Hej Stockholm liksom. På riktigt!

Vilken lördag, vilken lördag. Göteborg la sig i bakhåll och tog över hela Debaser Medis! På scen hittades Love & Happiness och Daniel Gilbert. I djbåset i baren hittade man mig och Anna aka Hej Stockholm!. Vilken fest! Mer om det senare.
(Nu spelade även Erik och Sandra, som just är Send in the clowns, på stora golvet. Det gjorde också Gustav Gelin och Jonas Markbäck. Men de spelar hela tiden så jag tar och kallar detta Göteborgskvällen i mitt minne…)










Foto: Erik Dellgren, Send in the Clowns

Jag gjorde mer än spelade skivor denna natt. Ni som var där kanske såg de fina projektionerna under Love and Happiness spelning? Ja men visst, det var er dubbeljobbande Jerry som fixade till dem live! Där och då, jag stod till vänster om scenen och försökte tolka musiken rent visuellt. Om jag lyckades… Kolla på klippen nedan, speciellt vid 00.22 i det första klippet är det i mitt tycke rätt gött!





Där sattes projektionsribban för alla förband i stan!

(Om du är ett band/artist i Stockholm, hör gärna av dig om du vill ha fina projektioner, så ska vi se vad för något roligt jag kan hitta på! jerry@jerryboman.se)

Jag tyckte så klart L and H gjorde en dunderspelning, men jag är också part i målet…

Lite senare ställer sig Daniel Gilbert på scen, och jag gillar det som fan! Han är rutinerad som få, men får det ändå att kännas vibrerade nytt när han nu går solo… ja, om någon nu missat eller inte riktigt fattat så är det alltså Hurricane Gilbert vi snackar om, den samme som var med och startade Broder Daniel, samme kille som var med i Siesta och som du numera kan se i Augustifamiljen som underhåller i På spåret. Det är alltså denna överrutinerade kille som fortfarande inte verkar ha tröttnat på nya utmaningar. Som fortfarande verkar ny utarmad från replokalen, med hela den nya sköna världen framför sig.

Det finns andra från samma "gäng" som inte klarat åldern lika bra… jag hoppar att nämna namn.

Bäst är Bordeline. En svepande, dovt dämpad historia som biter tag i min nacke. En riktad berättelse, där man aldrig riktigt får veta om den berättas i jag-form eller som en uppmaning till någon annan. Mycket fint.

Överlag har Gilbert en ton som verkar… åh nej, nu kommer odet: ärlig. Han verkar inte ha tänkt så mycket, nu ska det låta si eller så, han har bara gjort. Då blir det också överlägset bäst.

Med sig på scen har förresten Daniel ett riktigt fint ställ, bla hittar man två härliga killar från Division of Laura Lee och Nils Dahl från bla Steget. Mycket härligt samspel, de har roligt tillsammans det märks! Och ännu en gång kommer det, Daniel sprider bara bra känslor kring sig, som om han plötsligt har upptäckt något nytt. Något nytt som han ändå bemästrar. Som att gå på en riktigt bra företags kickoff, något som verkligen skjuter en framåt. Tack Daniel!


Efter det var det så dags för kvällens riktiga fest att komma igång i baren. Jag och Anna, dvs djduon Hej Stockholm!, brakade på med höga och låga låtar. Vi spelade mycket Håkan, en del BD, en massa göttigt nytt med The Local Natives med mera med mera. Åh herrejävlar vad baren exploderade stundtals! När jag i min iver, strax efter Tapetklister med Jumper fått de flesta att skrika rakt ut, slänger på Håkans Ramlar är det armarna i taket från höger till vänster, bartendern tar sig för pannan i ren glädje och beundrar galenskapen! Vi får till ett riktigt bra golv, detta är alltså i baren på Debaser Medis! Ja jävlar vilken kväll!

Något annat som var riktigt riktigt roligt var när Anna smäcker på Gillar Gillar Inte med Guldgossen och ett sällskap 10 meter bort ställer sig upp och skriker. Det visar sig att ingen mindre än självaste Guldgossen himself, med band, är i stan! Upp på golvet, tokhopp, dans och armar. Efteråt kommer många fram och frågar vad det är för fantastisk låt som Anna spelat! Riktigt kul!
Guldgossen spelar för övrigt på Obaren på tisdag!

Andra höjdpunkter under kvällen:

* Blümchens Heut' Ist Mein Tag får en kille bakom baren att fullständigt flippa av glädje. Han älskar låten med själ och hjärta!

* Min remix av Håkans Gullbergs kaj paradis, med extra långt sambaintro, genererar ytterligare skrik!

* Stunden då några killar önskar sig "Vad som helst med Kavalleriet" och sedan får fart på halva stället med sin glädje!

* Love and Happiness-Niklas sjunger, lutad mot en pelare, innerligt med i hela David & the Citizens Now She Sleeps in a Box in the Good Soil of Denmark.

* Och, som vanligt, när man spelar Carl Carlssons Slangbacken börjar alla dansa. Utan att ha en susning om vad det är. Carl, du MÅSTE göra fler danslåtar!


Tack för en underbar kväll vänner! Jag vet inte, det låg något i luften, jag vill inte säga att det var Göteborgsluft, men nu vet jag att det går att få Debaser Medis bara att dansa!
Hör av er till er favoritklubb och önska att Hej Stockholm! får spela skivor. Ni kommer ha så jävla kul!

Tillsist:


Ska ni lyssna på ETT band just nu är är det Circus Circus Casino! Jag vet inte, men att de har lyckats hamna under radarn hos de flesta är mycket märkligt. Förklaringen kanske stavas deras hemstad, Amsterdam. De flesta kollar bara på England när de letar ny musik.
Jag spelade två låtar med dem i lördag, Did they become carnvores? och Bez, båda gångerna var folk framme direkt och skulle ha bandets namn…

Vilken klubbbokare fixar flygbiljetter?

Jerry Boman

Odrömmen slår in och jag gillar det

Rysskylan har inte gått ur jorden. Det är en onsdag i januari, fattigaste onsdagen på hela året. Jag förstår att de flesta stannar hemma, men det är trots allt helt gratis och på scen står bandet som gett oss alla myror i huvudet.

Om det finns en amerikansk dröm så borde det rimligtvis finnas en svensk. Det är inget vi pratar om så mycket, man ska vara prydlig och hålla drömmen levande men inte tala om den. Inga storslagna planer på frihet. Framgångs drömmar ska inte yppas. Var tyst och håll dig i ledstången. Drömmen, den svenska drömmen, finns. I allra högsta grad. Hos dig. Hos mig. Hos din frisör. Den sitter på en pinne långt inne, rör förstrött på vingarna, sjunger sin sång. Ljudet låter dämpat, genom en filt. Kämpar för att slå in. Drömmen om att en gång uppleva allt.

Pascal är den svenska mardrömmen. Verkligheten som blev en overklighet, sagor om stängda dörrar, om tjurrusningar längs motorvägar som aldrig tar slut. Hammarslagen mot dina revben, drömmen har klaustrofobi. Ska det aldrig ta slut-tankar när strömmen går. Pascal är livet utan semester, utan söta små kattungar, utan slapstick, utan helger, utan… sakerna vi kommer ihåg. Minnet samlar på det bästa, svåra händelser har en kraften att ta sig bort. Kanske är det för att organismen ska överleva som det händer. Allt ter sig bra i minnets bakspegel. Pascal sjunger om allt det där vi raderar. De visar hur livet skulle te sig om det var reverserat, om minnet behöll endast det dåliga bitarna. Pascal förklarar helt vettigt antiupplevelsen. Sakerna som sker utan att någon kan bestämma om dem.

Det är mer nedtonat nu. Skriken är utbytta mot eftertänksamhet. De vet att vi inte bryr om skrik längre, vi har slutat lyssna eftersom alla skriker. Pascal backar hem, viskar, drar ner på tempot. Och vi kan bara häpet inse att vår nyfikenhet vaknar igen.

Pascal trycker långsamt sin kropp mot vår, knuffar i slowmotion med fullkraft. Pascal kör vår knäskål rakt in i ribbstolen, tusen små blodkärl spricker, huden spricker, drömmen spricker Någon ringer 112, ambulansen kommer, skakar på huvudet. "Han är tappad till Glädjen, vi kan inget göra". Får nya knuffar, nu mot golvet. Pannan träffar, huvudet studsar, ögonen svider. Pascal stryper oss sakta med uppriktighet. Virar handduken runt vår hals, drar åt och kastar oss till gamarna.

Drömmen finns. Men odrömmen som Pascal levererar är fan så mycket intressantare att lyssna på.

På vägen hem haltar jag.



Jerry Boman

Handen som föder

Åkte ut till Handen igen. Eller om det heter Haninge. Så säger de att det är Göteborg som är humorhuvudstaden, jag tror det är namnberedningen i Stockholm. Handen eller Haninge? Vem vet vad som är vad. Förvirring. Det är kul. Det är också kul när man ser de där två rullatorerna, gamlingarna släpps ut till våren. Det som göms på ålderdomshem kommer upp i tö. Jag är blyg som vanligt, men trivs ändå. Kirfest. Bra musik. Cosy Den-Mattias spelar The Just Joans två gånger på tjugo minuter. Bra.



Tre band. New Commuting Low gör sin första spelning.
Inom mig-inget. Blankt.



Band två är bättre. Mycket bättre. Korova Station. Effektiv punk. Nere bland rulltrapporna. Upp ner. Stötigt. Robottakterna. Fyrkantsvåg. Otroligt underhållande trummis. Sliter för tolv. Musik att vakna till. Rusnings frustration.



Jap Adaptors. Vackert. "Haningerösten". Långsamt. Tänk glasbruk, den upphettade glasmassan är trögflytande. Rött, varmt.



Sist. Det som några avfärdar. Det fina i inlevelse. En flykt från vardagen. Korova Stations trummis på ovanvåningen. Tio minuter känsla. Inre bilder.

Tillsist:

Cosy Den-Mattias bjuder på årets vits:

Har ni hört att Haga Badet åkte fast för innehav?


Jerry Boman

Söder om söder

Anna Berglund har gjort en ny låt, och en ny video! Det är värt ett helt eget inlägg, verkligen. Lyssna på texten. Briljant!


UMIUMI | MySpace Music Videos

På UMIUMIs sida hittar ni mer!

Jerry Boman

Trots. Trots allt.

Början på året och musiktävlingarna är lika många som antalet klamydiasmittade i indiesverige. Allt ska nomineras och tävlas i, att vinna är inget men ändå allt. Alla vill ha facit, hålla på det vinande laget och ingå i ett team. Det kanske är bra för många vad vet jag, själv bryr jag mig en smula mer om vad som är bäst just idag. Att tävla på det här sättet är när allt kommer kring bara ett sätt för dem som lever på någon annans talang att klia varandra på ryggen under en kväll, stå där och beundra sitt barn. Hoppas ungen är bäst i klassen, att den inte blir mobbad, att den har bäst kläder och att den inte drar linor innan skoldagen är slut.
Jag gillar inte när musik blir till en sport.







Hur som helst, den 29 januari är det Manifestgalan på Nalen i Stockholm och där hittar man faktiskt en del intressanta saker:

Avd. ROCK:
Skriet - Skriet

Det vore så roligt om jordens avigaste band kammade hem det, mitt framför näsan på traditionalisterna!

Avd POP:
Anna Järvinen - Man var bland molnen
El Perro Del Mar - Love Is Not Pop
JJ - JJ n° 2
Jonathan Johansson - En hand i himlen

Kan man inte stycka upp priset? Dela det på fyra, där varje del är värd lika mycket som helheten? Är du matematiker, snälla räkna lite på det. Jag vill så gärna se det ske, för det är trots allt så att den här gruppen är övermänsklig att rösta i.

Avd. SYNTH (Jag stavar det så, andra stavar annat)
Arvid – Andetag

Att Avid gått så många förbi är en gåta, storslagna låtar som du börjar lipa av lycka till!

Emmon - Closet Wanderings

Sveriges coolaste människa skrev jag en gång att hon var, och jag håller fast vid det.

Intressant också att se, Wonderland Records äger synthsverige…

Avd. OSIGNAT:
Den här avdelningen förstår jag mig inte riktigt på, tycker inte det finns något som heter osignat längre, det försvann samtidigt som Myspace uppfanns. (Fulmakten jobbar ju med Korpen Flyger, räknas inte det som signat då tex?)
Det är också stor humor att det här är den enda klassen som man skriver ut länkar till banden, som för att riktigt understryka att det handlar om band inte en jävel vet något om.

Jag håller tummen för:

Extended Heads

Som jag skrev i våras:
"Extended Heads är din totalt hänsynslöse kusin. Släktmedlemmen som berättar fläckisar för farmor, som spyr på julottan, som snor silverskeden och som släpper ut luften ur din grannes cykeldäck. Det svänger, och det är underhållning. En nobelfest i fack spelar punk. En välkommen-hem konsert där alla dör. Allt på en gång. Takterna går i vandra, rösten pendlar mellan mörker och skrik. Texten är oviktig men ändå viktig. Det går nog bara att säga på ett sätt, vi är inbjudna till ett jam som sitter ihop. En obehaglig känsla, kan vara det närmaste du kommer vampyrer på riktigt."

Fulmakten

Såg dem i november:
"När jag ser energiska Fulmakten, Christian Jolebys uppkäftiga band, på Debasers scen så kommer ordet flygande efter bara några sekunder.

Rymdpunk.

Fulmakten lyckas blanda det förbannade från punken, Jimi Hendrix exprimetella wah-wahpedal juckande och hjärtat från alla tiders soulstänkare. Och få det att låta som det mest självklara i hela världen! Det är snabbt, det är en smula adhd-rock och det är jävligt underhållande! Fulmakten är den felande länken, den som skapar nytt och som ger mig glöd ända in i februari. Christian brinner av iver, efter alla år bakom trummorna i CDOASS och Almedal så står han nu längst fram och kan inte stå still. Som om allt sittande har resulterat i en överskotts energi stor nog att driva en mindre stad."


Att sedan Årets live är ett enda stort skämt orkar jag inte gå in på. Känner mig som en tonåring i trots läge.

Tillsist:
Årets konsertkrock
30 jan i Stockholm
Almedal vs Fulmakten!

Jerry Boman

Frimärkspop!

Så mycket som hänt. Alla nya möten, alla nya människor, alla nya platser. Allt kanske inte går precis som man tänkt men att byta stad i just det läget känns som ett väldigt bra beslut. Så mycket nya personer jag lärt känna, människor som jag springer på både uppe och nere. Göteborg gjorde mycket av mig, men allt sker fortare här, så jag undrar vad Stockholm ska göra av mig när nätterna tagit ut sin rätt. Nu är jag bara lycklig över att få så mycket intryck.

Historien går så här: jag skriver blogg om musiken i Göteborg, Erik Dellgren och Sandra Bergman kör klubb i Stockholm, Erik kontaktar mig ang diverse band, jag tar tåget upp ibland och besöker klubben, trivs, jag tar ett avgörande beslut, flyttar till Stockholm, lära känna Erik och Sandra mer, får spela skivor på deras klubb, lär känna Eriks flickvän Fanny, Fannys startar klubb i Pet Sounds Bars källare, jag hänger där, träffar Pontus De Wolfe, går på Pontus klubb… och så en kväll är det dags för Pontus att spela nya låtar, på svenska. På klubben Hemma hos Fanny, på Pet Sounds Bar...

Han spelar ibland på ett litet träigt leksakspiano, och det sitter perfekt, det här är de små berättelsernas man. Inga stora gester, orden tassar fram till oss. Om livet i det lilla och så får jag då användning av ordet som slank ur mig häromdagen: Frimärkspop. Sparsmakat med intrument någon försiktig tamburin, lugn gitarr och några "bamparappamdam".

En av låtarna kan heta "I dina händer" (jag fick en skiva med mig hem, i ett Lejonkungen omslag…). Här slingrar orden, virvlar och stannar plötsligt upp, bildar ett mönster, om känslan av att ens kärleks beslut alltid är beroende av någon annan, rädslan av att bli bortvald på den avgörande dagen. Det enda man kan göra är att be om uppmärksamheten.









Något annat som fastnar är låten med:

Åh ser du dörren där
Jag svär den öppnar sig för
Mattias och Sheriffen vandrar
mörka gatan fram
Åh med en stjärnas glans för

Där finns ett ljus som aldrig går ut

Rösten spricker, är gäll och är helt oförstörd av tankar på hur det ska låta. Ackompanjerat av just en liten gitarr, en tamburin och en gitarr till. Väldigt väldigt vackert om vänskap.

Jag känner att det där, det som hände mellan 21.35 och 22.03 i källaren på Skånegatan, det var början på något. Jag har hittat något som jag vill att Stockholm ska vara, att det även här finns känslor som bara vill ut, till vilket pris som helst. Många tror att jag gillade musik från Göteborg bara för att den kom från Göteborg, det är/var inte sant. Jag tycker mer än något annat om musik/människor som gör saker för att de måste, till vilket pris som helst.

Jag har just upptäckt en ny Ulf Sturesson! Och eftersom jag gillar Ulf mer än de flesta popromantiker på svenska så kan ni tänka er!
En helt unik röst i ett jävla hav av tråk, Pontus De Wolfes premiärspelning är så jävla bra! Vackra ord, fina små melodier, en smula vardagsrealism blandas med romantiken. Likt en stor bukett blommor.

Frimärkspop!

(för dig som undrar, jag han är släkt med Lorne De Wolfe från Hansson de Wolfe United...)



Innan Pontus tog över hela kvällen så spelade Knudt Hill, som med band kallar sig Knudt Tourette. Det är bra, men en smula ojämt. Några av låtarna kan liknas vi My Darling You!, om de bott i just Stockholm. Andra sånger är lite för gubbiga, lite för mycket gitarr stilande. Texterna är rakt på saken, och det är ju bra. Men jag tappade inte precis hakan… kanske berodde det på att han den där De Wolfe stal hela kvällen.

Jag testade att sända live från Pets Sounds Bar igår, via Bambuser. Kolla här. Låter inte så bra, men jag gör nya test.

Tillsist:
Viktiga datum att skriva ner i handflatan:
23 januari: Hej Stockholm! spelar skivor på Debaser Medis när Love & Happiness och Daniel Gilbert kommer på besök. Kommer bli galet skoj!
27 januari: Hej Stockholm! spelar skivor på Mosebacke när Sidechild släpper skiva.
30 januari: Alemdal släpper skiva och spelar på Debaser…Alltså, detta är det första vi får höra från Almedal, det ska bli så sjukt roligt att höra hur de följer upp underbara "Från och med nu och 20 dagar framåt". Ni ska ALLA gå dit!

Jerry Boman