp på en scen!

Jerry Boman