Peace & Love: Roxette är vårt dna och är årets bokning i Borlänge


Jag har ett förhållande med Per Gessle. Eller ja, kanske med, för han vet ju inte om det, så det kanske heter att jag har ett förhållande till Per Gessle. Men det är ett starkt och gott förhållande och jag tror vi kommer ha det livet ut. Eller tills han dör då, killen börjar ju bli gammal.

Det jag ville ha sagt med den här inledningen är att det var en märklig kväll igår, RoxettePeace & Love. Året är som ni vet 2012 men i Roxettes värld är det fortfarande någonstans mitt i nittiotalet, de spelar för 100 000, och musikerna är så där superproffsiga som de var på den tiden. Varje solo, varje rörelse (helst hopbitna käkar alt. öppen mun) sitter exakt där de ska.

Det är i allt det här, i den tidsbubbla som uppstår, som Roxette träder fram som årets bokning. Det är inte nostalgi, Gessle och Marie Fredriksson är allra högsta grad ett levande band, gigantiska ute i stora vida världen. Nä, det här är något annat. Det är drömmen om ett annat land, en annan tid. En tid som inte fanns på riktigt och aldrig kommer finnas. När en tönt (Gessle är en poptönt) snickrar låtar alla kan sjunga med i, den tiden fanns egentligen aldrig i Sverige. Och den kommer inte finnas.

Roxette är helt stilla och väldigt nöjda med det, sällan har jag sett ett band som har så förbannat roligt. Och nä, det är inte inövat, det är ren och skär glädje som studsar mellan folket på scen.

Sen kommer det till låtarna. Alltså, om man inte fattat det tidigare så ingår Gessle och Fredriksson i vårt svenska dna. Ett tydligt exempel på det är när Per presenterar Silver Blue, en låt som var b-sida till The Look. Först är publiken tyst och sen märker alla att de faktiskt kan varenda textrad. Vi tittar förvånat på varandra, det är ju ingen brottarhit vi snackar om, men vi kan verkligen texten. Långt där bak i huvudet satt den. Roxette är vårt dna, vår kropp och medvetande.

En annan personlig favorit är Crash! Boom! Bang!, ett tydligt exempel på Gessles kraft som textförfattare. Här kommer spjuvern, pojken, fram. Alla vet precis vad han menar när han sjunger:


Cos everytime I seem to fall in love
Crash! Boom! Bang!
I find the heart but then I hit the wall
Crash! Boom! Bang!
That's the call, that's the game and the pain stays the same


Briljant. Geni.
Den här småkyliga sommarkvällen värmer den mig med sin sorgsenhet, uppgivenhet inför det faktum att man egentligen bara vill uppleva en jävla Crash! Boom! Bang! av kärlek. Tack Per.

Roxette på P&L 2012 är en märklig bokning, samtidigt en av dem bästa. Sånt går att mäta genom att slänga ett snabbt öga bort mot vip-området Eden. Alla är på tå för att se över staketet. Och ska sanningen fram skulle de flesta artister där inne nog betala vad som helst för att få vara Gessle en dag. Hur creddig du än tror dig vara har ändå Halmstad-sonen en ikonstatus som inte många andra kan mäta sig med.

Astronauter brukar prata om hur perspektivet ändras när de fått se jorden från rymden. Hur de inser sin och vår litenhet. Att se Roxette fungerar på samma sätt, jag inser min litenhet och jag inser framför allt de mindre bandens problem. De är inte Per Gessle. På gott och ont.

Tillsist:
Ni killar som på den Lugna Campingen, jag understryker den LUGNA campingen, plockade fram gitarrjävelen 04:00 i natt och började sjunga om hur fulla ni var: Jo, vi fattade det. Utan sång.
Har ännu inte bestämt hur jag ska göra med er, förslag mottages tacksamt. Vad är ett lämpligt straff?

Tillsist2:
Äventyret fortsätter i Nyhetsmorgon, med mig direkt från Borlänge.

Lördag 08:15 i TV4
Gäst: Dan Sonesson (VD P&L)
Hur kom det sig att en liten festival i lilla lilla Borlänge plötsligt blev landets största? Dan stiger upp i gryningen och berättar hur man med vilja, känsla och kanske en smula tur skapar en trevlig festival från 1999 och framåt.

Lördag 09:45 i TV4

Gäster: Sugarplum Fairy och Lilla Sällskapet
Borlängebandet med bröderna Victor och Carl Norén i spetsen har med Sugarplum Fairy spelat på festivalen varje år sedan 2001 och har därmed rekordet.
Erik Nordström och Mats Norman släppte sin första låt på nyårsafton och sen gick det fort. Debutanter på Peace & Love och med ett barns energi sprutar de ur sig hit efter hit.
Rävarna och debutanterna kring samma bord alltså, kan bli hur roligt som helst!


Platsen är framför Utopia (största scenen). Ni som är på plats (och vakna alt inte gått och lagt er än) får gärna komma förbi och hänga.

Tom Jerry Boman

1 kommentar:

Anonym sa...

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA det var jag spelade gittarr!