Mobilblogg och Indiedagis!

Följ hur landet ligger på Emmabodafestivalen via min Mobilblogg:

Klicka här!

Om du ska till Emmabodafestivalen missa inte det här:



Jerry Boman

Jag gråter och sen är det mörkt på scen.

Om jag blev tvingad att flytta från berget så skulle jag flytta till Möllevången i Malmö. Direkt.
Stadsdelen är precis så skön som alla säger, otaliga besök där har fått mig att älska kvarteren mer och mer. Där finns det sköna folket, svennebananer och latinos sida vid sida och där finns planetens godaste falafel:s. Jag tänker inte ta ord som "kontinenten" i min mun men ja ni hajjar...
När nu Möllevångsborna går ihop och fixar festival på egen hand, som de säger "av folket för folket", så blir det så klart en stor, härlig älskvärd gryta. Det är bara att gratulera Malmö och håna resten av landets krystade stadsfestivaler. Möllevångsfestivalen är alla asfaltsfestivalers moder och föredöme.
Det kanske är på tiden att lägga över ansvaret för stadsfestivaler på folket? De "Vetande" och "Styrande" brukar ju misslyckas lika fort som langosen tar slut...



Att Maud Lindström spelar på Möllevångsfestivalen är lika bra som det är dåligt att The Hellacopters spelar på alla festivaler i universum...fast liknelsen är rätt konstig...Hur som helst...jag menar bara att i Sveriges mest framåtsträvande stadsdel skall så klart Sveriges mest framåtskridande artist spela.

Jag gillar Maud mer och mer, efter spelningen på Hultsfred var jag helt såld och nu händer det igen. har inte riktigt bestämt mig än men tycker nog att det var ännu bättre den här gången med bara Maud ensam på gitarr.
Hon är så smart och skön, det är elakt utan att förnedra någon och om jag tycker att fler skulle lyssna och tänka efter. För det är väldigt märkligt, när jag tittar mig runt i publiken så är det kanske 80 % tjejer. Och det är ju inte dem som skall lyssna på Maud, eller ja de kan de ju göra, men de som egentligen borde höra Lindströms texter sitter förmodligen i en lägenhet och dricker folköl. Samtidigt som Eurosport rullar och kastar skuggsiluetter över Stjärnornaskriggubbarna. De som borde höra det här har förmodligen ett känsloregister som sträcker sig mellan "självmål" och "hattrick".

Maud sjunger om kärlek (ja jag vet att det kanske inte är rätt att skriva så men det handlar ju om kärlek, om verklig kärlek. Den där svarta skiten som kärlek också kan vara...) Hon berättar om hur det kan vara när man inte vill knulla med killen man tagit med hem, om hur det kan bli när klockan är fem i tre och framför allt sjunger hon den vackraste kärlekslåten som finns just nu.
Ok, jag började gråta den här gången också till "Hyllningsvisa till lesbisktsex". Det är så fint på alla sätt och så väldigt bra framfört. Igenkännings faktorn är hög och det är just en sådan låt som de där skuggfigurerna i lägenheten borde bytas ut mot, sälj allt som har med Stjärnornaskrig att göra och köp Mauds skiva nu med det samma! Kanske lär du dig något...


Inte mer ljus än så här...

Om nu Maud var helt prefekt och självklar på festivalens gator så var Pen Expers en väldigt konstig bokning. Alltså, jag tycker ju att Pen Expers är något av det bästa som landet har just nu, med mörk drivande musik och Alexander Arvmans spattiga djupa sång är herraväldet inte långt borta. Hey folket, ni borde ha Pen Expersposters på dörrarna!

Men att ställa det här fin fina bandet på en liten scen i Malmö Folkets Park, utan belysning klockan halv elva är näst intill kriminellt. Att sedan beskriva dem musikaliskt som "Detroit 1974" är bara märkligt...

Men trots att det kanske är tio pers som kommer så kör bandet på som hela stadion var där, Arvman hoppar ner i gruset, böjer och bänder sig själv och på varje vers. Trummisen står upp på pallen och resten av bandet kör i 230 rakt in i väggen. Det är skakande märkligt och helt fantastiskt! Sättet de tar sig an den här kvällen pekar bara ut vägen mot större saker.

Nu väntar jag bara på att resten skall fatta att Pen Expers är på väg mot underbara ting, att deras spelningar är något man inte får missa!
Stackars Malmöbor som var borta, ni kommer ångra er när PE kommer tillbaka och ni får betala hundratals kronor för att svettas tillsammans med svartlåtar i högsta klassen.

Bandet själva skriver att det var deras sämsta spelning någonsin...då säger jag bara: Om det där var lägsta nivån så stundar stora tider för er!

Läs vad jag skrev om PEs spelning på Henriksberg här.

Tillsist:
Till alla som skall till Emmabodafestivalen kommer här glädjande nyheter:

Indiedagis blir tre gånger så stort som förra året!
Kolla in följande lineup:

Torsdag 12:00: Almedal.
Fredag 12.00: Children Come On.
Lördag 12.00: Kristian Anttila.

Läs mer om Indiedagis här så kanske du fattar mer vad det hela handlar om.

...och dyk upp framför min husvagn på ovan nämnda tider för att lyssna på lysande musik! Jag är sprittande glad att kunna bjuda på ett band om dagen, eller egentligen är det ju de ohyggligt snälla och fina artisterna som gör hela min dag!

Ses där!

Jerry Boman

Indiedagis blir dubbelt så stort.

Jag vill egentligen bara berätta att Indiedagis vuxit till sig och blir i år dubbet så stort som förra året! Som vanligt blir det akustiskt och gemyligt brevid husvagnen.

För er som nu inte förstår något alls kommer här en liten berättelse:

Indiedagis startade förra året på Emmabodafestivalen. Det hela kan beskrivas som festivalen i festivalen. Det hela utspelar sig vid min husvagn och är konserter i all enkelhet med Sveriges bästa artister. Akustiskt och nära.
Förra året innehöll Indiedagis bara ett band, Irene. Men vilket band, vilken konsert!
Läs mer här.

I år så blir alltså Indiedagis dubbelt så stort!
Än så länge. Fler band kan ju tillkomma...

Men för er som skall till Emmabodafestivalen 26 - 28 juli kan ni hålla följande i minnet:

Torsdag 26 juli runt 12.00: Almedal på Indiedagis!
Almedal fattade nog inte själva vad det var de startade när de smällde ihop en hyllning till Håkan Hellström. Med livsbejakande pop rakt ut i nerverna och livespelningar bättre än allt har de frälst allas hjärtan. Jag håller fortfarande deras premiärspelning i Gamle Stan som en av de bästa jag sett...någonsin. En riktig klassiker.
På Indiedagis kommer det bli akustiskt och det kommer bli magiskt! Garanterat.


Lördag 28 juli runt 12.00: Kristian Anttila på Indiedagis!
Kristian Anttila behöver förmodligen ingen närmare beskrivning, det har ju gått några år sedan har för första gången slog knock på oss med sin svartapoetiskagladpop . I år spelar han överallt, inte mer än rätt tycker jag, här har vi fan i mig en av Sveriges bästa artister! Varenda låt är helt superb och pop på svenska kan förmodligen inte bli bättre än så här, jag blir så glad när jag hör det!
Kristians tredje platta kommer när som helst, eftersom de två andra har visat hur man kombinerar uppåtpop med svartatexter så är förväntningarna höga. Att Kristian nu spelar vid min husvagn är inget annat än ett mirakel, får man skriva att det är en "drömbokning"? Att få höra hans låtar i enkelt utförande är en unikt tillfälle att komma närmare texterna, att gå in under huden på musiken. Inte missa!
Jag möte Kristian i studion för ett tag sedan, kolla in här för att se och höra hur det gick.
Se hela intervjun här. Riktigt intressant tycker jag, men jag kanske är partiskt...

Spelningarna kommer äga rum runt 12.00. Jag kommer sätta upp posters på strategiska ställen så du inte missar något. Håll utkik efter Indiedagisloggan.

Tyvärr kan jag här och nu inte säga exakt var det hela äger rum, det beror ju på vilken plats min husvagn får på husvagnscampingen. Men Emmabodas husvagnscamping är inte så stor så du lär hitta vagnen lätt...Den är silvrig med ett orange förtält och kommer vara belamrad med Indiedagisloggor typ.

Jag säger det igen, de här spelningarna vill du inte missa! Ses där vänner, alla är välkommnna!
Gratis är gott och musiken kommer bli den bästa!

(Du vill inte heller missa något på "den riktiga" festivalen...Vilken lineup det är i år!)

Jerry Boman

Piaf, Love och Jag.

Välkommen välkommen! Kom in! Kom in i tältet! Marknadens bästa musikshow! Välkommen välkommen! Gott folk! Kom och lyssna på landets bästa artister! Välkommen välkommen!

I ögonvrån ser man knivarna hastigt blixtra till i strålkastaljuset. Publiken håller andan och en skäggprydd man lägger in överväxlen bakom den snurrade plattan, på vilken en kvinna är fastsatt. Hon ser mer och mer nervös ut, hennes paljett beströdda klänning böljar av fartvinden, av centrifugalkraften och av publikens förväntan.

Mannen med det vaxade skägget och den lilla mössan höjer sin arm...

Klonk!

Kniven sitter där den ska, några centimeter från kvinnans hår och publiken i det lilla tältet jublar! Skäggiga mannen ler och bugar sig djupt. Bandet börjar spela.

Surreal lovers är en cirkus av ljud, kulörta lyktor och vi tar oss tillbaka till 50-talet. En tid när varietésällskap reste land och rike runt med sina tält och uppträdande. Målet var att underhålla och samtidigt väcka nyfikenhet. För vem där ute på landsbygden hade mött en sådan sångerska, så extravagant, så filmisk?

SL är lika delar röda mattan i Hollywood som franskt 40-tal. Lika delar Courtney Love som Edith Piaf. Sekel av dekadens sveper genom Café Publik och Kolonis måndagsklubb den här varmfuktiga kvällen. Det kan inte finnas en bättre gata för SL att spela på! Andra lång skulle kunna vara Boulevard de Clichy utan historia.

Det är något väldigt lockade med SL musik, något mystiskt. Kanske i vissa drag lockande mot det förbjudna, ett ljudspår från väggarna på Moulin Rouge. En nystart bland de röda draperierna. En ny dag bland cigarrmunstyckena och kjolarna. En ny tid i förlustelsens Samarkand. För likt den Uzbekiska staden så bjuder Hanna Chawki och hennes mannar in oss till marknaden, de förför oss och vi köper siden och munblåst glas likt det inte fanns någon morgondag.

SL är svår definierbara som du märker. Ibland är det jazz, ibland munspelsblues och ibland är det någon liten medryckande visa. Hela tiden är det duktigt och väldigt eget. Men samtidigt kan man känna igen sig...Jag blir egentligen inte klok på vad det är jag har lyssnat på, bara att jag har ett leende upp till öronen när jag går hem. På ett sätt blir den indiska hämtmaten från Bombay en perfekt inramning på kvällen...Kanske var det indo jazz jag hörde?

Tillsist:
Alltså, jag är en ohyggligt blyg snubbe när allt kommer omkring. Jag har svårt för det här med att någon känner igen mig. Det jag vill säga är att jag faktiskt inte är dryg, bara blyg. Och jag gillar er alla för det ni gör, för er musik, för ert livsverk. Det borde vara jag som tar i hand och tackar, jag som bugar mig.
Men det är jag på tok för blyg för. Jag försöker skriva om er här istället.
Fortsätt gärna hälsa på mig, jag kanske kommer över den där blygheten...Tack för att ni förstår.

Tillsist2:
För dig i Malmö och alla andra: Möllevångsfestivalen har några intressanta grejjer i helgen, bla Pen Expers och Maud Lindström på fredag.
Så nu vet du det!

Tillsist3:
Humm... om jag inte såg fel där på Café Publiks innegård så var det baksidan av Blenda man såg...och där i fönstret låg en skiva med Vikingarna.
Humm...hyser Blenda folket hemligheter? Har de mörka fester där de lyssnar på gamla dansbands vinyler?

Jerry Boman

Mycket båtar just nu.

Folk gillar att dansa/skaka rumpa/ta en sväng om/svänga de lurviga eller helt enkelt Dansa Köping!. Det är ju så underbart befriande att bara ryckas med och skita i allt. Ännu bättre blir det när människan som spelar musik är bra på det han eller hon gör, att personen skapar något och inte bara byter skiva. På Glory Boat skapar man dansmusik, man spelar den inte. Underbart!

Jag har besökt den där båten några gånger nu, ibland har det varit lyckat och ibland inte. Det är som om stället vet att det är en båt och helt enkelt gör upp innan hur det skall bli berodde av väder och vind. Det är i allafall helt random om det blir kul eller inte. Men det är lite av charmen...

Nåväl den här kvällen på RioRio båten kanske inte var helt superduper men ändå väldigt bra, Gory Boat gör festen bra. Sen var det ju band också...



Först ut är Pacific!. Björn Synneby (Whyte Seeds) och Daniel Högberg gör Beach Boys för 2007, det är snygga sånger och elektroniska ljud. Och det passade mycket bättre nere i kajutan än i ett berg i Gamle Stan. Det är som ljudet komprimerades, de musikaliska idéerna fick ny fart och snyggsången blev ännu bättre. Det var bra då men ännu ännu bättre nu!

Pacific! är den bästa musiken att åka båt till. Många band i Göteborg försöker just nu dra nytta av havets tjusning, i bilder och i image. Men Björn och Daniel låter musiken tala istället för att lägga tid på massa image skapande aktiviteter. Låtarna är om hämtade ur en snygg tv-serie om båtar och havsliv. Det är bekymmersfritt och solen steker dig lätt brun.

"Sunset Blvd" är ett snyggt nerkok av det bästa från Brian Wilsons samlade karriär, med fokus på soloplattorna. Det är nästan så jag kan se Brian i dimman, hur han sakta vankar av och an med ett leende på läpparna.

Samtidigt som det är Wilson-ish är det nutid och uppdaterat. Bandet har inte bara snott rakt av utan hittat något eget, det är ljudet av stränder mitt i hamnen. Tänk "Polskastranden". För er som inte hittar så gå till Röda Sten och fortsätt sedan söder över...efter cirka 300 meter hittar ni en lite strand remsa, med fin utsikt över oljeraffinaderierna på andra sidan älven. Just där skulle Pacific! ljuda som finast.

Sen är det ju lite roligt att Björn är så lång att han slår huvudet i taket när de spelar...

Konserten går över i dans och Glory Crew (eller om det var "it´s(ITS)...it´s(ITS)!!!") får mina ben att leva. Tack!



Ja, det där är alltså The Touch. De gör dansmusik live. Märk speciellt den numera populära "knuten hand och veva med armen" gesten...
Jag dansade så då måste det varit bra. Det enda jag saknade var de fina kläderna som de hade i Hultsfred, någon form av guldfärgad kroppsstrumpa. Nu var jag inte kvar till slutet så det kan hända att de gjorde klädbyte...

Det finns inte så mycket mer att skriva om The Touch, frågan är om de är ett band eller något annat. De gör dansmusik och lyckas bra. Inget speciellt utan "bra".

Det var en "trevlig" kväll på båten, inte den bästa och inte den sämsta.

Tillsist:
Ikväll går vi alla till Kalejda och grattar Boat Club till deras skiva.
Läs vad jag tyckte om Boat Club här.
Mycket båtar nu...

Tillsist2:
Det är nu helt konfirmerat att en taxi från Järntorget och upp på berget kostar 72 spänn. Exakt. Bra att veta när man är slö och utan pengar...

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg

En lista på halva vägen.

Halva årets:

Väntan: Irene är på gång med nytt album...och det låter galet bra!

Festival: Rip It Up. Bättre line up kommer aldrig finnas...

Låt: Hatis Romans "Indieland". Perfekt iakttagelse.

Textrad:
I wanna kick your ass couse you got a nice ass
The Bombettes

Konsert: IdaMaria på Hultsfred. OH-MY-GOD!

Cover: Leila Ks "Elektric" framförd av The Sweptaways.

Kväll: 2 Juni på Join Our Club. Både Lola och Tikkle Me under samma kväll, magiskt!

Dans: "Dansa Köping!"

Band: Pen Expers.

Genre: "Strutpop". Johan Hedberg får mig att skapa ny genre.

Snack: Dan Treacy på Rip It Up. Läs kommentarerna...

Comeback: Cosy Den.

Arrangör: Koloni.

Bokning: Kristian Anttila spelar på Indiedagis dvs vid min husvagn på Emmaboda!

Bild:

Tid: 1 januari ca 03.12 Stockholm

Tillsist:
Torsdag: GloryBoat och The Touch.
Fredag; Boat Club på Kalejda.
Lördag: Ny tid Ny strid på Henriksberg med Love Is A Burning Thing.

Så var det med det.

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg