Peace & Love: Att slå stort och försöka sälja in house på svenska

Det bästa jag vet här i världen är att se vänner/bekanta/tillfälliga bekantskaper få framgång. Blir varm i hjärtat när jag ser ett oförfalskat leende från någon som gör sin grej och får med sig publiken. Att få vara där när det händer, när musiken lyfter mot taket och börjar leva. När textrader skrivna i små rum, i garderober, lever ut genom en hel publik.

Allt det här hände Lilla Sällskapet i går på Peace & Love.

Fördelen med en festival i P&L-klass är mängden människor. Och den mängden människor faktiskt är där för att ta in och uppleva. Detta bäddar för elektriska gig framför publikhav. Det bäddar för stunden när slitet lönar sig, när de mentala pengarna kommer in på kontor, när allt klaffar.



Athena-scenen är smockfull. Lilla Sällskapet är inte beredda. Deras leenden avslöjar dem, de hade inte räknat med smockat och går från pepp till kaospepp på två sekunder. Det är så vackert att se, Mats ler uppe på sitt podie och Erik ler bakom solglasögon. Det är där och då det händer, alla drömmar slår in.

Jag har hela vägen sedan Lilla Sällskapet sände en länk, helt anonymt, med Genova tyckt om dem. De har låtar som vid första lysningen verkar banala, för att sedan växa. I går växte de sig till den absoluta toppen. Kanske var det publikens enorma allsång, kanske var det just responsen från publiken som tände gnistan. Erik sjöng bättre än någonsin, Mats satte soundet till alla våra söndagar och så den nya medlemmen på kongas, trummor och andra slagverk. (hon förtjänar egentligen alla uppmärksamhet, om jag inte misstar mig så var det samma person som hjälpte till att riva Graceland i torsdags med Alina Devecerski. Hur grym som helt! Håll utkik!)

Morgonen Efter är bäst, vi skriksjunger och Erik springer kärlekslopp nere framför kravallstaketet. Det är verkligen där det händer. Jag kommer minas detta länge.

Tilllsist:
Inte alls min musik men jag erkänner utan omsvep att den stund jag kollade på Rebecca & Fiona på stora Utopia. den stunden var jävligt mäktig! Vilket ljud!


Tillsist2:
Mina försök att sälja in "house på svenska" verkade inte gå hem alls hos Kristian Anttila. Han var nog bara artig. Och snäll. Jag hade ju hela planen klar, arenahouse, med två tre toner, en trummaskin och en framgångssaga.  På svenska...

Tom Jerry Boman