Liveklipp: Magnus Ekelund & Stålet spelade på Cirkus

Dans Dakar, ESC, Kent. Inget jag bryr mig om. Jag fick min kick på annat håll, dock i samma lokal som som Kent, Cirkus. För när detta enorma band spelar, och är så där skönt bakåfram, då finns det så klart ett "efterband" istället för förband.

Efterbandet var Magnus Ekelund & Stålet. Och det kan jag säga redan nu, det var nära till tårar.



Först en något om enorma grejer som hände på spelningen: Magnus har som ni vet gjort en cover på relativt okända Bingo. Denna kväll drog han upp bandets sångare Jonas Karén och höjde nivån ytterligare ett snäpp på fantastiska Tänder I Taket. Senare på kvällen avslöjar Jonas för mig att Bingo just nu håller på och skriver nytt! Detta ser jag fram emot enormt, uppenbart är att de gjort några riktigt textmässiga poppärlor tidigare och jag tänker mig att fortsättningen blir ännu bättre.

Gäst nummer två var ännu bättre.

Masshysteri var en molotov på speed, brann fortare än fort och la sedan ner. Nu kör Ekelund & Stålet Masshysteris Låt Dom Hata Oss… och upp på scen kommer Robert Pettersson, sångare i Masshysteri och själva essensen av en artist, en Mona Lisa för norrpunken. Jag blir så jävla paff att jag inte ens hinner få upp kameran! Om det var bra? DET VAR HELT ÖVERJÄVLIGT BRA!

Återförena Masshysteri NU!

Men nu var det ju inte gästerna vi skulle prata om.

Magnus Ekelund har gjort en ansenlig mängd spelningar över hela landet det senaste året, både med Matti Alkberg och Jakob Hellman. Ofta själv, bara en gitarr och sin enorma röst. Rösten som Jonas Karén från just Bingo så fint satte etikett på, inbyggt fjällreverb. Bara rösten har tagit Ekelund lång, när han tar i utan att ta i (ja, ni fattar) så stannar popsverige. De som hör för fösta gången kan inget annat än stanna.

Men det där är bara en liten del av Ekelund, det finns ju ett Stålet också. Normalt när soloartister har band verkar det mest vara av snällhet man döper dem till något, så de där artisterna också känner sig delaktiga. Med Stålet är det annorlunda, de tillför en massa. Och några av dem har ett rätt unikt sätt att spela på som verkligen gör sitt till upplevelsen. Ta tex Johannes Andersson på gitarr. Jag vet inte om jag sett någon spela gitarr på ett sånt sätt. Någonsin. Och ljuden han klämmer ur den där brädan är enorma, vet inte riktigt hur det går till men bra och unikt blir det. Han ser ut som en jazzknickedick som lirar emo.  Som om han inte tidigare kollat på hur man ska göra utan bara hittat på.

Bäst under kvällen är Supernova. När den efter några sekunder blixtrar igång är det inte långt till tårarna, det är så makalöst bra. Sällan man hör ett band som lyckas ta en låt live på det sättet.

Och så favoriten från nyss släppta albumet Det Definitiva Drevet: Ymer 2…

På allvar, från runt 2:15 in i det här klippet är det så håret rester sig på armarna. Den som inte blir berörd har inget hjärta.



Både debuten Svart Flagg och nyss släppta Det Definitiva Drevet finns på Spotify.

Tom Jerry Boman