Vackert och skrämmande.

Har precis kommit in på Stockholms central.
Det är en vacker stad det här. Speciellt på sommaren. Jo, jag tycker det. Himmelen är helt lila och solen går ner i skogen eller något annat långt borta. Det säger i alla fall inte plums som på västkusten. Men det är vackert på ett annat sätt som ni vet. Man vet när man skall gå hem.

Men det är en skrämmande stad. Blir helt livrädd när man åker överbroarna sista biten. Jag är verkligen en toklantis när jag är här. Hittar knappt på centralen.
Står fel i rulltrappan. Är vilse på en sekund. Blev lite rädd för en kvinna som satt på golvet.
Det är bättre med Faktum-Hasse i Nordstan. Han känns trygg ändå.
Spännande och safe.

Länge höll jag reda på hur många gånger jag åkt tunnelbana i Stockholm. Det var bara typ förra året jag kom över 20 gånger. Då hade jag alltid några stämplingar kvar på remsorna jag köpte när jag var här. Nu har jag slutat räkna, men jag är nog ändå inte över 30 än.
I morgon bör det bli n resa till festivalen och en hem.
Spännande och skrämmande.

Nu blir det hemmabyggd pizza hos syskonen Källs. Vi har FF hos deras föräldrar. Sprit, 6 liter vin och pizza. Kan bli en bra kväll.

Idag är det någon slags raggar träff i stan. Och de har säkert inte åkt tunnelbana alls. Ha!

Just det ja, maten slutar man ju såklart med en cigg. Musik enligt Jerry står ju som ni vet för feströkandet.

Jerry Boman

På lördag blir världen lite bättre.

I min hand håller jag just nu en samlingsskiva som kommer bli en klassiker. Årets viktigaste platta. Nått man berättar för småpopparna om några år.
”-Ja men ser du, jag fick den direkt ur Mattias hand”.
Tindrande småpopögon.

Det jag pratar om är samlingsskivan som indepop-lägenhets-Gud Mattias satt samman. Ni vet han som fixar galet bra konserter hemma i sin lägenhet i Bergsjön. Jag har skrivit det förr men skriver det igen: Tack Mattias för att du finns och gör det du gör! Jag kanske inte har samma intensitet som 20+ kidzen i din lägenhet, men jag njuter varje minut jag är där.

Skivan då? Ja den innehåller 19 spår, var av de flesta är helt unika för just den här lilla utgåvan. Skönt att höra att så många faktiskt bryr sig, att till och med spela in speciella versioner av låtar bara för Mattias.
Man hittar skramliga liveversioner. Inspelade på plats i den berömda lägenheten. Sibiria med en vacker gråtlåt, Surburban Kids with biblical names (med Mattias själv på tamburin!) funk:ar loss, Springfacory (som tydligen tog sönder högtalaren) och så en 24 minuter lång monolog/dikt av Mats Jonsson. Man hittar också låtar av Cats on Fire med en akustisk pärla, favoriterna Las Palmas på engelska, Matti Alkberg och så snälla Padington DC aka Calle Olsson.
Man hittar också embryot till Thehelpmeplease. Som vanligt vackert, spröt och ödmjuk. Jag kan sitta och räkna upp hela skivan… Det här är den viktigaste skivan sedan soundtracket till "Välkommen till festen" !

Att den här skivan finns är lika viktigt som luft.
Att konserterna fortsätter i Bergsjön är lika viktigt som vatten.
På lördag är det dags igen (Tyvärr utan mig den här gången, även Stockholm bjuder på fin musik i helgen.)

På lördag släpps skivan.
På lördag blir världen lite bättre.
Vem hade anat att det skulle ske i en lägenhet i Bergsjön, Göteborg?


U2? Nej, de är inte med på skivan, de är inte tillräckligt bra….

Jerry Boman

Mardrömmen

Med anledning av mitt förra inlägg kanske jag skall rekommendera er att springa till biografen och titta på It's all gone Pete Tong Ibizagenerationens ” 24 Hour Party People”, eller för dig som har det minsta musik intresse.
Fast att kalla filmen "komisk" är ändå att ta i. Den är tragisk fast fin. Som ett vackert one-night-stand. Tragiskt men fint.

Man börjar ju ändå tänka om….Kanske. Undrar vad som är värst, att förlora ögonen eller öronen? Är man döv kan man ju klara sig hyffsat själv… fast…

På lördag är det Stockholm som gäller! Minifestivalen Parklife i närheten av Gullmarsplan. (jag hittar lika bra i Stockholm som i New York dvs inte alls….)
Är ni i närheten så kom förbi!

Såklart ser jag fram emot Agent Simple och Mixtapes & Cellmates.

Jerry Boman

Mindre ljud, mindre känsla.

Nu har tydligen några festivalen i smyg sänkt ljudvolymen på konserter. Till och med under de rekommenderade nivåerna. SvD
Främst är det nog stadsfestivaler…trodde jag. Även Hultsfred körde under de angivna nivåerna, fast där säger att det var banden själva som ville ha det så….Det var ju i alla fall ärligt. Herr Bordahl hade lätt kunna plocka några poäng där. Även allas vår favortit festival i Emmaboda kör på låga nivåer, fast där känns det ju så klart rätt. Pop på Smålandsängar är lite bättre när man kan dricka vin och prata samtidigt.

Det är ju en bra sak, det där med att sänka…eller?
Jag vet faktiskt inte. Är det rätt att myndigheter skall agera mamma hela tiden? Går man på vissa konserter (läs minaretspunk) så vet man vad man ger sig in på, det skall kännas i kroppen. Klart man inte skall bli skadad men det är en kalkylerad risk. (Den kan låta som jäkligt naiv/tonårsdum dagens blogg rubrik…) Alla vet ju att man nästan alltid dör om man krockar i 110, men inte slutar vi köra i 110 för det…
Jag tror mer på information om riskerna än ”visknivå” på banden. Det kan ju ändå inte vara så att man skall höra bandets medhörning mer än högtalarna, som var fallet för några år sedan på Bananpiren när The Ark spelade. Gitarrist Jepson beklagade sig senare med att de trodde att publiken inte gillade dem längre ”-De så ju ut som om de inte hörde vad vill ville ha sagt och bara stod och snackade istället…

Nej mer information om att det kan vara farlig och gratis öronproppar istället för lägre nivåer. Eller följ Henriksbergs exempel och bygg om med senaste tekniken som gör att skjortkragen fladdrar trots att man inte blir skadad.

Jerry Boman
Vapnet, mitt Vapnet

När hade ni en låt på "repeat" senast?

There is a light and it never goes out
There is a light and it never goes out

Grannen på mitt berg har just nu avverkat den tjugotolvte rundan av Smiths "There is a light that never goes out". Jag tror det är några fönster bort. Hon sjunger med högt och ljust varje gång.
Antingen skall man bli förbannad, det blir ju lite tråkigt i längden. Kanske borde jag hytta med näven ut genom fönstret? Men det är ju en fantastiskt bra låt. Även nu, den tjugotrettonde gången. Jag kommer låta henne hållas. Så länge hon har god smak.
Frågan är vilken låt man själv skulle lira 20 gånger i rad? Just nu tror jag att jag röstar på "Good Vibrations" med Beach Boys. Man hittar något nytt varje gång.

There is a light and it never goes out
There is a light and it never goes out

Jerry Boman

Folket kräver livemusik!

Nu tänker jag bara ställa en rak fråga till er alla: Vad föredrar ni, livemusik eller inspelad musik?
Jag vet vad jag svarar: Livemusik. Den inspelade är ju bara ett substitut för att bandet som man vill lyssna på inte kan vara i mitt vardagsrum när jag vill.
Med det här resonemanget och om man kollade på publik reaktionerna igår på Nef så undrar jag hur tankarna gick. Party Puff People är ett liveband av Guds nåde (även om det bara vara valda delar på Nef igår …) När man då har dessa superbatterister på plats VARFÖR LÅTER NI INTE DEM SPELA HELA TIDEN?
När skivvändaren lirade så verkade det som folk dansade mest för att ”man skall ju dansa”. De tyckte säkert det var kul men…Annat blev det när PPP smart mixade in sig i setet. Hela stället lyfte! Finn & Co får den mest stelbenta byråkrat att knyta upp slipsen och svinga den över huvudet. Bratsens backslick åkte all väldens väg samtidigt som popsnörena virvlade runt i yster dans. Tokdans, samba, hopp och glädje skrik…i de få minuter som de fick spela. Sedan gick allt tillbaka till det vanliga igen. ”Oj oj nu måste jag dansa, så jag kanske får ligga ikväll”
Låt snubbarna lira när de är där! Folket kräver livemusik!

Jerry Boman