Storsjöyran 2012: Här blir Magnus Ekelund unik!

(när inlägget skrevs toppade bilden ovan hela bloggen) 
Här blir Magnus Ekelund fullkomligt unik. Aldrig tidigare har Musik Enligt Jerry brett ut en bild över hela bloggens bredd, aldrig tidigare har en man fått mig att så fullkomligt passera alla vettiga gränser och aldrig i bloggens snart åtta-åriga historia har jag delat ut betyget sex solrosor av fem möjliga.

Här föds ett begrepp: Ekelund-klass. Det är bättre än bäst. Större än störst. Och jag kommer tappa det när jag nu ska försöka förklara vad fan som hände där nere i källaren på Storsjöyran den 28 juli 2012.

Magnus Ekelund har haft en stressig långhelg i Östersund, hela sex gig skulle han medverka på. Det började som en del i vackert mörka Mattias Alkbergs Begraving i Gamla Kyrkan och redan samma kväll gästar han Kristian Anttila i den där numera klassiska källaren. Kanske är det där den magnifika klassikern föds, att Magnus redan på torsdagen känner vad som håller på att hända?

Strax efter lunch på fredagen värmer han ännu en gång upp och gästar mitt Indiedagis i Badhusparken. Att Ekelund verkligen är på humör visar sig i att han gör ett unikt undantag, han bjuder på The Anthem. En låt som han skrev när han kallade sig Elmo en gång i tiden. En unik händelse. Kanske är det där han tänder stubintråden till lördagens explosion?

Senare på fredagen ingår han som en del av Jakob Hellmans band, Nerverna. Något mer tillbakalutad, som om han sparade på krafterna, vilade sig i form, såg stubinen brinna…

Lördagen kommer och Ekelund inleder med att gästa sin gitarrist Johannes Andersson då denne spelar på Indiedagiset under namnet Rymdekot. Vi som sitter i gräset kan på Magnus röst ana stordådet borta vid horisonten. Se den stora elefant till konsertupplevelse som börjat stampa och vi hör nu ljudet från en fräsande stubintråd, snabbt närma sig krutet…

Lokalen är fylld. Man kan skymta prominenta gäster som Glasvegas och delar av Peace & Love-festivalens ledning, men också de riktigt stora fansen. De som står långt fram och väntar. Ekelund är stor. De vanligaste frågorna jag får under helgen, bland folk som läser den här bloggen, är "Känner du Magnus?" "Hur är han?" "Vad gör han nu?" "Bor han på hotellet?" Intresset har eskalerat senaste tiden.

Lokalen släcks ner och ut ur högtalarna mullrar senaste skivans avslutande spår, Det Definitiva Drevet där Magnus viskar fram en dikt. Sen kommer kvällen första gåshud: rösten från Ekelunds farmor Ellen Kitok Andersson avslutar och tanken är så svindlande att jag får hålla i mig. Tänk om hon vetat. Tänk om hon varit där. Hon hade förmodligen varit stoltare än stoltast över sitt barnbarn, den lilla snowboardkillen som plötsligt släppte fram alla känslor, la brädan på hyllan och köpte en gitarr.
Redan där mina vänner är den här kvällen en klassiker. Och mer kommer… Magnus Ekelund och Stålet har fräckheten att inleda med Utan Er!

Det, mina kära bloggläsare, är bästa början jag någonsin hört på en spelning! Här finns inga ord! Finns en Gud så var han just den här kvällen helt fokuserad på Storsjöyran!

Jag har sett Magnus Ekelund många gånger. Håller inte räkningen. Men den här kvällen var bäst. Bandet är på tå, fenomenala Stålet är samspelta, hårda på rätt ställe, mjuka på andra. Trummorna smattrar så mycket att Jakob Westerlund tvingats lägga en handduk på en av pukorna. Så taggade är Stålet!

Hits efter hits bränner de av, en helt knäckande Fortfarande här som mer än någonsin går in i våra hjärtan den här stora kvällen. Inte tidigare har vi förstått den där låten så mycket, nere i den där källaren på Storsjöyran 2012 är det den totala revanschen som utspelar sig. Ekelund har kämpa sig genom allt, han och Stålet har svettat sig en vårturne som kastat dem runt i landet, även kastat dem hela vägen till Åland. Den här kvällen sitter precis ALLT!

- Nu kommer låten som kanske på förhand kan vara en höjdpunkt.

Så inleder Ekelund hiten Supernova… och ja, den fullkomligt välter Studionscenen! Tjejerna som står på rad ett framför mig skriker sig totalt hesa i refrängen och allsången rullar, den är helt självgående och jag får gåshud en andra gång. 

Vilken jävla version! Det finns ingen morgondag-versionen!

Spelningen innehåller som så vanligt i Ekelund-land en del gästartister. Först kommer Petter Granberg, sångare i bla Norra Kust in på scen. Tillsammans gör de en knäckande Stallu. Petters unika röst bär sig rakt igenom Ekelunds kraftfulla pipa. Vilket möte! Oväntat men ändå väntat.
Gäst två är Masshysteris Robert Pettersson som denna gången släpper allt vad tyglar heter, blir en fullkomligt galen ung, punkig Thåström och Masshysteris Låt de hata oss blir den största smocka jag fått av musik!

Konserten är över… tror vi. Vi klappar och KRÄVER mer.

Då kommer det, ett ögonblick i svensk pophistoria sker på Storsjöyran 2012. För sist kör Ekelund & Co mästerverket Landet utan gränser. Och för första gången i svensk indiepophistora jojkas det på scen! Helt helt helt fantastiskt. Vi i publiken enas nog i en gemensam tanke, den 6 februari ses vi på Jokkmokks vintermarknad!

Ojojoj. Ekelund-klass. Jag säger bara det. Ekelund-klass.

Magnus har tidigare skämtat om att han aldrig ger mer än 70 procent på scen, att musiken ska tala. Och visst, med hans enorma karisma så är 70 procent för honom vad 110 procent är för de flesta andra, kanske kan vara bra att hålla igen i bland.

Den här kvällen öppnas alla spjäll och pedaljävelen åker i botten! 110 procent norrbottniskt urstål brakar över oss det är det absolut största jag sett!
Landet har inte några gränser men kartan får ritas om.

För Magnus Ekelund & Stålet flyttade berg den här kvällen.


På onsdag 1 augusti spelar Ekelund och hans Stål på Södra Bar i Stockholm. Klubben heter King Kong och inträdet är gratis.

Tom Jerry Boman