Nytt: Lovisa Negga släpper poplåt på Lule Sami/Lulesamiska
Då kommer det, ett ögonblick i svensk pophistoria sker på Storsjöyran 2012. För sist kör Ekelund & Co mästerverket Landet utan gränser. Och för första gången i svensk indiepophistora jojkas det på scen! Helt helt helt fantastiskt.
Nu har något nytt hänt. Hon heter Lovisa Negga och trogna bloggläsare känner igen namnet, Musik Enligt Jerry gjorde den första intervjun och berättade om Negga för flera år sedan.
Det nya som har hänt, det som kanske startade hos Ekelund, är att samiskan tar plats i det här landets popmusik. Lovisa Negga släpper idag, en dag innan samefolkens dag 6 februari, en samisk danspoplåt på Lule Sami/Lulesamiska. Med jojk.
Musikvideo: It´s a bird It´s a plane - Waiting around to die
All our lives rushing into the past
Waiting around to die
Waiting with you is alright
Så avslutar It´s a bird It´s a plane, tillsammans med Tensta Gospel Choir, låten Waiting around to die. När jag i våras skrev om skivan Here Comes the sun valde jag bland annat orden:
…en popgospelmacka tillsammans med Tensta Gospel Choir som kommer få varenda litet soulförsök i det här landet att låta som midisynth. Sista minuten i den är alla förlorade kärlekspars hymn, utan annan jämförelse eller liknelse musikalsikt är det en ny No Time For Us
Jag avslutade med betyget 9/10. Andra har följt efter, Smålandsposten brände på med 5/5 och DN 5/6. Har ni missat är det hög tid att komma ikapp nu.
Nyss kom videon till Waiting around to die och den följer spåret, allt om att man bara vill ha någon som reser med en. Den lätta tanken men hopplöst svåra tanken i verkligheten. Kanske sätter Joel Sjöö och Andres Söderlund svaret på frågan om vad kärlek är. Kanske är det just att ha någon att resa med. I väntan på döden.
Mer med It´s a bird It´s a plane hittar man här.
Tom Jerry Boman
Live: Westkust och Norma på Debaser Slussen i Stockholm
Direkt efteråt pratar ni, uppspelta över det ni gemensamt varit med om. Vad hände? Vad gjorde de? Att det var det bästa. Någonsin.
Sen går ni hem. Sen går vi hem. Tystnaden. Några dagar flyter förbi och det är något som fastnat. I dag sitter det kvar, en känsla, något som rör, något som nuddar. Ännu en dag går och det vill inte försvinna. Minnet.
Nu är vi här, ikväll, idag, och det har långsamt gått upp för mig vad som hände i lördags.
Westkust rev muren, Stockholmsmuren. De satte även tillbaka Göteborg på kartan, blir svårt för huvudstaden att håna efter detta. Upproret, det nya kommer än en gång från Göteborg.
Westkust spelade precis i helgen, helt nyss, skiten ur alla tvivel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)