Nu har det hettat till lite här på bloggen, speciellt under artikeln om Shade Tree. Trevligt att folk faktiskt bryr sig! Kolla in kommentarerna och läs artikeln, kanske tycker du också något? Gör din röst hörd!
Ikväll tror jag faktiskt att jag styr stegen mot Storan. Hello Saferide kommer att hålla en ensamkonsert… Kan bli väldigt väldigt vackert.
För övrigt tycker jag att Aron Grape bör adlas eller något liknade!
Jerry Boman
En halv konsert är inte en konsert.
Jag har stor, stor sorg idag. Har inte en aning om hur jag skall komma över det.
Las Palmas har typ ställt in i Bergsjön... Endast Simon skall köra, Calle är tydligen sjuk. Har bestämt mig att jag inte skall åka dit. 0,5 Las Palmas är inte hela Las Palmas.
Detta var det värsta som kunde hände just nu, jag skulle verkligen behövt en "lyfta-på-taket" konsert i regnet.
Hur skall jag ta mig igenom detta svarta hål?
Jerry Boman
Las Palmas har typ ställt in i Bergsjön... Endast Simon skall köra, Calle är tydligen sjuk. Har bestämt mig att jag inte skall åka dit. 0,5 Las Palmas är inte hela Las Palmas.
Detta var det värsta som kunde hände just nu, jag skulle verkligen behövt en "lyfta-på-taket" konsert i regnet.
Hur skall jag ta mig igenom detta svarta hål?
Jerry Boman
Duktigt, tråkigt samt en och annan supertrummis.
Du slår på tven. De skall visas en "så-gick-det-till-när-vi-gjorde" den nya svenska stor filmen. Verkar ju spännande att se.
Efter det radas det upp klipp efter klipp när skådespelare gör bortsig, när micen syns i bild och så alla dessa ändlösa intevjuver med skådisar som säger hur OTROLIGT roligt det var att spela in. Hur FANTASTISKT vädret var. Hur NÄRA alla i teamet kom varandra...
Allt är bara ljug och man vet att filmen förmodligen är kass men de gjorde det för pengarna.
Där någonstans hittar vi Shade Tree som spelade på Jord igår kväll. Kanske inte det med pengarna, det var ju som tur var gratis, men uppsynen "vi-har-det-så-trevligt-både-här-och-i-replokalen".
Det låter som Bo Kasper i en hiss på NK. Polerat och fint, men man glömmer det så fort man hört det. Som det perfekta soundtracket till en tråkig fest med kindpussar gäng i massor.
"Heeeeeeejjjj! Passar den här väskan till mina nya skor?"
Någon undrar om jag är likgiltig inför Shade Trees musik. Nej, det är jag inte. Jag kan aldrig vara likgiltig inför musik, det kan man aldrig.
Shade tree är tråkiga, men det berör mig. Jag bli förbannad.
Stan är full av talanger som tar musiken i i framtiden och så fick Shade tree en spelning. Är det rättvisa?
Nepp.
(Jag menar inte att ST är talanglösa, men de för inte musiken uppåt, framåt....)
I ärlighetens namn skall sägas att den sista låten i ordinarie set (tro det eller ej, bandet får komma in på extra nummer!) och första extranumret är faktiskt ändå rätt hyfsade. Fast det kan ju bero på att jag har genomlidit en bunt kassa låtar och inte har någon gard kvar.
Och så har ju sångaren Carl Jönsson en galet bra och spännande röst... som tyvärr inte används på bästa sätt. Synd.
Jag tar nu och gör en liten uppdatering av några grejer som hänt sedan jag skrev senast:
Torsdag: Sticky Fingers och They live by night. Jag upptäcker att bandet utvecklats enormt på några månader och att Biffen är en formidabel, super-le-cool trummis och att covers kan var makalösa. Folk sjöng med och det blev bara härligt... tyvärr brände bandet av alla publikfriande låtar med en gång så det segade till sig i publiken mot slutet.
Fredag: Pustervik och bandet Caribou. Tre snubbar från Kanada. Två trumset och en gitarrist samt en fantastiskt vacker rörlig backdrop. Tänk om alla band började köra med projektor och små filmer till ALLA låtar! Åh du sköna värld! Ett galet röj blev det iallafall....
Höstens platta just nu: "Joy Division - Unknown pleasures"... She´s lost control hooo
Höstens pepp: Några dagar kvar till Las Palmas och Compute i Bergsjön! Be aware you förortsbor, yeah!
Jerry Boman
Efter det radas det upp klipp efter klipp när skådespelare gör bortsig, när micen syns i bild och så alla dessa ändlösa intevjuver med skådisar som säger hur OTROLIGT roligt det var att spela in. Hur FANTASTISKT vädret var. Hur NÄRA alla i teamet kom varandra...
Allt är bara ljug och man vet att filmen förmodligen är kass men de gjorde det för pengarna.
Där någonstans hittar vi Shade Tree som spelade på Jord igår kväll. Kanske inte det med pengarna, det var ju som tur var gratis, men uppsynen "vi-har-det-så-trevligt-både-här-och-i-replokalen".
Det låter som Bo Kasper i en hiss på NK. Polerat och fint, men man glömmer det så fort man hört det. Som det perfekta soundtracket till en tråkig fest med kindpussar gäng i massor.
"Heeeeeeejjjj! Passar den här väskan till mina nya skor?"
Någon undrar om jag är likgiltig inför Shade Trees musik. Nej, det är jag inte. Jag kan aldrig vara likgiltig inför musik, det kan man aldrig.
Shade tree är tråkiga, men det berör mig. Jag bli förbannad.
Stan är full av talanger som tar musiken i i framtiden och så fick Shade tree en spelning. Är det rättvisa?
Nepp.
(Jag menar inte att ST är talanglösa, men de för inte musiken uppåt, framåt....)
I ärlighetens namn skall sägas att den sista låten i ordinarie set (tro det eller ej, bandet får komma in på extra nummer!) och första extranumret är faktiskt ändå rätt hyfsade. Fast det kan ju bero på att jag har genomlidit en bunt kassa låtar och inte har någon gard kvar.
Och så har ju sångaren Carl Jönsson en galet bra och spännande röst... som tyvärr inte används på bästa sätt. Synd.
Jag tar nu och gör en liten uppdatering av några grejer som hänt sedan jag skrev senast:
Torsdag: Sticky Fingers och They live by night. Jag upptäcker att bandet utvecklats enormt på några månader och att Biffen är en formidabel, super-le-cool trummis och att covers kan var makalösa. Folk sjöng med och det blev bara härligt... tyvärr brände bandet av alla publikfriande låtar med en gång så det segade till sig i publiken mot slutet.
Fredag: Pustervik och bandet Caribou. Tre snubbar från Kanada. Två trumset och en gitarrist samt en fantastiskt vacker rörlig backdrop. Tänk om alla band började köra med projektor och små filmer till ALLA låtar! Åh du sköna värld! Ett galet röj blev det iallafall....
Höstens platta just nu: "Joy Division - Unknown pleasures"... She´s lost control hooo
Höstens pepp: Några dagar kvar till Las Palmas och Compute i Bergsjön! Be aware you förortsbor, yeah!
Jerry Boman
Släpp hundarna lösa det är höst!
Jag hade faktiskt glömt bort dem.
Hundarna. Från Göteborg.
Men de är viktiga, kanske för att de satte dansen i Göteborg innan Håkan. Jo, lyssna själva på de äldre hundlåtarna.
"Måndag kväll och jag e kär igen
Känner mig DUM DUM DUM DOBADIDANDEJ
Tisdag natt mitt hjärta vrålar, ropar ditt namn
Åh Elvis låt mig somna till en Rock 'n' Roll-psalm"
Den 13 oktober på Sticky Fingers ylar vi hela natten lång!
Och på samma ställe, Club Stereo, ikväll: They live by night.
Ikväll med en helt färskt cover från en platta som kom igår.... Jag kan avslöja att det har med Norrbotten att göra....
Kom dit och lyssna själva!
Jerry Boman
Hundarna. Från Göteborg.
Men de är viktiga, kanske för att de satte dansen i Göteborg innan Håkan. Jo, lyssna själva på de äldre hundlåtarna.
"Måndag kväll och jag e kär igen
Känner mig DUM DUM DUM DOBADIDANDEJ
Tisdag natt mitt hjärta vrålar, ropar ditt namn
Åh Elvis låt mig somna till en Rock 'n' Roll-psalm"
Den 13 oktober på Sticky Fingers ylar vi hela natten lång!
Och på samma ställe, Club Stereo, ikväll: They live by night.
Ikväll med en helt färskt cover från en platta som kom igår.... Jag kan avslöja att det har med Norrbotten att göra....
Kom dit och lyssna själva!
Jerry Boman
Come´n you people: hångla i höst!
Foto: Mikael K Jansson
Det kom en liten skiva till mig. Hello Saferide.
Det har pratats en del om henne, Annika Norlin, om hennes fantasi att bli lesbisk och hennes stalker tendenser.
Det var ett tag sedan jag hörde "My best friend" och föll direkt. Skönt med en tjej som lirar som har lite humor.
Tyvärr har ju inte de flesta det, alla flickor vill vara duktiga och tar i från tårna.
Annika har både humor och är duktig. Skivan är full av små små fyrverkerier och handklapp. Och som ni alla vet: Jag älskar handklapp.
Förutom diverse personer på handklapp så har ett väderfenomen fått plats på skivan. Uppskrivet bland alla andra musiker. Det är humor det!
Bäst på skivan är "Highschool stalker", om tjejen som visste för mycket. Jag undrar ändå hur världen hade reagerat om en kille sjungit samma sak. Förmodligen med avsky. Är det är jämlikhet det ?
Vidare är "Loneliness is better when you´re not alone" är en väldigt vacker sak om det eviga sökandet efter folk att sova sked med. Det är så man vill krama någon att försäkra personen om allt kommer bli bra.
Nu när jag läser igenom det jag precis skrivet så känns det lite "lilla vän-klapp på huvudet" och det var ju inte alls meningen. Jag gillar verkligen skivan!
Jag noterar att första spåret "Nothing like you (When You´re gone)" har en del likheter med Simon & Garfunkels "Scarborough Fair".
Men det lägger jag åt sidan nu, för det är en helt fantastisk skiva. Det är bara löjligt att jämföra, Hello Saferide är just nu, S&G var då och nu är alltid bättre!
Det här är den bästa skivan att hångla till på hösten 2005.
So come on you people: hångla på och lyssna till Annikas helt lysande berättelser!
Skivan kommer ut 28 september och 5 oktober kommer Hello Saferide till Göteborg och Storan.
Jag kommer vara där, du då?
-----
EDIT: Nya bud från skivbolaget. Hello Saferide kommer att spela akustiskt på Storan den 5 OKTOBER OCH med hela bandet den 7 NOVEMBER på Pustervik...
Vilken dag skall man välja? Båda?
-----
Jerry Boman
Jag älskar den mannen igen!
Jag och Håkan är årsbarn.
Vi är lika gamla, födda i olika städer men under samma år.
Jag i en liten stad på västkusten, han i en storstad.
Jag vet inte varför jag skriver det här men jag kan känna likadant som Håkan. Eller det som jag tror att han känner.
Allt handlar om minnen. Om allt man borde gjort och allt man gjorde men som man ångrar att man gjort.
Skillnaden är den att Håkan kan sätta ord på de här minnen på det mest fantastiska sätt. Han skapar stämning med ord.
Herregud killen är ett geni. Jo det kan du inte säga emot. Gör du det så har du inga känslor.
Jag trodde det var slut med det här när man gick på en Håkan Hellström konsert. Att han var slut, passé och en lite äldre snubbe. Att det mest var skrikiga femtonåriga flickor som gick igång på det här.
Men inte då, han sätter mig i "håret-reser-sig"-mode. Kanske inte lika mycket som förr men det finns där och det är inte bara nostalgi.
Det är fan i mig nära till tårarna under den för kvällen helt magiska "Rocken Roll ,Blåa Ögon". Vilken låt! 15000 knäpp tysta människor som en stund senare exploderar! Yohooo! Jag älskar Håkan igen!
Tyvärr är konserten lite seg i mitten med ett lång parti där Håkan leker pantomimclown och härmar alla instrumenten. Det funkar inte så bra, plötsligt blir man varse om att det är höst och kallt.
Även "Tv-serie-på80-talet"-saxofonen är bara tråkig. Vad blev blåset av? Viktor kom tillbaka!
Annars tycker jag Håkan är en riktigt taskig person. Kvällen inleds med en ny sång, som han sjunger gömd (inspelat?). En vacker visa om första folkölen och första dansen. Att spela få höra den och sedan veta Håkan skall ta semester ett långt tag framöver är taskigt! Som att säga: Kolla här vad som komma skall....men nu går jag och ni får höra mer sen...
Jag vet inte riktigt hur jag skall tackla Håkans semester. Han skall tydligen ha barn och allt.
Men jag kommer vänta här.
Håkan har en gång gett mig den bästa konsert jag varit på och jag vet att han kommer ge mig det igen.
Jerry Boman
Vi är lika gamla, födda i olika städer men under samma år.
Jag i en liten stad på västkusten, han i en storstad.
Jag vet inte varför jag skriver det här men jag kan känna likadant som Håkan. Eller det som jag tror att han känner.
Allt handlar om minnen. Om allt man borde gjort och allt man gjorde men som man ångrar att man gjort.
Skillnaden är den att Håkan kan sätta ord på de här minnen på det mest fantastiska sätt. Han skapar stämning med ord.
Herregud killen är ett geni. Jo det kan du inte säga emot. Gör du det så har du inga känslor.
Jag trodde det var slut med det här när man gick på en Håkan Hellström konsert. Att han var slut, passé och en lite äldre snubbe. Att det mest var skrikiga femtonåriga flickor som gick igång på det här.
Men inte då, han sätter mig i "håret-reser-sig"-mode. Kanske inte lika mycket som förr men det finns där och det är inte bara nostalgi.
Det är fan i mig nära till tårarna under den för kvällen helt magiska "Rocken Roll ,Blåa Ögon". Vilken låt! 15000 knäpp tysta människor som en stund senare exploderar! Yohooo! Jag älskar Håkan igen!
Tyvärr är konserten lite seg i mitten med ett lång parti där Håkan leker pantomimclown och härmar alla instrumenten. Det funkar inte så bra, plötsligt blir man varse om att det är höst och kallt.
Även "Tv-serie-på80-talet"-saxofonen är bara tråkig. Vad blev blåset av? Viktor kom tillbaka!
Annars tycker jag Håkan är en riktigt taskig person. Kvällen inleds med en ny sång, som han sjunger gömd (inspelat?). En vacker visa om första folkölen och första dansen. Att spela få höra den och sedan veta Håkan skall ta semester ett långt tag framöver är taskigt! Som att säga: Kolla här vad som komma skall....men nu går jag och ni får höra mer sen...
Jag vet inte riktigt hur jag skall tackla Håkans semester. Han skall tydligen ha barn och allt.
Men jag kommer vänta här.
Håkan har en gång gett mig den bästa konsert jag varit på och jag vet att han kommer ge mig det igen.
Jerry Boman
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)